Författare: Torbjörn Björnström

”Spelarutveckling på elitnivån är så gott som obefintlig. Det finns inte resurser, halltider, eller tålamod från coacherna/klubbledningar att utveckla yngre förmågor. Det är dyster sanning, och där måste ske förbättring för att svensk basket ska må bra.”

Jag säger emot på skarpen. Om vi har coacher som kan och vill och spelare som är motiverade och är beredda att jobba då går det. Förutsättningarna finns. Det finns coacher som kan. Frågan är om dom ids.

Det finns en förklaring till att t ex Gustav Hansson fick den utvecklingen som han fick de senaste åren i Umeå BSKT. Det kom inte enbart pga egen träning.

Detsamma gäller för Daniel Hansson , Alex Lindqvist, Brian Jefferson och CJ Dunston och Will Butler.

Nils Botold hade haft samma utveckling om han hade stannat i BSKT. Han har fått den i år i stället.

Alla ovan nämnda var medelmåttliga spelare innan dom kom till BSKT och Balibreas värld.

Dom tränade garanterat hårdare de senaste åren och mer än dom flesta för i Umeå finns förutsättningarna om man bara vill och är beredd att lägga ner den tid som krävs.

Fakturan på hallhyran från Umeå Kommun var under de senaste två (2) säsongerna dubbelt så hög som någonsin tidigare och det ligger nu som en tung post i ekonomin men det gav resultat. Umeå fick iaf en semifinalplats.

I Umeå finns flera talanger som inte klarade av den myckna och krävande träningen. Några spelare lämnade och några spelare valde att trappa ner till BEH.

Några valde att nöja sig med motionsbasket i IKSU. Om dom hade varit tillräckligt motiverade då hade dom stannat.

Titta på Czerapowicz, Eriksson-Hansson, Botold och Lindblom i år. Alla har visat på bra kvalitet och utveckling under den här säsongen. Loaiza har fortsatt i Balibreas fotspår. Det tar lite tid innan man blir tillräckligt hård för att klara jobbet..

Topplagen Norrköping, Jämtland, BC Luleå och Borås behöver inte utveckla några spelare eftersom dom har kulor att inhandla med. Dom köper de svenska spelare som man vill ha.

Andreas Person knäckte igår Jämtland med sitt fina försvar. Det var även han som avgjorde borta mot Luleå senast och även då med sitt fina försvar och vassa snabba skarpskytte. 17 år i ligan och fortfarande underskattad.

Umeå BSKT mot Köping om sex timmar. Senast mot Jämtland slapp vi i publiken trummorna och megafonen. Bara bra musik, inte för högt och bra speaker. Kanske var det därför BSKT lyckades så bra mot Jämtland.

Om ngn av BSKT resp Köping fortfarande seriöst siktar på att ta sig till slutspel då har matchen helt klart stor betydelse.

Jag tippar att Norrköping helst ser att Köping tar slutspelsplatsen för då blir resan ”ett stenkast” och kostnaden försumbar.

Godmiddag

104 – 94 till Norrköping måste vara lite skämskudde för Norrköping på hemmaplan. Hemmaspelarna såg förvånade ut när BSKT satte skott efter skott.

Norrköpings försvar var inte lika aggressivt som det brukar vara på hemmaplan. Kanske lite underskattning trots allt.

Finke som pg är en stor succé. Schüberg kunde inte alls störa honom. 8 av 11 trepoängare av Finke var snyggt.

All heder åt BSKT. Laget spelar riktigt bra tillsammans i både anfall och försvar.

För en månad sedan var det svarta rubriker när Peltier skulle lämna laget men med facit i hans så kan vi konstatera att laget spelar bättre tillsammans nu både i anfall och försvar.

Med en liten rotation så vet alla i startfemman att det kommer att krävas minst 30 minuter och det inspirerar och alla tycker att det är kul. Alla vill spela mycket.

Risken för att man tar dumma foul minskar dessutom när man får spela mycket och bli ”varm i kläderna”.

Jag hoppas verkligen att BSKT kan erbjuda samma inställning till matchen på tisdag när Köping kommer på besök.

Ägnade lite tid åt SBL dam trots att jag är så kritisk till kvalitén.

Luleå mot Högsbo var en ganska jämn tillställning, som Högsbo hade kunnat vinna om inte Luleås Sofia Hägg hade fått flow på sina trepoängare. Det var avgörande.

Östersund vann mot Högsbo men jag tror att det hade kunnat bli tvärt om ifall Högsbos nya amerikanska hade fått spela men hon var ju inte spelklar när den här matchen skulle ha spelats för någon vecka sedan. Hon fick spela på fredag men inte på lördag. Är det rätt regel att ha ?

Norrköping fick stora problem när Uppsala inte tillät Hjern styra och ställa på banan och vann. Det är nog rätt taktik för det är hon som är lagets hjärta.

Umeås damer hade inga problem med Norrort som var ett flicklag med spelare mellan 16 – 18 år med lite för svag teknik. Umeå utnyttjade det genom att pressa dem på helplan och matchen var avgjorde efter 8 minuter.

Umeå tog hela 62 returer varav 35 offensiva och 27 defensiva. Norrort hade hela 50 turnovers vilket måste vara något av ett rekord i BED eller……

Elin Gustavsson och Ellen Nyström har haft bra säsonger i Euroleague även om deras lag är utslagna efter gruppspelet. Båda har varit starters i stort sett hela säsongen och har haft bärande roller i laget.

Det som imponerar mest av allt är att Elin Gustavsson vinner returtagningen med 9.2 rpm, Ellen Nyström på respektabel plats 38 med 5.0 rpm. Gustavsson på 23:e plats med 12.5 ppm, Nyström 58 med 8.6 ppm. Gustavsson tillhör de 16 mest effektiva med 14.6 pm, Nyström 61:a med 9.7 pm.

Båda har fått stort förtroende i sina klubbar, Gustavsson (Lublin) 32.9 mpm och Nyström (Sepsi) hela 33.2 mpm vilket torde innebära att deras proffskarriär nästa år kan komma att fortsätta i bättre klubbar troligtvis i Spanien. Nyström spelar tuffare försvar och stannade på 2.8 fpm, Gustavsson på 1.8 fpm.

Kvartsfinalerna i damernas Euroleague spelas bäst av tre (3), som spelas mellan 21 februari tom 6 mars. Notera att tre av åtta lag är från Spanien.

Fenerbache – Avenida Hoops tippar 2 – 1

DVTK Miscolc – Valencia 1 – 2

CBK Mersin – Zaragoza 2 – 1

USK Prag – Schio 2 – 1

Kvartsfinalerna i damernas Euro Cup spelas bäst av 2. Datum är inte fastställda. Bara ett spanskt lag är kvar i tävlingen.

BLMA, Fr – Besiktas, Tu     Hoops tippar 1 – 1 men BLMA vidare på inbördes plus

Galatasaray, Tu – Girona, Sp        1 – 1 men Girona vidare på inbördes plus

London Lions – MG Kayseri, Tu  2 – 0 London Lions lite för starka

Reyer Venetzia – TTT Riga, Le     1 – 1 men Reyer vidare på inbördes plus. 

Både TTT Riga och Kayseri har spelat i Umeå för inte så länge sedan.

Godmiddag

1086 besök på HOOPS bloggen den 31:a efter BSKT vinsten mot Jämtland var en av de högsta noteringarna hittills 2024. 6019 besök under den senaste veckan ger 860 besök om dagen och det är väldigt bra med tanke på att jag skriver så lite om SBL dam sedan A3´s exit. 

Jag kollar vid varje omgång på någon match i SBL dam men jag vidhåller att kvalitén nu är så låg så att det inte är så kul. Inte ens Norrköping vs Södertälje senast var upplyftande.

Kanske kollar jag in Luleå vs Högsbo ikväll men knappast live eftersom den kolliderar med både Euroleague och Norrköping vs Umeå BSKT.

Högsbo har en guard som heter Diamond Battles som är bra och dessutom en pf som heter Asiah Jones som också håller god klass. Om bara systrarna Fredriksson, Noaksson Ström med flera kan prestera på topp då kan dom kanske störa LBBK.

Umeå BSKT borta mot Norrköping blir ingen publikfriare. BSKT borde ta matchen som en träningsmatch för de som har spelat lite och spara på krafterna.

Om BSKT siktar på att vinna mot Köping på tisdag så sparar man på krafterna på de bärande spelarna Czerapowicz, Butler, Finke och Eriksson-Hansson o och låter juniorerna spela mycket. Förlust med 20 eller 50 har ingen betydelse.

Umeå BSKT har inget ansvar mot publiken i Norrköping däremot mot hemmapubliken och man borde försöka upprepa tisdagens prestation mot Jämtland och ge 100% igen vid nästa hemmamatch.

Som jag ser det borde BSKT försöka vinna de matcher som man har chans att vinna. Om det blir slutspel då får det bli så. Det borde gå att finansiera en plats i playoff. 

Godmiddag

Första vinsten på 313 dagar var VK sportens digitala rubrik efter BSKT vinsten mot Jämtland. Man avstod med flit att vilseleda random läsare som inte har koll på att det är 45 dagar sedan man vann senast borta mot Södertälje.

Jag vet att många reagerade på den negativa rubriken men VK lär knappast hålla med.

Jag känner så väl igen det negativa tänket. En gång hade ett lag i Umeå spelat sin första match för säsongen och förlorat.

Till saken hör att laget hade 26 raka förluster i serien året innan.

VK´s sportchef passade på att använda rubriken ”27:e raka förlusten” trots att laget hade ny tränare och nästan ett helt nytt lag och hade precis påbörjat en ny säsong. Då vill man jävlas eller hur.

Laget vann därefter 24 raka och gick till kval och gick upp.

Skönt att det finns andra positiva saker att ägna en tanke åt och då tänker jag på Umeås basketdamer eller får jag skriva flickor för dom är ju så unga.

Förra helgen gjorde dom en riktigt bra match och vann mot dåvarande serieledaren Tureberg med 55 – 51. Jag tror att den vinsten betydde mycket för resten av säsongen.

Laget blir bättre och bättre. Coachningen var vassare och man satsade på vinst. Det går inte för Umeå att ge alla 12 spelare minuter om man satsar på att vinna i BED.

Det gäller att hitta dem som spelar bäst tillsammans för dagen och ge dem förtroendet.

Om man deltar i serien som ett ungdomslag enbart för att utveckla  spelare till andra lag då är det bara att köra med ett bytesschema och ge alla ca 10 minuter, men då blir knappast de som är seriösa nöjda. 

Med lite seriös inställning borde Umeå kunna avancera i tabellen.

De närmast kommande matcherna är inte omöjliga. Norrort hemma till helgen borde bli vinst.  Östersund borta den 18/2 ser enkel ut men den är av hävd en av de svåraste. Tre hemma på raken mot Lidingö, Hammarby och Uppsala borde vara goda vinstchanser. Jag tror att laget avancerar några pinnhål i tabellen innan den är över.

Igår kväll blev det Champions League (CL) kväll med Teneriffa, som vann enkelt mot legendaren coach  Spanoulis lag Peristreri från Grekland. Huertas, Guy och Salin sköt sönder Peristreri. Om du har möjlighet då kollar du in den nya Kyle Guy, 185 cm, 26 år. Han har gjort två matcher med Teneriffa 25+26 p. Snacka om snabbt skott.

Det finns 4 grupper i CL och tre av dem leds av spanska lag nämligen Unicaja Malaga, Teneriffa och Murcia. Den fjärde gruppen leds av Bonn. Jag tror att dom 4 även spelar final four så småningom.

Även i Eurocup dominerar Spanien. Pantzar och Anderson spelar med Bilbao, som är klar för 1/4 final liksom Zaragoza som var i Östersund i höstas. Euroleague leds av Real Madrid och Barcelona. Du fattar hur bra nivån är på den spanska basketen. 

Godmiddag

Jämtland slarvade nog lite med inställningen till matchen och BSKT tog chansen genom en 100% ig insats. Gästerna har många duktiga basketspelare men ibland spelar det ingen roll om det lag man möter kommer in i det magiska spelet och BSKT var magiska igår.

Jag hoppas att coacher och spelare i BSKT är jätteglada och nöjda över den fantastiska prestationen som ALLA gjorde i matchen. BSKT spelade strålande försvar tillsammans och i anfall fick man flow på Czerapowicz, Hansson och Butler och då blev det tufft för Jämtland.

Staben trodde att spelarna inte skulle orka när truppen var tunnare pga sjukdom, men om man får spela mycket och kommer in i flow då blir man inte trött. Jag har skrivit om det förr. Det bara är så. Sex man spelade ut sitt register och besegrade favoriten.

Det var en fröjd att se Hansson och Czerapowicz fina försvar och smarta offensiv och nu när Butler har kommit i form då händer det grejer.

”The perfect game”

Jag har coachat i 50 år och har fått uppleva några ”perfekta matcher” där allting har fungerat. Det är inte ofta som det händer så det gäller att njuta av en sådan och glädjas med spelarna och lära sig för det kan dröja innan du får uppleva det igen.

En stor eloge till domare Begenicic som hade total kontroll på matchen. Jucevicius och Bardagij varvade med lite svajiga avblåsningar.

Lite väl frikostiga var man mot Jämtland när BSKT ledde med 24 poäng och Jämtland startade slutjakten för att försöka komma ifatt med 3-4 minuter kvar. 

Tittade igenom VK´s papperstidning på tisdagen inför Jämtlandsmatchen och noterar att basketen inte får någon draghjälp alls längre. När Hegethorn gick i pension då upphörde det mesta som hade med basket att göra i papperstidningen.

Det är väl inte mycket begärt av lokaltidningen att t ex intervjua BSKT´s lagkapten någon gång eller ta ett snack med någon av de skadade spelarna inför en hemmamatch, men nej.

Lite draghjälp borde basketen kunna få med tanke på den man ger till några andra sporter.

Hade t ex varit intressant med en intervju med de spanska tränarna, spanska sjukgymnasten och med den spanska fystränaren innan han åkte hem pga sin familjesituation.

Hur kommer det sig att dom kommer till Sverige och coachar från basketlandet Spanien. Det har knappast med ekonomi att göra.

Igår blev det i stället en massa fotboll och hockey i VK, som vanligt trots att B-löven inte har match. Det blev 1/3 dels sida om en norsk skidåkerska som gör comeback. De som jobbar på sportredaktionen verkar ogilla basket i Umeå.

Troligtvis kommer i alla fall publiken tillbaka nästa tisdag när Köping kommer på besök och kanske tar dom med sig en kompis så att vi blir minst 500.

Ljudnivån i högtalarna är inte lägre smärtsam och den nya speakern sköter jobbet på ett utmärkt sätt. Umeå Fritid har tom fixat signalen i ”hesa fredrik” så att man kan sitta nära signalhornet.

Det skrivs mycket om den aktuella försäljningen av Thoren Arena men ingen har börjat spekulera i om hur det blir med innebandyn och fotbollen i framtiden. Gungar marken under Thorengruppen ? Raja Thoren talade öppet om att han är sjuk. Håller han på att avveckla. Kommer det mera ?

Godmiddag

Med sju timmar till uppkast mellan BSKT och Jämtland läser jag i media att BSKT coachen säger att det krävs 130% av alla spelare i den här matchen. Enligt mitt sätt att se så finns det bara 100% eller att man gör sitt bästa. Jag tycker personligen att det är ett orimligt krav att begära 130%.

Jag tror att sådan kravställning inte välkomnas av laget eller ledningen. Att ställa orimliga krav på en tunn trupp som alla förstår inte kan mäta sig med topplagen och knappast med dem i den nedre regionen är inte så lyckat. Det gäller att i stället gilla läget och göra det bästa av situationen.

Om Jämtland ger 100% då vinner dom en sådan här match i serielunken. Om dom slarvar med focus då kan BSKT skrälla.

Jag ser fram emot 12 mars då BC Luleå kommer på besök igen för jag gillar deras attackbasket. Det är så kul att se the Swedish Connection(SC) Gustav Hansson och Jonathan Arvidsson attackera motståndarna en mot en. Om motståndaren zaggar i försvaret då skjuter dom utan att tveka.

SC levererar 40-45 poäng varje match och George/Hansson 15-20 det är härligt att se i årets SBL.

Köping fick sig en rejäl läxa igår av BC Luleå, som säkert sätter sig lite i skallen. Hemmalaget tappade huvudet när BC Luleå fick lite flow. Det händer ganska ofta för Köping och dom dipparna kostar matcher. Kanske spelar man lite för optimistiskt.

Köping saknade skadade Martinez (14.7 ppm, 8.5 rpm) som är en bra spelare men ojämn. Det hade inte hjälpt med honom i laget. BC Luleå hade vunnit iaf.

Nästa vecka då Köping kommer till Umeå lär Martinez vara med ? Troligtvis har man stor respekt för Butler och då behöver man honom.

Jag hoppas personligen att BSKT väljer det snabbare attackspelet när man möter ett ganska långsamt Köping men så lär det knappast bli. Bollen skall in till Butler. Det snabba aggressiva spelet är roligare att se på oavsett om det blir vinst eller förlust.

Flåt men i helgen tittade jag på damernas cupfinal i Ryssland mellan UMMC Ekatarinenburg och Dynamo Kursk.

Även om dessa ryska lag är avstängda från internationell Euroleague basket så rullar den ryska ligan vidare. Den ryska herrligan är imponerade. Damligan inte på samma nivå men storlagen är bra.

Undrar hur de internationella spelarna får betalt. De flesta länderna har fryst ekonomiska tillgångar i respektive länder. Undrar om dom får betalat cash i dollar eller kanske i guld. Bra betalt har dom garanterat när dom nobbade Euroleague.

UMMC har fem utländska spelare nämligen 3 amerikanskor i Alex Bentley, Morgan Walker och Victoria Macavley. Serbiska Tina Krejisnik och Bulgariskan Maria Popova som lyfter lön i år. Oligarkerna sitter på deras läktare. Det digitala ljusspelet vid presentationen slår allt i övriga Europa.

Det är få lag i den ryska ligan som i år har amerikanskor, men även nuvarande liga ettan Dynamo Kursk har tre stycken nämligen Kayla Thornton, Monique Billings och Promise Amukamara. Det är inte så konstigt att dessa lag Dynamo Kursk & UMMC ligger i topp, båda lagen har 16 vunna och 3 förluster.

MBA Moskva som var i Umeå och spelade Eurocup för bara några få år sedan imponerar och ligger trea men spelar med enbart ryska spelare.

Fd storstjärnan Maria Vaadeva verkar förresten ha lagt av. Hon satt på läktaren vid Cupfinalen och såg ganska otränad ut.

Noterar att Jonte Karlsson i den senaste krönikan skriver att BSKT kanske borde avyttra fler amerikanare för att spara slantar, men då vet han inte att dessa spelare numera ofta är billigare än de svenska spelarna. En tunn trupp kan inte göras så mycket tunnare.

Godmiddag

BSKT mot Jämtland i morgon lär bli en ensidig historia med tanke på att BSKT har släppt iväg ett par spelare för att lätta på det ekonomiska trycket men därmed inte sagt att matchen redan är över.

Om BSKT kan gå ut och spela med maximal fysik och att domarna gör som vanligt och släpper det mesta och då menar jag även på BSKT då vet man aldrig vartåt det lutar. Tyvärr hör jag ngt om att flera är sjuka och inte kan spela.

Senast borta mot Södertälje så ställde BSKT bara ut dom skorna och då blev det inte så kul att se på. Utan tuff defensiv där man sätter emot och foular i rätt läge så går det inte. SBBK hade väldigt lätt att göra poäng.

BSKT satsade på långsamt anfalls spel från start med transport och bollen in till Butler och det gynnade SBBK. Det blev miss efter miss.

När underläget var nästan 30 pinnar då ställde BSKT om till snabbt spel och vips så var man nere i minus 15 poäng och SBBK tvingades till två timeout inom fem minuter. Förklara för mig varför man inte spelar på det viset. Det borde gynna.

BSKT trodde kanske att man skulle kunna vända matchen för återigen gick man tillbaka till slowmotion spel och bollen inside.

Då kom SBBK´s nästa ryck och dödsstöten för BSKT. Det blev en alldeles för lätt vinst för SBBK. Både Finke och Czerapowics kom helt bort i anfall pga gameplanen.

Finke och Czerapowics borde båda tillhöra laget high scorers varje match.

Taktiken borde bygga på att de som avslutar bäst borde få avsluta mest. Är det så viktigt att dela bollen så att man inte utnyttjar de bästa effektivt eller är det försvaret som är så bra så att man inte klarar av det ?

Alla förstår att BSKT inte har någon chans att mäta sig med iaf topp fem i serien och att säsongen i princip är över, men jag hoppas att alla också förstår att det är av yttersta vikt att du som kan går och stöttar laget resten av säsongen om du vill se SBL basket i Umeå HT 2024.

BC Luleå plockar in ett i Europa oskrivet kort som heter Charles Mathews efter Mucius exit.

Mathews är 198 cm, 27 år. Han spelade i Michigan Wolverins och var starter med 12-14 poäng/match och det tyder på kvalitet men det var länge sedan.

Frågan är om han kan komma upp i den kapaciteten igen. Han har en svår skada bakom sig. Den 19 juni 2019 när han tränade med Boston Celtics gick korsbandet av.

15 år av saknad. 2009 var ett trist år då två klassiska basketföreningar lade ner sin verksamhet. Här i Umeå var det dambasket föreningen Cometerna som bildades 1976, som valde att lägga ner och föra över alla sina 200 flickspelare till KFUM. Laget blev KFUM Umeå Comets och bara 3 år senare nedlagt.

Solna IF eller mer känd som Solna Vikings lades också ner det året. En chock måste det ha varit för många eldsjälar involverade i föreningen. Min åsikt är att Solna Vikings och Sundsvall Dragons exit har dragit ned kvalitén få SBL avsevärt. Antalet lag minskar liksom antalet kvalitetsspelare.

Blir det bara åtta (8) lag i SBL nästa säsong eller kanske bara sju ? Vi har idag 9 lag i SBL och 16 lag i Superettan. Det är dags att dela om. 12 lag i SBL nästa år och en vanlig dubbelserie med matcher på helgerna skulle bli ett lyft. 13 lag i Superettan är också för mycket.

Riipinen klagade i NT.se på domarnivån efter förlusten i Luleå men det förvånar inte för han klagar alltid på allt.

Han fick allt och lite till med sig i den fjärde perioden som så när höll på att ge dem vinsten iaf. Undrar om inte spelarna i Norrköping tycker att han gnäller för mycket på matcherna. 

Godmiddag

BC Luleås duktiga spelare Mucius lämnar laget. Matchen mot Norrköping var den sista. Ett ganska fett kontrakt i Israel var för bra för att tacka nej. BC Luleå har drygt två veckor på sig för att ersätta honom och det måste man nog om man skall fightas om medaljen. Det gäller att hitta en lågpris lösning igen.

Det var snyggt jobbat av BC Luleå igår. Tänk att en sketen två ett två zonpress kan ställa till med så mycket oreda. Tyvärr så kan inte degens unga coacher så mycket om zonförsvar och zonpress så man vågar sig inte på sådant.

BCL höll på att choka på slutet när man hade lite fel spelarkombination inne på banan. Det passar sig inte med långa drakar när det behövs kvicka spelare som kan dribbla bollen ur en knipa. Till sist löste det sig och BCL kunde få vinna helt rättvist. Dom dominerade 75% av matchen.

Vad bra att domare Mehmedovic inte tvekade utan drog den tekniska foulen snabbt på Riipinen. Han gnällde som vanligt på allt från den första avblåsningen. Det var även bra att man tog den andra tekniska på bänken när dom vrålade ut sitt missnöje när ingen fungerade för dem.

Det var inte bra att domarna ”stoppade pipan i fickan” och slutade blåsa den sista perioden. Norrköping tjänade för mycket på det och det höll på att kosta BCL matchen. Det skulle ha varit fruktansvärt. 

Är han som kommenterade matchen från Norrköping ? Jag ställer frågan för han var så förtvivlad när Norrköping missade och så förvånad när BC Luleå spelade sååå bra. Lite mer professionalitet tycker jag att man kan begära.

Expressen tar nu chansen att marknadsföra sin produkt i halvtidspauserna. Jag har väntat på att SBL och SBBF gör det men vi står kvar på perrongen. Gör reportage hos ungdomsföreningar runt om i landet och inte hos elitklubbarna, visa träningsinslag, gör ngt vettigt av den tiden. Pronto.

Rajacic uppmanar på FB folk att stödja Köping och Umeå BSKT. Jag förstår att en del potentater är oroliga för sina jobb och att oron sprider sig mer och mer när man ser att allt fler föreningar får problem med ekonomin.

Det är inte bara Köping och BSKT i SBL herr som har det tufft med ekonomin.

Jag har i flera år fört fram i HOOPS att det går att spara mycket för föreningarna om SBBF drar ner på domarkostnader (2 räcker), kommissarier (behövs ej), annat serie upplägg med färre matcher och enbart spel på helger men…….

…….Det händer inget förrän det har gått för långt som vanligt.

Jag hör nu snacket om att även i SBL herr kan förlänga säsongen och att börja spela på helger. Man har tydligen äntligen insett att matcher på tisdagar och fredagar är ekonomisk galenskap.

Alla måste inse att det är alldeles för dyrt för föreningarna att flyga upp  tre domare från Mälardalen till Umeå en tisdag. Förlorad arbetsförtjänst, flyg, hotell, traktamente, lokala resor kostar runt 30 000 kr/match. För att inte tala om att åka från Umeå till Borås en tisdag med 10 plus två.

Flygpriser och hotellpriser är på en annan nivå på helger och förlorad arbetsförtjänst är inte aktuellt. Folk har dessutom för det mesta ledigt på helgen och då kanske det finns chans till en större publik tillströmning också.

Godmiddag

Dubai försöker att köpa sig in i Euroleague. De klubbar som nu har licens erbjuds 1 miljon €/år i fem år för att godkänna Dubais inträde. Frågan är hur många miljoner € som dom erbjuder Euroleagues ledning för att få en licens på tre år. Jag tippar på minst 60 miljoner €.

Alla vet att Dubai inte har något basketlag man det finns oljedeg så att det räcker och blir över för att kunna köpa ihop vad dom vill. Det finns ingen basketkultur men publik kan dom säkert fylla arenorna med genom att betala folk för att gå dit. Det passar inte vår tidszon med Dubai så nej tack. 

Jag knäpper mina händer och hoppas att EL ledningen har moral och styrka att stå emot detta hot mot vår sport. Det är inte seriöst. Jag hoppas att man i stället fortsätter att sträva mot att få fram lag i Paris och i London för det är det som har varit mest aktuellt.

Spelare står säkert i kö redan nu för att få chansen att tjäna storkovan i Dubai. Sätt stopp för det.

Finns det något samband med att Strömwall slutar på SBBK och att Stark slutade på Hockeyförbundet ? Knappast men jag kan inte låta bli att tänka på att båda kan vara aktuella som ny GS på SBBF. Kanske en rockad med Strömwall som GS och Stark till SBBK……….Kan inte tro att David Bergström lämnar Norrköping för att bli GS.

Kul inslag om coachernas klädsel i SBL herr av Jonte Karlsson på SBL herrs hemsida. Läs den du också. Den var ganska på pricken men inte när det gäller Umeå BSKT´s coacher för dom har båda ljusa kavajer, vita skjortor och mörka byxor från Dressman, dock ej sponsrade.

Fem timmar till uppkast mellan Södertälje och Östersund. Kanske kan det bli lite fight. Kanske kollar jag på den efteråt men den har konkurrens med damernas Euroleague och det går före för mig. USK Prag vs Virtus Bologna startar samtidigt på youtube helt gratis.

Godmiddag

Om det går att locka 8000 till Johanneshovs ishall för att titta på basketlag från andra städer då måste det gå att locka 3000 till matcher i SBL i t ex Kungliga Tennishallen igen för att titta på ett stadslag.

Nu är det dags för radikala grepp. Jag tror att Basketsverige skulle godkänna min udda idé.

Kanske är det SBBF som måste bilda ett stadslag i Stockholm så att vi får ett lag i huvudstaden som kan hjälpa till med att marknadsföra sporten. Det är helt galet som det är idag. Avsätt 3-4 miljoner direkt. SBBF kan få den 10:e platsen i SBL redan till nästa säsong.

Sätt ihop ett lag av de bästa svenska spelarna som finns i Stockholm och ta in ett par riktigt bra importer och ni har en produkt som lockar. Det finns säkert spelare runt om i landet som skulle ansöka om en plats i laget om det fanns ett ansökningsförfarande. Genomför en tryout.

Låt Olle Lundén som är aktiv coach i BEH och redan är anställd på SBBF vara coach för laget. Chribba Sjögren med Olle skulle bli bra. Det enda som är viktigt det är att laget inte får spela om SM bucklan.

Träningstider för laget måste alla storklubbarna i Stockholm kunna hjälpa till med liksom att var och en bidrar med lite personal till genomförandet av matcherna.

Alla seriösa klubbar i Stockholms området har mycket att tjäna på en galen lösning. Landet har mycket att tjäna på en galen lösning.

Har han rökt på tänker ni nog när ni läser mitt förslag men nej det har jag inte.

Det krävs radikala lösningar ibland och SBBF och klubbarna i Stockholm måste ta initiativet till en lösning. Om ingen särskild förening gynnas då kan en sådan lösning vara möjlig.

Cupfinalen för herrar mellan Norrköping och Nässjö var intressant ur en synvinkel för mig och det var att Nässjö nästan åkte på torsk uppe i Umeå mot ett decimerat Umeå BSKT fyra (4) dagar tidigare (94 – 98). Fatta hur bra gjort det var av Umeå BSKT.

Damernas cupfinal var över efter tio minuter. Det är svårt att ta in vad som har hänt med Luleå BBK.

I lokalmedia i Norrbotten är rubrikerna feta. Klubbledningen kritiseras för att ha tappat så många spelare och pga att man inte har värvat tillräckligt bra nya spelare.

Under den senaste tiden har media börjat spekulera om att föreningen saknar kapital.

Om det är så det ligger till så är det lätt att förstå att styrelsen har vägrat att köpa för slantar som inte finns. Det finns ganska många exempel på föreningar som har förköpt sig.

Enligt vad jag har erfarit från olika oberoende källor så var skuldberget tillräckligt stort efter den förra Guld satsningen så nu vill man bromsa i tid. LBBK har nyligen lyckats amortera bort den gamla skuldbördan. 

Södertälje BBK har verkligen gått in med alla tänkbara resurser för att vinna SM Guldet i år. Deras laguppställning både på bänken och på plan är imponerande och måste kosta Udominate slantar. Kanske kommer det en sur uppstötning efter den här säsongen även om man vinner.

Programledarna från Hovet var riktigt bra och jag är riktigt stolt över Umeå tjejen Malin Wahlberg min fd spelare I Umeå Comets, som skötte jobbet så professionellt. Erkan Inan var också riktigt bra.

Martin Palmblad är min favoritspelare men ”lite för skönt grön” när han kommenterar sin klubb.

Till sist. Vad beror det på att en del klubbar och nu senast cupsändningen inte har en korrekt grafik. Lagfoul och 24 sekunder saknades igen. Märkligt.

Godmiddag

Damernas Euroleague närmar sig slutet. Bara två omgångar återstår och det är redan nu klart att stjärnlaget Lyon från Frankrike med enbart landslagsspelare från toppnationer missar slutspelet och har fn bara fjärdeplatsen i ligan.

Den stora överraskningen för säsongen i den franska ligan är Landes som ligger etta med bara tre förluster. Landes, Bourges, Villeneuve och Lyon är topp fyra men det lär svänga för både Villeneuve och Lyon har kommit igång.

Tarbes som Lollo Halvarsson spelade med och som coachas av Gomez som en kort tid hade det svenska damlandslaget är årets oväntade överraskning. Laget fick kvala sig kvar och placerar sig fn på sjunde plats i den franska damligan och dom spelar riktigt fin basket i år.

Fenerbahce leder grupp A i Euroleague men hade en tuff match mot Elin Gustavsson och Bria Goss nya lag Lublin igår kväll. 72 – 61 till Fener. Gustavsson högst effektivitet i Lublin med 12p och 13 returer. Goss gjorde 16 p och har blivit ett lyft för laget.

Elin Gustavsson leder returligan i Eurolegue, det imponerar oerhört.

Lyssnade på Elias Desports podd ”Between the lines” där han intervjuar Elin Gustavsson. Bra pod och en väldigt öppen kul och smart tjej gör det värt att lyssna.

Det lär förresten bli Fenerbahce, Schio, DVTK och Zaragoza till playoff från grupp A.

USK Prag vinner grupp B och med dem följer Mersin, Villeneuve och Bologna till playoff – tror jag. Mycket talar för Fenerbahce även i år men jag tror mycket på Schio som spelar väldigt smart.

Min dark horse i detta slutspels race är Villeneuve som coachas bra och spelar smartast av alla. Dom spelade Eurocup i Umeå Sporthall för bara några år sedan. Det var en härlig tid.

Jag tycker att det enda som är spännande med SBL herr just nu det är om Köping och Umeå BSKT skall tillåtas att vinna någon fler match än möjligtvis då dom möts den 6 februari i Umeå och den 14 mars nere i Köping. Jag hoppade över Jämtland mot BC Luleå igår kväll. Allt är som förr i SBL…….men lite sämre.

Jag har tidigare år klagat många gånger på dem som kommenterar SBL herr men i år har det blivit en skärpning så allt är inte som förr.

Jonte Karlsson är givetvis favoriten men nummer två är en kille om heter Isac Nygren. Jag har ingen koll på vem han är men han kan en hel del basket och ser vad som är rätt och fel och han vågar föra fram sin åsikt. Kommentera mera.

Godmiddag

Idag väljer HOOPS att inte kommentera matchen mot Nässjö. Frågan är om BSKT får vinna någon fler match i år oavsett hur man spelar.

Anledningen till det är att jag vill att du läser Hegethorns basketblogg som träffar 100% rätt den här gången. BSKT var värda att vinna efter en heroisk insats men icke.

När domarna hade clinic i Umeå före jul då sade domare Goniband att domarnas uppgift är ”att se till att rätt lag vinner”. Jag och flera med mig förvånades då av det uttalandet för det är inte alltid ”rätt lag som vinner”.

Det vore fel att påstå att domarna medvetet hjälpte Nässjö att vinna men med tanke på foul fördelningen efter 25 minuter (19 – 9) i en helt jämn match och de minst sagt märkliga bedömningarna i resten av matchen så börjar man fundera.

Nässjö spelar Cupfinal i Hovet på lördag mot Norrköping. Det hade inte sett snyggt ut att komma dit från en torsk mot BSKT.

Jag undrar om domarna kunde slappna av och somna på sitt hotellrum utan samvetskval igår ?

Zahui verkar ha klarat sig från akilles skada.

På lagets hemsida kan jag läsa följande text. Lite luddigt och icke professionellt uttryckt kan jag tycka.

Not everyone returned unscathed though, Amanda Zahui B hurt her calf. Coach Ruef hopes the import doesn’t spend too long on the sideline.

“She hurt herself in that last game, so it’ll just depend on how she feels and how her body recovers. It’s nothing too major maybe a pull or a strain or tear or something like that.”

Godmiddag

Med riktiga kämpatag lyckades Köping vinna mot Uppsala och ta sig förbi BSKT i tabellen.

Jag undrar vem som jublade mest, Köping eller Umeå för Umeå vill absolut inte möta ettan i ett kommande slutspel. Det har man gjort för många ggr utan att vinna en enda match.

Jumboplatsen som alla medier skriver passar Umeå BSKT alldeles utmärkt i detta ekonomiskt ansträngda läge. Det kanske finns fler föreningar som måste sanera ekonomin något.

Jag tycker att Uppsala tappade mycket när man tappade guarden Paige som gav dem en stark bakplan. Nu blir det lite väl jobbigt (36+ min) för Friberg och med det sämre skottprocent som dom behöver av honom.

Jag förstår inte varför inte Uppsala använder Jädersten mer nära korgen. Han fick bara 18 minuter och tillbringade den mesta tiden runt perimetern. Nikolaidis brukar ha smarta lösningar men nu blev det inte bra när han vill ha Sylla nära korgen hela tiden.

Med Jädersten, Sylla och Powell inne samtidigt borde de ha kunnat dominera mot Köping men kanske går det inte att göra så idag med alla styrda roller.

Är spelarna så hårt drillade att dom inte kan växla mellan olika positioner. Jag fattar om det fungerar så i Euroleague med deras specialister men i SBL ?

Har du tänkt på att lagen från Uppsala aldrig vinner något stort på seniorsidan. Försöker man spela ”för smart basket” ? Jag har någon gång skrivit att man är för akademiska. Det är lite samma i Umeå också. För lite jävlar anamma.

Kanske är det samma visa med Stockholm, Göteborg och Malmö också. Det saknas fighters och grovarbetare som ofta är grunden i framgångsrika lag. Hårt arbete målmedvetenhet och driv lönar sig.

För övrigt så tillät domarna det mesta under korgarna i Köping och det var hemmalaget som tjänade mest på det. Gehrke fick sina spelare att jobba under egen korg men även under Uppsalas korg. Spelare flög till höger och vänster.

Det gav resultat. Köpings jänkare är inte bra men om dom jobbar 100% då håller dom i SBL. Martinez var riktigt bra.

Media i Umeå gör stor sak av att Peltier inte är kvar. Lite trist tycker jag för han är nu historia. Han ville ju lämna och han fick lämna det säger väl allt. Jag var förvånad i somras när jag fick läsa att man hade värvat honom efter en så svår skada.

Rehabiliteringen i Umeå tog nästan 1/3 del av säsongen innan han var tillbaka och då kunde han inte spela tunga minuter. Peltier var viktig för laget när han äntligen blev frisk.

Peltier var bra en mot en och skottet från halvdistans hyfsat, 3 poängare inte bra. Passningarna var bra när dom går fram men tyvärr för många TO. Personligen tycker jag att hans en mot en försvar inte är bra.

BSKT hade behövt Gustav Hansson men han ville inte vara kvar så man borde ha satsat direkt på en amerikansk playmaker. Det finns gott om sådana även i rimlig prisklass. Utan en bra pg ingen chans.

Nässjö hemma i kväll för BSKT kan väl bara sluta på ett sätt eller……….kan BSKT killarna släppa loss nu när dom inte har någon press alls på sig och få flyt med skyttet. Man vet aldrig vad som kan hända om ett lag får flow.

Låt oss slippa en till ruffel & bök match som igår i Köping. Domarna blåste i princip inte på någonting under period 1 och halva tvåan. Sedan vaknade dom när det blev för ruffigt. Till slut 21 – 18 i foul som hade kunnat vara 29 – 25 minst.

Jag brukar höja domare Begenicic ofta. Jag tycker att han är bäst för närvarande men igår var han inte med i matchen. Den nya domaren Mandic var godkänd med flest avblåsningar. De rutinerade avvaktade.

Den fd toppdomaren Ivars Januzems som var kommissarie i Köping måste ha fått några fler gråa hår när han såg domarinsatsen.

Godmiddag

Jag misstänker att det var hälsenan som gick av för Amanda Zahui i lördagens match i WNBL. Det var en situation i hennes första byte. Hon gjorde 2p på en layup men det var när hon sprang baklänges tillbaka, som det plötsligt hände ngt och hon föll baklänges. Jag har sett liknande förr. Hälsenan.

Inte nog med det så förlorade hennes serieledande lag Townsville Fire mot Melbourne Boomers med hela 94 – 58.

Boomers är det bästa laget jag har sett i den Australiensiska ligan i år. Zahui har förresten inte varit starter i Townsville och hon har inte haft bra matcher. Formsvag, tung och långsam.

Tittade på Luleå BBK mot Alvik. En till svag SBL match. Avsaknaden av två jänkare och båda Nyströms är gigantisk i LBBK. Alvik hängde med till halvtid  38 – 33 och det säger en hel del. Sandberg får nog börja vänja sig vid att det kan bli lite förluster under våren 2024.

Läste i NSD.se att Tayah Burrows som var i Östersund i höstas nu är aktuell. Låter lite konstigt. Jag tycker att Östersund gjorde helt rätt som bytte bort henne för hon höll inte tillräckligt hög pg klass.

Är det så att de senaste säsongernas BMW, Goss & Kraker har satt så djupa spår i klubbens ekonomi och att det är därför man väntar så länge med att agera ?

Jag är inte lite förvånad över att man har missat USA värvningarna i år men det beror säkert på utbudet. Europa lagen plockar det bästa.

När KFUM Umeås damer igår i Basketettan ledde med 20 poäng i första halvlek mot RIG Luleå då var det stressigt i Luleå laget och irritationen gick ut mot domarna i stället för att acceptera att KFUM helt enkelt spelade bra och RIG inte så bra. Coach Johansson fick till sist en välförtjänt teknisk foul.

Matchen var givetvis inte över. RIG vände till sist till seger med 61 – 68 genom pressande försvar och väl balanserad offensiv. Bollen hamnade ofta i händerna på fel spelare i KFUM och det blev för många bortkastade bollar.

Det jag funderar över det är hur länge det skall ta innan KFUM lär sig att stänga matcher när man är i ledningen. Frågor man måste ställa sig är. Vilka bör vara inne på plan, som kan klara av att hålla uppe spelet ? De flesta startspelarna bör nog spela så mycket som möjligt och inte sitta på bänken.

Vilka fem spelare skall vara inne när man möter snabbt spel och en en aggressiv press ? Kanske fyra guards och en bra returtagare. Det här var femte hemmamatchen där man tappar allt spel i början av tredje eller i sista perioden och gästerna går förbi och vinner. Tuff förlust om man är seriös i sitt lag.

Även killarna i Basketettan har tappat konceptet i år. Det går inte att säga annat än att coach Georgios Pavlogiannis ledde laget på ett bra elitmässigt sätt och fick laget att tävla på en högre nivå än vad laget gör i år. Det var kul att se ettanlaget i fjol. Inte lika kul i år.

Vad jag förstår så ansåg man inom BSKT att coach matchade laget på ett felaktigt sätt och att det var anledningen till att han inte fick bli kvar.

Laget vann norra BEH så rent sportsligt var resultatet suveränt men klubben hade tydligen nöjt sig med en mittenplacering bara bänken hade fått mer speltid. Jag tycker att man inte skall få mer speltid än man förtjänar på den nivån. Fundera på det du också.

Frågan är om det var en klar och tydlig linje antagen av majoriteten i klubbledningen eller inte.

Hur många coacher vill ta på sig ett coachuppdrag i BEH om man inte har som ambition att vinna alla matcher och göra en så bra prestation som möjligt?

Jag skulle aldrig ha tagit på mig en sådan coach uppgift.

Godmiddag

I senaste Bänkvärmarna(BV) sade Rajacic att han har ”börjat att hata” Norrköping Dolphins herrar pga att dom vinner allt. Det är givetvis ett omvänt uttalande typiskt honom.

Alla vill besegra Norrköping men ingen verkar klara av det just nu. Jämtland hade chansen igår på hemmaplan men det blev för många konstiga TO och dumma foul.

Domarna bjöd dessutom på en provkarta med konstiga avblåsningar så gaphalsarna i Östersund hade säkert högt blodtryck.

Kommer du ihåg Udominate & A3 satsningen som pågick under 2012 – 2022 ?

Avundsjukan mot laget var monumental söder om Umeå.

Alla var förbannande från start mot namnet Udominate utom några få som hade lite känsla och fattade att namnet var en fullträff. ”Hatet ökade år för år” pga av namnet, lagets värvningar och stora framgångar.

Jag går så långt så att jag påstår att det är tack vara Udominate/A3 som både Alvik, Norrköping, Jämtland och Södertälje bestämde sig för att de måste satsa för att hänga på Luleå och Umeå.

När A3 försvann så gick luften ur SBL dam – tycker jag. Klasskillnaden mot 2012 – 2022 är gigantisk.

Det är jättekul om det kommer 6000+ åskådare till Hovet på finaleventet för Svenska Cupen. Det visar återigen hur stor basketsporten är i Stockholm. Runt om i landet är basket fortfarande en marginalsport förutom i Luleå.

Synd bara att man inte lade dammatchen först i programmet för det skulle innebära mer folk på den matchen än vad det blir nu när matchen spelas först 19.00. Jag hoppas att jag får fel men knappast.

Vad jag förstår efter att ha lyssnat på Dippel intervjun i Nicks hörna så ger storsatsningarna på Globen och Hovet inga rejäla intäkter utan att det snarare rör sig om break even eller tom minus projekt.

Är det  värt så mycket arbete av personalen på SBBF. Borde man inte prioritera annat ? Jag bara frågar ?

Och nu är det officiellt att det är hälsenan som har gått av för Allis Nyström så är säsongen över. Trist men hon kan vara tillbaka till starten i oktober 2024 om hon opereras nu och fortfarande har motivationen. 8 SM Guld med Luleå BBK kanske räcker. 

I BV fick jag även höra att en sammanslagning av Mark & Sjuhärad Basket kan vara på gång. Jag betvivlar trovärdigheten i det eftersom rivaliteten är så stor mellan föreningarna.

Mark/Sätila har stolta traditioner. Jag lyckades aldrig vinna där när jag coachade där.

Mark har en stabil högljudd hemmapublik och alla lag vet hur svårt det är att vinna i den hallen med tak hängda korgar som påverkar skyttet och publiken bak i nacken. Jag tvivlar på att de lokala eldsjälarna blir kvar om matcherna flyttas till sporthallen i Borås.

Kanske är det så att eldsjälarna i Mark håller på att trappa ner och att det är därför en sammanslagning är aktuell. Hoppas att det inte blir som så ofta vid sammanslagningar. Själen i föreningarna dör och snart även föreningen.

Godmiddag

Du som följer SBL herr vet att Umeå BSKT kämpar med ekonomin. Det är bara att hoppas att de som gillar basket och idrott i Umeå ställer upp och hjälper till så att vi inte hamnar i samma dödläge som det nu är i Sundsvall. Så tragiskt.

Dags att starta projekt RÄDDA Umeå BSKT

Det gäller att spara på alla möjliga sätt om elitlicensen skall kunna behållas. Inget är heligt i nuläget.

Det började med att laget självklart måste resa på billigast möjliga sätt och med så få spelare & ledare som möjligt. Det startade i december.

Chathams prov anställning avslutades i mitten av december. Man borde kanske ha gjort mer redan då.

I måndags läckte det ut att Peltier går till ett lag på Balkan. 

Jag gissar att han av BSKT har erbjudits att lämna och agenten lyckades få tag i ett lag. Peltier har säkert ett av de bästa kontrakten. Han släpps pga att BSKT behöver spara slantar – annars hade han blivit kvar.

Jag gissar att det är fler spelare än Peltier som kan komma lämna laget.

Czerapowicz som förmodligen också har en av de bättre kontrakten borde vara intressant för de flesta lag i Sverige men även hos flera lag utomlands. Kanske kan Butlers i Umeå baserade agent placera honom någonstans.

Övriga blir nog kvar eftersom de flesta har studier som är viktiga att tänka på. Dom har knappast valt spel med Umeå BSKT pga kontrakten utan det är studierna som är # 1.

Det borde finnas fler hyfsat bra spelare som vill spela med Umeå BSKT och kombinera det med studier.

Kanske tvekar spelare ännu mer att flytta upp till Umeå efter den extrem kylan som vi råkade ut för i år men du skall veta att jag har bott i Umeå i snart 50 år och det har aldrig varit ens i närheten så kallt i Umeå tidigare.

Miljonfrågan är om Umeå BSKT kommer att klara av Houdini tricket att klara av att fortsätta i SBL. Det är inte nog med att beta av skuldbördan. Det gäller även att skaffa nya resurser för att kunna ha ett slagkraftigt lag till hösten. I dagsläget känns det avlägset.

Match # 1 år 2024 var mot tufft motstånd med vassa jänkare.

Andreas Person fick 20 minuter. Under den tiden fick han inte låna bollen särskilt ofta. Trea i lagets +/- var han i alla fall. Fattar inte att han inte byter klubb och får större respekt. Han är minst lika bra som Dawit i Norrköping och D Hansson i BC Luleå. Kan det vara så att lönen är så hög att han sitter nöjd ?

Jag har varit kritisk mot coach Sonko när han hette Svensson. Han befann sig ofta utanför coach boxen när han coachade i Umeå. Ibland var han ett par meter från mittlinjen ofta i vägen för domarna. Han är fortfarande utanför men…..

Vi har nu en coach i BSKT som nu syndar mer än vad Sonko gör. BSKT coachen befinner sig för ofta långt utanför boxen. Om domarna skulle följa regelverket till punkt och pricka då skulle det bli exit för båda.

Är dagens coacher så upphetsade och inne i matchen att dom inte inser hur dom beter sig och att dom ofta befinner sig långt utanför boxen och i vägen för domarna eller är det ett systematiskt utnyttjande av domar bedömningen. Jag tror på det senare.

Jag gillar förresten Sonkos positiva sätt att pusha sitt lag. Sonko må vara yvig i rörelserna men han är positiv och det är bra. Laget spelade dessutom bra basket som är kul att titta på.

2 x 14 foul fick räcka för matchens domare. Trots sex (6) ögon lyckades man inte se fler anledningar till att blåsa för foul. Borås måste ha spelat bra försvar för dom hade tre (3) foul efter 15 minuter ????

Borås spelade mycket aggressivt i första halvlek när man avgjorde matchen men foul fick man inte.

Begenicic dömer stabilt men kollegorna Jucevicius och Sevecic är väldigt ojämna och verkar osäkra. Dessa två herrar varvar med konstiga avblåsningar. Publiken i Umeå är kunnig och dom regerar ju då spontant.

En lätt dag på jobbet för de grå måste det ha varit i alla fall enligt dem med tanke på de få avblåsningarna.

Godmiddag

Jag funderar återigen på om det verkligen är OK att Nässjö får ha en speaker & hejaklack ledare med mikrofon ansluten till hallens högtalarsystem stående på kortsidan bakom den korg som Nässjö anfaller mot och där med närkontakt med spelare peppa och pusha.

Killen hoppar och viftar med armarna och skriker i micken och till råga på allt så hade han senast en Nässjö spelartröja på sig. Ibland är han bredvid matchens domare. Är det bara jag som tycker att det känns awkward och direkt osportsligt och inte professionellt.

Det är ok med en crowd pleaser på golvet i pauserna eller uppe på läktaren för att tända hemmapubliken, men inte på spelplanen bakom korgen på kortsidorna under matcherna.

Jag har aldrig sett detta fenomen någon annanstans under 65 år på basketplanen, läktaren och framför TV.

BC Luleå fick mycket kritik i lokaltidningen för försvarsspelet efter torsken mot Nässjö men enligt mig var det jänkarna Mucius, Smith & Polite, som var direkt kassa i den här matchen. Dom skramlade ihop 23 poäng tillsammans och defensivt så släppte dom in det dubbla. Om dom hade spelat på samma sätt mot Umeå då hade BSKT idag haft fyra vinster.

På tal om vinster så är det knappast vad jag kan räkna med ikväll då Borås kommer på besök igen. Deras laguppställning är alldeles för bra men de som gillar basket får i alla fall möjlighet att se lite bra basket.

Jag hoppas att Andreas Person med rötterna i Skellefteå får 25 minuter idag. Han är ligans mest underskattade spelare enligt mig. Bra försvar, elegant spel och ett sweet skott.

Jag hoppas verkligen att spelarna i Umeå BSKT kan motivera sig till att göra sitt bästa och ge Borås en match även om skriverierna om svag ekonomi på sociala medier inte är uppmuntrande. Publiken som kommer har tagit sig tid att komma för att se spelarna prestera. 

Jag tror att det finns fler klubbar som har det tufft ekonomiskt även om det inte syns utåt. Man försöker hålla tyst om sina problem. Det tror jag är ett misstag. Transparens är dagens melodi och det gäller i de flesta sammanhang.

På Köpings hemsida kunde jag läsa om Torbjörn Gehrkes besvikelse över ngn bloggare. Jag vet att det inte var jag som hade gjort honom besviken och sårad för jag har alltid gillat Gehrkes sätt att spela och leda laget.

Gehrkes lag spelar med fart och fläkt och spelarna har ganska stor frihet. Det gillar jag även om det blir en del TO ibland.

Jag tycker att han är en riktigt bra coach, han är en av våra bästa basketspelare genom tiderna, helt klart underskattad och jag tycker att domarna ibland har behandlat honom respektlöst. Borde sitta säkert i Köping.

Södertälje funderar på att anmäla Thamba för armbågen som deras Spires fick i samband med den senaste matchen. Det tycker jag är helt galet. Det fanns garanterat inget medvetet uppsåt att skada från Thamba utan var en helt normal spelsekvens. Spires råkade komma i vägen.

Det som är värt att anmäla det är att domarna inte ens blåste en personlig foul för det borde han ha fått. Hur kan det vara så svårt för tre domare att se vad som är foul ? Jag har skrivit det förr och jag gör det igen. Det blir fler och fler skador pga att domarna avvaktar och tillåter för tight spel.

Katastrof för Luleå BBK om det stämmer det jag har hört nämligen att Allis Nyström nu är gipsad.

Godmiddag

Jag har lite problem med mina ögon så i stället för läsning lyssnar jag på en del poddar och ljudböcker. Podden  Bänkvärmarna är bra men lite för mycket NBA för min smak även om dom är kunniga. SBL Podden mycket bra men efter BC Luleå mot Umeå BSKT tog dom inte tid att prata med någon från lagen efter matchen.

I slutet på oktober skickade Jonas Autio sin bok ”Timeout” till mig. Det tog lite tid innan jag kom igång med den, men senaste helgen var det dags för läs intervaller så de 301 sidorna är nu avverkade.

Boken är spännande läsning för en basketperson som inte var nära lagen Alvik, Kärcher, New Wawe eller Södertälje. Många kända och okända namn passerar revy.

Jag hann aldrig lära känna Thomas Fredriksson i Högsbo, men jag träffade honom ngn gång i samband med Basketfestivalen och förstod att det var en driftig herre. Mravec, Gustavsson och Christiansson m fl har jag aldrig träffat.

Benny Johansson träffade jag varje sommar som jag var på basket clinics ute i Europa och när vi coachade mot varann i dåvarande damernas Elitserie. Finns det ngt som liknar Benny Johansson och hans driv tillsammans med Kjell Östh och Kenth Leini runt om i Basket Sverige idag ?

Jag saknar tuffa skickliga domare som Lars Klaar, Ulf Öhrman, Claes Åhammar som nämns i boken. Dom var starka domare som aldrig tvekade att beivra en överträdelse. Du vet att jag tycker att man idag släpper igenom alltför mycket överträdelser.

Jag fick en insikt i en massa saker som jag i Umeå norr om Dalälven inte hade en möjlighet till eftersom lokaltidningarna inte fanns tillgängliga och inte heller Stockholms & Göteborg upplagorna av kvällstidningarna.  SVT har jag nästan aldrig haft tid att titta på de senaste 40 åren eftersom jag hade träningar på kvällstid när TV sporten sändes. 

Jag sprang på Umeå Stadsbibliotek och försökte hänga med i lokaltidningarna i Södertälje och Göteborg men tidningarna saknades ofta så det var nästan omöjligt att ha ngn närmare koll.

Jag minns urdragningarna och de ekonomiska problemen i Göteborg och Södertäljes strid med Skatteverket som dom till slut vann.

Det som är trist det är att när jag läste boken fick en känsla av att det verkar som att svensk basket sitter fast i ett ekorrhjul och att vi inte kommer ur det. Det mesta som hände på 90 talet upprepar sig. Vi snurrar numer runt ett varv men till sist hamnar vi på samma ställe igen.

Sportsligt rullar allt på som vanligt trots att SBBF har 20+ anställda mot max 5 under storhetstiden. Min känsla är att SBBF inte är det nav och drivkraft som Basketboll förbundet borde vara. Herr och damlandslagen måste lyftas fram och satsas på liksom ungdomslandslagen. Jag tycker att breddverksamheten och de sociala projekten helt borde ligga inom klubbverksamheten.

Svenska Basketbollförbundets ordförande skrev i sitt senaste brev på basket.se om hur bra allting är och vilka framgångar svensk basket har haft under 2023. Sanningen är ju den att vi helt saknar den framgång för våra herr och damlandslag som vi behöver. Vinst i ngn enstaka match ger inget.

De flesta ungdomslandslagen är i B grupperna och de få lag som spelar internationellt spel åkte ur direkt. Dom enda som hade verklig framgång verkar vara de som fick nya positioner i FIBA och andra organisationer. Jag tycker att det är de sportsliga framgångarna som räknas. 

Att bli uttagen och komma till landslaget är ingen morot för de aktiva. Dom vill komma till ett vinnande landslag. Domino effekten med alla avhopp är helt normalt. Sverige måste få ihop vinnande lag på både herr och damsidan. Kanske måste man börja med att pynta lite mer till landslagen och de lag som satsar på internationellt spel för att få upp intresset.

God Fortsättning

Många berömmer BSKT för deras inställning och kämpatakter mot BC Luleå.

Alla borde förstå att om man sysslar med elitidrott så är det självklart att du skall göra ditt bästa när du uppträder inför publik som har kommit för att se matchen.

Om du är en seriös idrottare då borde det ligga i ditt intresse att göra ett så bra avtryck som möjligt varje gång du uppträder inför publik.

Spelare som var lata eller börjar gnälla eller gav upp när det inte gick bra för dem själv eller när laget låg under ger jag inte mycket för.

Dom fick sitta med mig på bänken när jag var aktiv coach både i basketettan och i Damligan. 

Jag har en fundering efter de senaste omgångarna i SBL och det är om coacher inte har förmåga att få igång spelare som helt plötsligt försvinner i matchen.

Jag ser det ofta i SBL och då menar jag att det är samma tendens i alla lag. Någon blir hårt försvarad och då är hen borta ur matchen.

Vad beror det på ? Beror det på bra försvar eller på att man håller i spelaren så att den inte kommer loss eller beror det på att anfallsspelaren inte kan läsa vad försvaret gör och därför tar fel beslut.

Finke gjorde 18 poäng i första halvlek men i andra försvann han nästan helt offensivt pga att BC Luleå ”satte silvertejp på honom” som hindrade honom att få bollen.

Czerapowicz hade i de senaste tre matcherna liknande bevakning. Det var helt enkelt svårt att slita sig loss och det är ju inte tillåtet att knuffa sig fri eller slå sig loss.

Går det verkligen inte att i dagens SBL göra en justering så att lagets hetaste spelare återigen kommer in i matchen under pågående match?

Den coachingen tycker jag saknas idag. Efter några minuter på bänken borde hen kunna gå in och leverera igen.

Är det domarnas fel att en spelare tillåts att ”döda en duktig offensiv spelare” med hårt tight försvar. Domarna har ett stort ansvar.

Topplagen bänkar en sådan spelare eftersom man har två i samma position och kvalitet. Lagen på den nedre halvan av serien tappar allt när den heta spelare har kylts ner och förlorar matchen.

Mitt tips till alla aktiva coacher är

Gör en förändring i spelet om du kan så att din heta spelare kommer igång igen.

Om du inte kan det då tar du en teknisk foul för att uppmärksamma domarna på att det nu räcker med fasthållningarna och knuffarna.

Om det inte biter då kanske man måste börja knuffas eller hålla fast. Det är för lätt att i SBL stop the player with flow.

Godmiddag

​

mot övermakten från Luleå på onsdagskvällen. Vilket lag dom har i år.

BC Luleå har en sådan bredd på laget så att dom kan vinna rubbet.

Sjöberg saknades men det innebar bara att Luleå spelade snabbare och framförallt aggressivare i försvar ju längre matchen led.

BCL spelarna fick en utskällning redan i första timeouten för försvarsspelet. Jag tycker att det var lite oförtjänt för det var BSKT som överraskade med bra attackerande anfallsspel som skapade problem för BC Luleå

Det var väldigt hög nivå på kontakterna i försvarsspelet. Domarna valde att avvakta och avvakta.

Så länge som en spelare inte tappade kontrollen på bollen så kom det ingen avblåsning. Är det så ni vill ha det ? Inte jag. Snart har jag kanske sett min sista live match. TV:n kan man alltid stänga av.

51 – 45 till BSKT i halvtid var väldigt överraskande för mig. BSKT spelade frejdigt och rörligt och kunde därför vara i ledning i matchen trots att Czerapowicz neutraliserades totalt.

Jag vet inte om utskåpningen med 12 – 45 de sista 14 minuterna av matchen berodde på trötthet eller BSKT taktiken, men BSKT slutade att spela både försvar och anfall.

I försvar var man för långt ifrån och i anfall för orörliga. Då är det godnatt. 

Bara hälften av spelarna i SBL är hel professionella men ändå spelar man på som om alla var heltidsanställda. Jag tycker att spelarna i SBL borde få lite ledigt och vettig återhämtning med ett lite längre juluppehåll.

Alla lag borde ha spelat fredag den 22 december

sedan kunde man ha startat tisdag den 2:a eller kanske väntat till fredag den 5 januari så att alla hinner får igång kropparna men nej. Spelprogrammet är en administrativ produkt utan tanke på spelarna.

Ett bra beslut är det i alla fall att det i år blev BC Luleå hemma på tisdag och BC Luleå borta på lördag. I fjol hade BSKT bortamatch mot Borås den 30 december. Det kostade skjortan. Nu gör man som BC Luleå gjorde igår. Sparar lite slantar och tar bilar till matchen.

God Fortsättning​

 Det spekulera om att det beror på att han inte passar in i det som gäller i klubben. I sociala medier antyder man att det kan ha med ett uppträdande av honom i samband med bortamatchen i Norrköping som Jämtland vann.

Jag har svårt att tro att det som hände i Norrköping var avgörande för att ge Leday kicken. Det måste ha hänt ngt annat. Det brukar inte alltför sällan vara en olämplig körning eller något annat olämpligt uppträdande. Kanske har han käbblat med Chuck och det är ju inte lämpligt.

I Norrköping verkar men väldigt irriterad över att Leday passerade deras bänk och skrek och gjorde gester. Är det så känsligt i mästarlaget ? Var det så känsligt att åka på den torsken så att man måste haka upp sig på detta.

Det är inte direkt ovanligt att en del spelare tar till överspel när man har flyt.

Jag glömmer inte den fd Umeå BSKT spelaren Yannic Anzulunis firande framför Umeås bänk när han hade flyt och förde BC Luleå vidare i kvartsfinalen. Nästan ingen (bara jag) brydde sig även om det inte såg bra ut.

I fjol fick vi se Sheriff Drammeh spela över väldigt mycket i deras ”flytmatch” uppe i Umeå. Dom satta i princip allt och kunde inte förlora så framgången tog över och Drammeh häcklade BSKT´s trumslagare och ungdomsfans på långsidan. Det såg inte så kul ut med dom gesterna.

Nathan Dawit som spelade i Umeå BSKT i flera år kan inte låta bli att titta på Umeå bänken och le då och då efter att han återigen har satt en trea och egenhändigt sänkt Umeå. De enda gången Umeå har vunnit mot Norrköping det var när Dawit hade en dålig kväll.

I morgon kommer BC Luleå till Umeå för match ett av två den här veckan. Jag undrar vem som har fått svälta mest under den senaste veckan och vem som är mest hungrig.

BSKT´s vinst borta mot Södertälje innebär att BC Luleå är förvarande. Umeå är farliga trots allt.

Jag tror inte att Gustav Hansson kommer att springa och fira framför Umeås bänk om han får igång skyttet, eller skall jag skriva – när han får igång skyttet. Korgarna i Umeå Energi Arena är mer hemmakorgar för bröderna Hansson än vad korgarna i LEA är.

Stoppa skyttet från bröderna. Tvinga BCL skyttarna att driva mot korgen.

BC Luleås nuvarande laguppställning är väldigt imponerande om jag jämför med Umeå BSKT men det är även Södertäljes så visst finns det en vinstchans även om inte många tror på den.

God Fortsättning

Umeå BSKT vädjar om hjälp för att kunna överleva. Jag hoppas att alla basketälskare i Umeå drar sitt strå till stacken i stället för att bara kritisera entusiasterna i BSKT.

Jag hoppas att många kliver fram och är beredd att stödja BSKT både ekonomiskt och med arbetsinsatser men frågan är om ropet på hjälp gick fram.

VK valde en matsedel och placerade ropet på hjälp först på den 6:e sportsidan i lördagens tidning. Jag kan tycka att det borde ha varit på första sidan i del 1 eller åtminstone på första sidan i del 2.

Västerbottens Idrottsförbund och alla basketföreningar i länet borde känna ett visst ansvar att hjälpa till med ett ekonomiskt stöd.

När SBBF backade miljoner 2003 när herr EM spelades i Globen då fick alla basket föreningar i landet ställa upp med det statliga aktivitetsstödet.

Alla måste inse allvaret. Utan Umeå BSKT i SBL och BEH försvinner även NIU eftersom det krävs ett lag på högsta elitnivå i stan för att vara berättigad till att ha ett NIU.

Den informationen har iaf jag fått. En kollaps för SBL laget skulle vara förödande.

Umeå som Idrottsstad kommer att tappa position i rankingen och halka längre ner på listan.

Jag har varit med om nedläggningar av lag i div 1 inom KFUM Umeå vid tre (3) tillfällen.

Konsekvenserna har varit förödande. Duktiga talangfulla basketspelare har lagt av direkt. Det var samma visa 2009 när Cometerna gick in i KFUM Umeå. Många spelare gillade inte nedläggningen av Cometerna och slutade.

2012 när KFUM Umeå lade ner Damliga laget Umeå Comets uteblev den negativa effekten eftersom elitlaget redan då var ett lag. som bestod av hela sex importer och i övrigt värvade svenska spelare.

De flesta slutar direkt. Ett litet fåtal med höga ambitioner kanske söker sig vidare till någon annan klubb. 

I år delar jag inte ut några hårda eller mjuka klappar.

Det räcker med det tuffa paket som Umeå BSKT måste handskas med den närmaste tiden. Jag hoppas verkligen att dom som tar tag i uppgiften klarar den för utan Umeå i SBL och BEH då är basketen tillbaka på ruta noll.

En sista släng med sleven innan julgröten.

Jag vet jag vet att många tycker att jag tjatar för mycket om domarna, men jag vet också att det är många som håller med mig i min kritik. Mejl korrespondensen och telefon samtalen tyder ju på det.

Många av dem som håller med mig skulle aldrig våga gå ut med sin åsikt  offentligt eftersom dom riskerar att förlora på det.

Jag vet att många inte förstår min kritik eftersom jag i samma andetag skriver att det gärna får vara fysiskt på plan som i Euroleague och Champions League, men det är skillnad på fysiskt och regelbrott.

Jag står fast vid att de domare som inte vågar blåsa på de regelbrott som dom ser borde inte döma i SBL.

Det är ni som håller med mig som får mig att fortsätta med mitt mantra.

Det är en fröjd att se Saulius Racys döma i Euroleague och Litauiska ligan. Ingen tvekan i dömningen oavsett vilken spelare det gäller. Han borde vara alla SBL domares föredöme och mentor.

God Jul

Jämtland vs Norrköping var återigen en kavalkad i icke avblåsningar. Det var bara tur att ingen återigen blev skadad. Påhopp, påspringning, armdragning och kapningar förkom i nästan varje bollinnehav men bara ett fåtal överträdelser beivrades.

Det är så få avblåsningar så man kan säga att varje avblåsning är välbetald. Tredomar systemet är fullständigt överflödigt när det är på det här viset.

Det spekuleras en del över varför en del importer spelar så svagt. Jag är ganska säker på att dom är chockade över det ruffiga och farliga spelet som tillåts i SBL herr. Dom är helt enkelt rädd att bli skadad.

Jag förstår dem. Dom tar chansen och drar vidare till mer civiliserad basket så fort dom kan.

Civliserad basket är det när jag tittar på Euroleague och Champions League. Dom domarna ”har lite jävlar anamma”

Igår såg jag Röda Stjärnan, Belgrad mot Real Madrid 58 – 72.

Crvena Zvezda är bra men Real utan jänkare är ruskigt bra och dominerar serien och har nu 14 – 1. I morgon fredag Real hemma mot Partizan kan bli tufft för coach Obradovic i Partizan.

Luca Banchi verkar vara en riktig trollkarl.  Hans lag Virtus Bologna ligger nu tvåa i Euroleague med 11 – 4 i matcher. Det var tydligen ingen tillfällighet att det gick bra för Lettland i höstas när han coachade dem i EM.

Jag tippar att han blir första headcoach från Europa i NBA.

Om du har Viaplay då kan du idag se Bayern München vs Efes, Istanbul kl 20:30, på torsdag Valencia vs Virtus Bologna kl 20:30 och på fredag 19:00 Zalgiris vs Barcelona.

Jag köpte ett månads abonnemang på SBL dam. Efter att ha studerat alla lag från den senaste omgången så har jag kommit fram till att inte köpa fler. Möjligtvis kan det bli aktuellt till slutspelet. Alla lag ser mycket svagare ut än tidigare.

Jag tror att man tränar för lite fysisk träning och då menar jag ren kondition. Allt spel går så långsamt och är så tråkigt att titta på. Om man dessutom lägger till alla borttappade bollar så blir det tyvärr inte bra idrott just nu.

Det lag av de 4-5-6 överst i den nuvarande tabellen som har den bästa orken och fighting spiriten kommer att vinna SM guld till våren. 

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Den kvinnliga collegebasketens poängrekord är 3527 och innehas av Kelsey Plum, den amerikanska landslagsspelaren och tvåfaldiga WNBA-mästaren med Las Vegas. Allt talar dock för att Plums rekord kommer att ryka all världens väg om ett par månader. Om inget oförutsett inträffar blir Caitlin Clark nästa rekordinnehavare. Clark, som även hon är guard, och spelar i Iowa, har hittills kommit upp i 3079 poäng. Om hon fortsätter producera med det snitt hon har den här säsongen, 30 per match, kommer hon att gå förbi Plum i slutet av februari.

Om Clark inte når Plums rekordnotering i februari så är det är nog dödsdömt innan säsongen är över, eftersom Clark har 18 matcher kvar med Iowa, dessutom 4–5 i slutspelet i Big Ten och sannolikt några i NCAA-turneringen. Med 25 matcher kvar att spela behöver hon alltså ett snitt på 18 poäng per match för att passera Plum. Det kan t o m bli så att rekordet får en skjuts med 1000 poäng. Det kan ske om Clark bestämmer sig för ett femte år på Iowa, något som inte var aktuellt på Plums tid. Det femte året tillkom på grund av pandemin. En sak är säker, att Indiana i WNBA håller alla tummar för att Clark skippar det femte året på college och i stället deltar i draften 2024. Indiana vann nämligen draftlotteriet och får alltså välja först. Enigheten om att Clark kommer att gå som etta i draften råder det total enighet om.

De högst rankade svensklagen på college, Ohio State och Virginia Tech, ligger just nu på plats 13 respektive 15 i AP:s omröstning. Diana Collins har startat ungefär som väntat på Ohio State. Hon snittar 13 minuter, vilket är bra med tanke på att det är hennes första år och att konkurrensen är stenhård. Även Matilda Ekh presterar som man hade hoppats, d v s riktigt starkt. Ekh har klivit rakt in i förstauppställningen på Virginia Tech, spelar 29 minuter per match och satte i helgen personligt poängrekord på college. Hon svarade för 25 poäng när VT slog Rutgers med 84–59. Eks tidigare poängbästa under åren på Michigan State var 21.

I de lägre rankade lagen har vi också spelare som gjort fina siffror framåt. Stina Almqvist på Penn har redan gjort 20 poäng eller mer fem gånger den här säsongen, med toppnoteringen 25. Intressant nog har Almqvist gjort merparten av sina poäng nära korgen, eftersom hon i år fått spela på för henne den ovana positionen 4–5. Men ett lyckat drag har det visat sig vara. Även Tilda Sjökvist på Presbyterian har glimtat till i ett par matcher då hon satt 21 och 26 poäng. Sjökvist produktion är dock väldigt ojämn. Någon gång har hon t o m gått poänglös av planen.

Penn är rankat 210 och Presbyterian 269, och det är naturligtvis stor skillnad i spelkvalitet jämfört med de bättre lagen. Det kunde vi t e x se i lördags, då Presbyterian mötte topprankade South Carolina på bortaplan och föll med 29–99. Att det skiljer mycket mellan lagen är inte är så konstigt när det finns över 300 lag på division 1-nivån. Liknande differenser upplever vi ju t o m i många olika ligor, inklusive den svenska. Oavsett nivå är det ändå glädjande att svenska spelare levererar fina siffror i collegebasketen.

Jag måste säga att jag häpnade när jag såg FIBA:s senaste ranking på flicksidan. Finland rankas nämligen på plats 10 i världen bland de kvinnliga ungdomarna, och på plats 6 i Europa! Förklaringen? Framför allt att Finland i år hade lag i alla A-divisioner i EM, och gjorde bra resultat: nia i DU 20, tia i DU 18 och fyra i DU 16. Noterbart är att Sverige rankas på plats 37 i världen på flicksida (19 i Europa). Bland damseniorerna är dock Finland långt efter Sverige, på platserna 66 respektive 27. Men med tanke på vad som händer på flicksidan är det väl bara en fråga om när Finland passerar Sverige även på seniorsidan.

Basketens mest ikoniska artefakt är nog de ursprungliga reglerna som James Naismith nedtecknade och publicerade i skoltidningen på KFUM-skolan i Springfield, Massachusetts, 15 januari 1892. På Disney finns en intressant dokumentär som handlar om när det handskrivna dokumentet, bestående av två pappersark, såldes på auktion. Dokumentären kan också ses på film.nu. Auktionen ägde rum för ett tag sedan, år 2010, när Naismiths ättlingar bestämde sig för att låta dokumentet gå under klubban.

Auktionen, som ägde rum på Sothenbys i New York, blev en hisnande kamp mellan två budgivare, tillika representanter för två framgångsrika skolor. Den ene budgivaren, David Rubenstein, hade själv gått på Duke University och vill köpa dokumentet och skänka det till Dukes Hall Of Fame. Den andre var David Booth, som tidigare hade bekostat Booth Family Hall Of Athletics intill Allen Fieldhouse Arena, där Kansas University har sin hemmaplan.

Booth har själv växt upp på Naismith Drive i Lawrence, Kansas. Det var nämligen till Lawrence som James Naismith flyttade från Springfield. I Lawrence, där Univeristy of Kansas ligger, var Naismith verksam i drygt 40 år, som coach och fortsatte där utveckla spelet. Och innan han dog hann Naismith på plats uppleva när basketen blev olympisk sport, 1936 i Berlin, bara drygt 30 år efter att han nedtecknat de allra första reglerna.

Den som fick David Booth att delta i auktionen var en person vid namn Josh Wade. Det är Wade som gjort dokumentären, driven av sitt engagemang för Kansas Jayhwaks, vars största supporter han lär vara. ”Naismiths historiska dokument skall hem”, d v s till Lawrence, var Wades ambition. Booth, som delade Wades strävanden, gjorde en utfästelse om att bidra med 1 miljon dollar, men det skulle visa sig att den miljonen inte kom att räcka långt när auktionen drog i gång.

Vem som rodde hem basketens främsta artefakt på auktionen skall vi inte avslöja för den som vill titta på dokumentären, som heter ”There´s no place like home”. Men så mycket kan vi säga att James Naismiths originaldokument klubbades för 3,8 miljoner dollar. Med försäljningskostnader blev totalpriset för att få äganderätten till dokumentet 4,3 miljoner dollar, motsvarande 44 miljoner svenska kronor, med dagens växelkurs. Den summan är det högsta som någonsin betalats för idrottsmemorabilia. Men det är också ett i sanning historiskt dokument, som inte har en motsvarighet i någon annan idrott. Eller som någon i dokumentären säger: ”den ena dagen fanns inte basketen, nästa dag fanns den där”.

Och det var de sista raderna från den här skribenten innan helgerna. Alla läsare önskas därmed en god jul och ett riktigt gott 2024.

trots tågresan och obekväm väntan. Det går att spela och vinna i alla fall. Snyggt.

Det blir ibland gnäll när man inte får flyga men, ni skall veta att det är härdande att åka tåg ibland och det stärker alltid lagandan när alla måste umgås i en kupé i en liggvagn. Det är jag 100% säker på.

Jag har tidigare klagat på både Butler och Peltier  att dom drar ner tempot i matcherna. Den här gången saknades Butler pga sjukdom och det innebar att BSKT inte behövde vänta på honom i anfallsspelet och det gynnade laget.

SBBK fick lite huvudbry hur man skulle göra med matchupen när the big man inte var med. Det rörde om i grytan. Hela deras gameplan krashade förmodligen. Södertälje hade svårt att hänga med i svängarna när BSKT kom in i flow.

Även Peltier & Eriksson-Hansson levererade bollen framåt snabbare än vanligt och det innebar många snabba attacker och avslutningar där SBBK inte hann med.

Jag hoppas att BSKT satsar mycket mer på snabba attacker i fortsättningen. 4-4, 4-3, 3-3, 3-2 avslut är en mycket bättre taktik än att spela 5-5.

Jag bjuder inte på någon hjälte för jag tycker att alla gjorde sitt när dom var inne på plan. Det var riktigt kul att se hur man öste på både i defensiven och offensiven.

Om laget försöker att spela på det viset i fortsättningen då kommer även publiksiffran att öka igen.

Någon kanske är negativ över flera bortkastade bollar i andra halvlek men det var symptomatiskt. Om man driver upp tempot, får lite flow då chansar man lite mer och då måste man räkna med ett antal bortkastade bollar också.

Det blir dock inget jullov för lagen i SBL herr. Träning hela den här veckan måndag till fredag. Ledigt den 23:e och julafton men redan på juldagen och annandagen måste kroppen igång eftersom BC Luleå kommer på besök den 27:e. Dessutom skall BSKT till Luleå den 30:e.

Jag tycker att det är för mycket begärt av SBL att hindra spelarna från att fira jul med sina familjer. Jag har skrivit om detta tidigare. Det är lätt att acceptera om man är högavlönade superproffs i NBA eller Euroleague men inte i SBL.

Jag efterlyser ingen extremledighet som förekommer i SBL Dam. Jag läste att Östersunds damer har hela tre (3) veckor uppehåll vilket innebär att till och med amerikanskor kan åka hem i tio (10) dagar. Det är för lång ledighet. Många kommer tillbaka tyngre och med tappad form.

Godmiddag

Jag undrar om det finns någon som helst självkritik hos domarna efter att dom får kritik ? Vad jag hör så tycker man i stort alltid att man har gjort ett bra jobb.

Jag är dessutom väldigt nyfiken på vad kommissarien ritar ner i sitt protokoll.

Är det bara kontroll av sekretariatet och matcharrangemanget i stort då kan SBL slopa kostnaden för kommissarierna. Sekretariaten i SBL är professionella.

En kommissarie (ej från Umeå) berättade en gång för mig att han hade tagit upp ett flertal synpunkter på domarnas beslut under en tidigare match men att han inte hade ngn aning om hans synpunkter hade penetrerats.

Han hade inte inte hört ett ljud. Ingen feedback innebär ingen feed forward.

Jämtland vs Södertälje i måndags borde innehålla ett fulltecknat protokoll hos kommissarien.

Där tappade dom kontrollen på matchen direkt. Vi som tittar fick se en kavalkad av konstiga, felaktiga avblåsningar och likaså en kavalkad av icke avblåsningar. Spelarna tappade till sist kontrollen lite och det blev tuffa kommentarer och lite gruff.

Matchen mellan Umeå BSKT och Köping innehöll minst 3-4 foul under båda korgarna bara under de två första minuterna men det blundade domarna för.

Från en nära läktarplats så är foulen väldigt tydliga men det verkar som att domarna har blicken på bollen eftersom dom inte ser.

Eller väljer dom att låta det passera. Avvaktar man resultat innan man blåser ? 

Blir det offensiv poäng då släpper man kapningen, som borde rendera i foul. Så ser det i alla fall ut väldigt ofta.

En tydlig tendens är det att om Crew Chief inte blåser då tvekar de två kollegorna. Undantag finns.

Matchens grövsta stegfel inträffade framför ögonen på SBL´s # 1 utan åtgärd men som tur var så blåste gårdagens rookie i SBL för steg och det hedrar honom. Rookien gjorde förresten en helt klart godkänd insats med flera avblåsningar som de två rutinerade herrarna släppte. Heders.

Om en domare ser ett fel då borde hen blåsa även om det inträffar inom någon av kollegornas område men det verkar vara tabu i Sverige. Jag har hört att det är väldigt känsligt och uppfattas väldigt negativt av domare om någon tar avblåsning i”deras område”. Det är ju rent ut sagt löjligt.

Den basket som lagen presterade var inte mycket att hänga i julgranen men den var i alla fall inte sämre än den minst sagt svaga domarinsatsen.

Jag valde andra halvlek hemma i TV stolen. Tack och lov så hade knappast domarinsatsen att göra med matchens utgång.

BSKT´s returtagning är riktigt svag. Köping tog 12 fler. Hela 17 av Köpings var offensiva och helt klart avgörande.

När skotten tas då står BSKT kvar och kollar. Det gäller inte Botold. Lata spelare är det värsta jag vet. Det fanns några extremt lata när det gäller returtagningen igår. Ingen nämnd ingen glömd.

BSKT har en egen tifo med trummor och megafon som buar och häcklar motståndarna. Jag tycker att dom borde börja kräva mer fighting spirit från det egna laget och kräva mycket mer aggressiv returtagningen i stället.

Godmiddag

Norrköping mot Jämtland var en brottningsmatch utan dess like, men trots det så blåste domarna den första foulen i matchen först efter 6 minuter och 10 sekunder.

Jag har svårt att köpa vad domarna håller på med nuförtiden. Jag lägger snart av med att titta på matcherna.

Det är inte basket som erbjuds. Det liknar mer handbollsförsvar med den skillnaden att i handboll så gnäller inte spelarna.

I vår SBL basket är det ett evigt tjatande men det är ju inte så konstigt när vi har coacher som tjatar mest. Spelarna tar efter. Coacherna borde i stället gå före med gott exempel.

Skillnaden mot hur domarna dömer och hur basketen spelas i Eurocup och Champions League som är SBL närmast är hisnande. Det är två helt skilda sporter idag.

De svenska domare som jag då och då ser döma i Eurocup, dömer då på ett helt annat sätt. Mycket striktare efter boken.

Jag blev inte förvånad att det till sist slutade med en svår skada för skaderisken är ständigt överhängande med tanke på det som tillåts. Det som hände var olyckligt men symptomatiskt för allt konstigt som händer under matcherna.

Jag tycker att domarna har ett stort ansvar att se till att fasthållningar, rörliga screenar och knuffar beivras.

Antalet fasthållningar runt midjan i samband med P&R situationer var väldigt många men inga avblåsningar så det är väl numera tillåtet. Några spelare är experter på det. Jag avstår från att peka ut dem.

Är det verkligen den här typen av spel och tolerans som sakkunniga och experter vill ha. Jag vägrar att acceptera detta.

Basket är en vacker sport om den spelas enligt spelets regler, men när vissa får kringgå reglerna blir det bara skit.

Jag är glad att min tid som aktiv coach på elitnivå är över. Jag skulle välja att ta minst ett T i varje match.

Jag skulle vägra att acceptera den nivå som rättskiparna använder sig av.

Domarna styr den svaga svenska basket utvecklingen genom att inte kräva renare försvar enligt regelboken.

Jonte Karlssons senaste krönika gillar jag verkligen. Den får du inte missa på SBL´s hemsida.

Igår scannade jag av alla dammatcher som spelades i SBL dam. Det var ganska bedrövligt det jag fick se. Precis som i SBL herr så är kvalitén sämre än för några år sedan. Det som framförallt sticker ut det är bristen på kvalitativa utländska spelare. Det är få som höjer kvalitén på spelet.

Jag har även noterat att det finns lag och personer i högt uppe i basket hierarkin, som saknar A3.

Några individer avskydde kaxigheten i namnet Udominate och A3 och var starkt kritiska men även dom inser nu att när Udominate/A3 var med i serien då var alla tvingade att satsa för att hänga med i racet. Att försöka besegra Udominate/A3 krävde hårt arbete på alla plan.

Jag har hyfsad koll även på den finska damligan som i år bara har nio (9) lag. Till skillnad från Sverige så håller de flesta utländska spelarna i Finland högre klass än i Sverige och det beror på att man betalar högre löner i Finland. Basketen har medvind i Finland.

I morgon Umeå BSKT mot Köping. I ett utskick från Umeå BSKT står det att det är en viktig match. Det beror på hur man ser på det.

Om man vill undvika plats 8:a i serien då är det en vinst att förlora. Om man forfarande har ambitioner att ta sig uppåt i serien då går man för vinst men att ta sig upp till plats 6 eller 7 är förmpdligen inte möjligt längre för ngn av lagen.

Båda coacherna satsar förmodligen allt för att vinna matchen iaf.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Amanda Zahui har nu åkt iväg till Australien, där hon skall spela för det regerande mästarlaget, Townsville, som just nu, efter sju spelade omgångar, ligger delad etta i ligan. WNBL håller en bra nivå, i klass med de bättre ligorna i Europa. Några av Australiens landslagsspelare, men långt ifrån alla, spelar i ligan, t e x Samantha Whitcomb, Cayla George och Allice Kunek. Där finns också legendaren Lauren Jackson och några amerikanskor i nivån under de bästa. Bekanta namn är Aari McDonald, Mercedes Russel, Jordin Canada och Brianna Turner. Även Sverigebekantingen Mehryn Kraker håller till i Australien den här säsongen.

Zahui blir i Townsville lagkompis med bland annat Whitcomb och Kunek, som är lagets bärande spelare. Det finns god chans att Zahui får bra med speltid i Townsville. Det, och att hon presterar bra, är nog en förutsättning för att det skall kunna bli en fortsättning i WNBA. Svenskan har ju haft några jobbiga år i WNBA, med flera klubbyten och begränsat med speltid. Om hon inte visar upp sig från sin bästa sida den här vintern blir det nog svårt att få nytt kontrakt i WNBA 2024.

Det fortsätter att gå tungt för de Euroleaguelag där vi i år har svenska spelare: Sepsi med Ellen Nyström och Lublin, med Elin Gustavsson. Båda lagen har bara en vinst efter åtta spelade omgångar, men på plussidan är att de tycks vänja sig allt bättre med nivån och kan bjuda upp till dans med många lag. Och att de båda svenskorna gör riktigt bra ifrån sig och får gott om speltid är också glädjande. Nyström är kittet som håller ihop sitt lag och Gustavsson, hon fortsätter att producera och ligger överraskande tvåa i returtagning i Euroleague och på plats 17 när det gäller gjorda poäng.

I den senaste omgången blev det knappa förluster för både Sepsi och Lublin. Sepsi ledde sin match mot Zaragoza i 39 minuter, men föll efter förlängning, 68–69. Det var en förlust som kan föras upp på erfarenhetskontot. Lublin å sin sida hade 67 lika mot Schio i matchens sista minut, men en trea från italienskorna i slutet avgjorde matchen. Man hade inte väntat sig några stordåd från Sepsi och Lublin i årets upplaga av Euroleague, för inget av dem har egentligen lag och spelare som kan konkurrera på den här nivån. Båda har dock redan visat att man kan komma en bra bit på vägen med mindre namnkunniga lag genom att sätta lagspelet i första rummet och ge allt i matcherna. En vinst vardera har det som sagt blivit och båda lagen har förstås gjort stora erfarenheter på vägen.

Den klart bästa europeiska spelaren är belgiskan Emma Meesseman, som i somras ledde Belgien till landets första EM-guld. På klubblagsnivån spelade Meesseman länge för UMMC Ekaterinburg, där hon och laget hade stora framgångar, men efter att det ryska fönstret stängts återfinns hon numera i turkiska Fenerbahce, som leder Euroleague i stor stil. Allt talar för att Fener, precis som förra säsongen, kommer att vinna turneringen. Mest troligt lär de inte förlora någon match under säsongen, för Fenerbahce har det överlägset bästa laget i Europa. Så bra spelare har klubben att en stjärna som Kitija Laksa inte får mer 10–11 minuter på planen i snitt.

Meessemans segerrad i Euroleague är hisnande. Hon har hunnit vinna turneringen fem gånger och faktum är att hon inte förlorat en match i turneringen på mer än fyra år. 52 raka vinster har det blivit. Den senaste förlusten inträffade 27 november 2019. Man kan säga att Euroleaguepokalen vandrar runt med Emma Meesseman.

Det belgiska landslaget deltar i OS-kvalet i februari och har chansen att nå sitt andra OS i rad. Belgien är arrangör för sin grupp, som även innehåller USA, Nigeria och Senegal. Matcherna kommer att spelas i Sportpaleis i Antwerpen 8–11/2 och då kommer det att sättas ett nytt publikrekord för damidrott i Belgien. Det tidigare rekordet sattes vid en fotbollsmatch som hade 9027 åskådare, men nu kommer det att få en skjuts framåt. Till Belgiens match mot USA, som spelas på turneringens första dag, har redan över 10 000 biljetter sålts i förköp.

OS-kvalet spelas förutom i Belgien också i Ungern, Kina och Brasilien. Av de 16 deltagande lagen tar sig 12 vidare till OS-turneringen i Paris. Direktkvalificerade är världsmästarna USA och OS-arrangören Frankrike. Från Europa deltar, vid sidan av Frankrike och Belgien även Spanien, Ungern, och Tyskland i OS-kvalet.

Storbritanniens landslagscoach, spanjoren Chema Buceta, lämnar sitt uppdrag efter bara två matcher i det pågående EM-kvalet. Buceta har haft jobbet i åtta år och varit högst delaktig i det uppsving som den brittiska dambasketen haft på senare tid. Han ledde GB till en fjärdeplats i EM 2019 och en tiondeplats i somras. Nu har det brittiska förbundet meddelat att Bucetas anställning omgående avslutas efter ett ömsesidigt beslut. Man kan undra varför den populära och framgångsrike Buceta helt plötsligt försvinner in i skuggorna. Det kan vara så att något har hänt, med Buceta personligen, eller att förbundet helt enkelt villa ha in en ny röst på bänken. Men något skumt är det, och kanske var det ett tecken att Buceta inte alls verkade vara med i matchen i kvalet mot Sverige. Han gjorde ett antal oförklarliga missar i coachingen, saker som man inte van att se från honom.

Så vem är favorit att ta över efter Buceta? En som kan ligga bra till är grekiskan Styliani Kaltsidou. Hon är en tidigare professionell spelare som har coachat sedan 2019. Kaltsidou är för närvarande headcoach i London Lions och assisterande i Sloveniens landslag.

EM-slutspelet 2027 kommer att äga rum i Litauen och Finland. Spelplatserna blir Klapeida, Vilnius och Espoo. De båda arrangörerna, som har haft svårt att kvalificera sig på senare tid, har därmed säkrat platser i turneringen. Finland har dock varit med sex gånger, men det var ett bra tag sedan sist, närmare bestämt 1987. Litauen har elva tidigare slutspel i bagaget, med segern 1996 som topp.

FIBA har dessutom meddelat att det kan bli aktuellt med ytterligare ett eller två arrangörsländer. Är det kanske läge för Sverige att kila in sig och arrangera ett gruppspel 2027?

Från collegevärlden noterar vi att UConn har sin lägsta ranking på 40 år, efter en historiskt svag inledning på säsongen. UConn har förlorat tre av sina åtta första matcher och placeras som nummer 17 i rankingen av AP. Av någon anledning har UConn varit extremt skadedrabbat de senaste säsongerna och likaså i år. Visserligen är Paige Bueckers tillbaka, men då har man fåt Azzi Fudd långtidsskadad i stället. Med alla skador fram och tillbaka är det förstås svårt att hitta kontinuitet och rytm, och det man får anta är att det görs grundliga analyser över vad som gjort att just det legendariska laget hela tiden får så många spelare på skadelistan.

Rankingen toppas just nu av South Carolina, följt av UCLA. Det senare laget spelar i Pac 12 conference, som just nu är den starkaste, med fem skolor i topp tio i rankingen. Desto märkligare är det att Pac 12 håller på att vittra sönder och kommer inte att finnas i sin nuvarande form nästa säsong, eftersom tio av de tolv skolorna har bestämt sig för att byta conference. Bara Oregon State och Washington State återstår i nästa års Pac 12 och de båda skolornas öde är ovisst. Det stora problemet för Pac 12 är att man inte lyckats sluta något tv-avtal efter att skola efter skola började byta conference. Och utan intäkterna från tv-bolagen går det helt enkelt inte.

Umeå BSKT försökte sig på en kort rotation mot Uppsala med fem spelare som fick 30 – 35 minuter. Tanken var nog rätt men tyvärr så finns det inte ork tillräckligt för att spela så aggressivt försvar och dessutom få tempostarka kontringar och bra rörelse i anfall under längre tid.

BSKT behöver nog spela mer varierat och dessutom se till att man har någon spelare på de offensiva returerna.

Det lär inte bli ngn förändring pga mina åsikter men det är anmärkningsvärt tomt nära korgen på offensiva returer när skotten tas. 

Med Butler ute på perimetern blir det inga returer så det gäller att sätta skotten.

Butler spelade nästan 36 minuter men hade bara tio returer & 8 p, åtta skottförsök, inga foul och inga dragna foul. Det säger det mesta om effektiviteten.

BSKT spelade faktiskt ut ett förvirrat Uppsala i starten.

När BSKT ledde med 16 poäng kunde det lätt ha varit 25 poäng men tyvärr så missade Butler 3-4 bra lägen i rad nära korgen som innebar kontringar och poäng för Uppsala. ”The ball looks heavy in his hands” som jänkarna brukar säga.

Jag skulle rekommendera 5 minuter klassiska Mikan Drill 2 ggr om dagen och även 5 minuter Kevin McHales up and under mowe under 5 minuter, 2 ggr om dagen. Det skulle förändra effektiviteten på bara några veckor.

Men så tränar man inte numera. Det blåser nya vindar. Man köper in färdiga produkter. Dagens coacher förvaltar. Man utvecklar inte.

Jag har kapat Chatham i flera krönikor men i den här matchen var det faktiskt han som överraskade. Kan han prestera på den nivån då kanske han får stanna över julskinkan. Nio returer och hela 16 poäng varav 3-4 dunkar. Tyvärr så hoppar han bort sig defensivt så fort någon fintar. Det gör även Finke.  Jänkarnas eviga dilemma.

Jag kommer inte att kommentera vad jag tycker om domarnas insats i matchen men 8 – 0 i foul på BSKT under sista delen av den fjärde perioden var magstarkt när det var Uppsala som behövde jaga.

Köping hade Nässjö på gaffeln men kollapsade igen på slutet. Nu är frågan vem av Köping & BSKT som bestämmer sig för att bli sist i årets serie för att slippa spela mot ettan i grundserien. Nästa match kan bli avgörande när man möter just Köping hemma.

Det har pratats om ökade publiksiffror men 480 i Umeå, 359 i Köping och 329 i Södertälje i tisdags är fakta. Det är bara Norrköping, BC Luleå, Jämtland och ibland Borås som har stabila siffror över ettusen personer. Produkten är inte tillräckligt intressant. Hur får man upp intresset ? 

Umeå BSKT har i år de flesta hemmamatcher på tisdagar. Det är katastrof ur publiksynpunkt.

Umeå har sällan under 10 säsonger haft mycket folk på en tisdagsmatch. Varför fick BSKT de flesta hemmamatcherna på tisdagar ? Kan det bero på att vi inte har ngn resturang i Umeå ? Konspiratoriska tankar dyker upp ibland.

Dags att skippa matcher på tisdagar. Dom tycker jag är dödsdömda redan nu. Även fredagarna ligger risigt till men kan få vara ett alternativ i stället för lördag för restaurang klubbarna.

En match i veckan från nästa säsong och lördag alt söndag som matchdag.

Lördag efter middag borde var självklart för att kunna locka familjer till matcherna. Då skulle man kunna öka publiken.

Varannan vecka hemma och varannan vecka borta skulle innebära att en SBL klubb har två (2) veckor på sig att sälja in nästa hemmamatch. Det borde gynna publiktillströmningen.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Vilka spelare är det som startar en match? Och varför? Ibland blir man minst sagt förvånad över att en viss spelare startar och en annan inte, trots att den senare objektivt sett är bättre än den förra. Det kan ha sin grund i en i flera saker, t e x skadeläge eller dagsform, t o m att coachen vill skicka en signal till någon av dem eller att det finns någon konflikt i botten. Men det kan också bero på att coachen har en speciell avsikt med den spelare som kommer in på planen som första avbytare, den sjätte spelaren.

Det är onekligen något speciellt med den sjätte spelaren, den som kommer in i det första bytet för laget. Det har t e x amerikanerna förstått, och därför har de alltid en utmärkelse till säsongens sjätte spelare. Här hos oss är det inte lika vanligt, och jag förstår inte riktigt varför. När jag förr om åren delade ut mina egna utmärkelser i ligan, på min blogg, brukade jag alltid ha med den kategorin. Första bytet är som sagt inte bara betydelsefullt. Det kan vara kritiskt. Det är som om det ligger en spänning och förväntan i luften när det första bytet sker. Vad kommer att hända nu? Kommer matchen att förändras i någon riktning?

Varje coach borde se en bra sjätte spelare som en gudagåva, och inte bara byta in någon för att en annan hamnat i foulproblem, blir trött eller helt enkelt har en dålig dag. Framför allt borde de vilja ha in en sjätte spelare som kan komma in på planen och se till att laget kan hålla nivån, ja t o m göra skillnad eller ändra matchbilden, när det behövs.

I många fall har vi sett att den sjätte spelaren kommer in och ger laget ny energi, ofta i försvarsarbetet. Spelaren tillför den där lilla pusselbiten som saknas i laget och får med sig de andra i vändandet av stenar som dittills legat orörda. Och det ligger i högsta grad i den sjätte spelarens intresse att något händer. Det gäller att rättfärdiga sin plats i rotationen. Den sjätte spelaren vill visa att bytet var rätt och att man förtjänar sin plats på planen. Sådant ligger i sakens natur, men icke desto mindre är idealet som den sjätte spelaren den som förstår, vet och framför allt accepterar sin roll och uppgift som avbytare. En sådan svensk spelare var t e x guarden Mike Joseph, som spelade i Södertälje under den framgångsrika Bosniceran. Mike var inte den störste stjärnan i laget, men oj vilken skillnad han kunde göra när han kom in från bänken med en energi som smittade av sig till hela laget.

Det är svårt att veta hur coacherna tänker i de här frågorna, d v s vilka väljer man att starta med och varför och vilka vill man ha in från bänken för att uppnå ett visst syfte. Ibland undrar man om inte coacherna bara väljer att starta de fem som anses vara de bästa. Å andra sidan kanske finns det några som är utstuderade i saken, som har koll på vilka konstellationer av spelare som bäst gynnar laget, beroende på om de startar eller inte. Och det är nog så att det handlar om att både ha kontroll på statistiken och vara utrustad med en fingertoppskänsla och personkännedom. Ett exempel är NBA-laget LA Clippers, som i år har fyra stora stjärnor i laget. Naturligtvis startade man matcherna med alla fyra, men fick inte den dynamik man ville ha och inte heller resultaten. Clippers vann bara tre av sina första tio matcher. Draget blev då att en av de fyra, Russell Westbrook, fick komma in från bänken. Då blev det skillnad, och Clippers vann sex av de nästa tio.

Alla spelare vill i allmänhet vara inne på planen så mycket som möjligt, men det är en svår ekvation att lösa eftersom bara 200 spelminuter är tillgängliga under en normal match. Det är nog svårt att hitta den perfekta lösningen, snarare får man söka den optimala. Och en sak man kan ha som hypotes är att vissa spelare kommer mest till sin rätt när de startar, andra när de kommer in från bänken. Jag tror t o m att vissa spelare föredrar att vara avbytare, medan andra är tvärtom. Jonte Karlsson har berättat för mig att det t e x inte gick att börja med Per Stümer på bänken. Om Stümer inte fick starta kom han inte till sin rätt, och det gick ut över laget.

Det finns nog inte en enda typ som är den idealiska sjätte spelaren, för det beror ju på ett flertal saker: spelarens inställning och vad den kan tillföra, och inte minst vad laget behöver i den givna situationen. Men fick jag välja en typ, så skulle det vara en tvåvägsspelare med högt basket-IQ och som alltid är beredd att göra det som krävs för laget. Helt enkelt en spelare som kan användas i många olika situationer. Och precis sådan är forwarden Alysha Clark, en personlig favorit, som spelar i mästarlaget i WNBA, Las Vegas Aces.

Las Vegas var lyckligt lottat som den här säsongen hade Alysha Clark att skicka in från bänken i lagets första byte. Hon är en oerhört smart spelare, känd som en defensiv stopper, som också kan producera offensivt. Hon är helt enkelt mångsidig och är därför perfekt för coachen att skicka in på planen, beroende på vad som krävs.

Alysha Clark har inte haft en spikrak karriär. Hon har fått kämpa mer än många av kollegorna för att nå toppen, men att hon upplevt mycket motgångar har förstås format henne till den hon är. Hon har genom karriären varit tvungen att anpassa sig, att hitta nya vägar och ta vara på de möjligheter som getts. Clark började inte med basket förrän i sjunde klass, men hade ändå en fin collegekarriär, och draftades 2010 av San Antonio, som då spelade i WNBA, men blev cuttad. Hon försökte igen året därpå, men blev petad igen.

För att hålla i gång karriären spelade hon under vintrarna i Israel, ett land hon återvänt till flera gånger. Där har hon vunnit mästerskapet tre gånger, men också blivit mästare i Frankrike och Polen. Till slut fick Clark ändå kontrakt med Seattle i WNBA, där hon spelade från 2012 till 2020. Med lagkamrater som Breanna Stewart, Sue Bird och Jewell Loyd blev hon två gånger WNBA-mästare. Intressant nog var hon under flera år starter i Seattle och var då kittet på planen, även om lagkamraterna var stjärnorna. Det är lite typiskt för Clark, att hon tar den roll och uppgift hon tilldelas, oavsett vad, och levererar.

Det var i år, när hon fick kontrakt med Las Vegas, som hon fick och tog rollen som den sjätte spelaren. Och den har hon utfört på ett strålande sätt. Hon tar den defensiva rollen som behövs, hon gör det framåt som krävs för lagets bästa. När säsongens bästa sjätte spelare 2023 skulle utses, fick hon med all rätt den utmärkelsen. Men när WNBA-titeln stod på spel, då Las Vegas ledde med 2–1 och hade en tuff bortamatch mot New York, förändrades hennes roll. Ett tungt skadedrabbat och underbemannat Las Vegas behövde Alysha Clark på planen, från den första minuten och i stort sett hela matchen. Och den anpassningsbara Clark tog även den uppgiften. Hon spelade 37 minuter och var en viktig bricka när Las Vegas mot alla odds vann matchen med 70–69 och bärgade titeln för andra året i rad.

En bättre säsongsavslutning går knappast att tänka sig. Det är som en berättelse hämtad från det gamla ”Rekordmagasinet”. Den bästa sjätte spelaren kliver fram från skuggorna när det krävs som mest, tar platsen i rampljuset och blir hjälte. Men när allt återgår till det normala i Las Vegas, så får Alysha Clark säkerligen rollen som den sjätte spelaren igen. Och det är nog som det skall vara, för det är svårt att tänka sig någon bättre för den uppgiften.

BC Luleå verkar vara årets ”happy go lucky” lag. Man skjuter så fort som man kommer nära 3 poäng linjen. Vi ser inte samma smarta spel med Gustav och Daniel Hansson i huvudrollerna längre som vi i Umeå fick se i fjol utan ett evigt dribblande och letande efter jag vet inte vad. 

Jag blev besviken igår. Jag trodde att BC Luleå skulle kunna vinna mot Norrköping för jag tycker att dom har bra spelare i varje position men dom var inte redo för en tuff fight. Norrköping åt upp BC Luleå i försvaret och dominerade returtagningen från start.

Luleå var ett steg efter i allt. Det blev ingen dogfight som jag trodde att det skulle bli och anledningen till det var att BC Luleå inte var på bettet. 

Dessutom hade Norrköping vasst skytte även utan Tyus, till skillnad mot BC Luleås som var darrigt på hemmakorgarna. Det gör ont att se Daniel Hansson stå och hänga ute på wingen utan att bollen kommer i närheten av honom. Varför värvade man honom när man inte utnyttjar hans kapacitet till max ?

Om inte coacherna snart lyckas att styra upp lagspelet så att man får ut max av sina bästa spelare då blir det inte kul i Luleå. BCL har så mycket kvalitet på guard sidan så att man inte riktigt kan få ut max av den och för lite kvalitet på position fyra och fem för att spelet skall fungera.

Både Mucius och Smith är bäst som treor och obekväma i andra roller tycker jag att det ser ut som. Polite såg riktigt vilsen ut igår.

Jag trodde att Sjöberg skulle bli bra och vara redo vid det här laget men han har inte alls kommit upp i den kapacitet som han visade i fjol. Han får för det mesta bollen för långt från korgen och då är det svårt för honom att ta sig fram till korgen och avsluta när han inte har leep i benen.

Tips: Byt till moderna korgnät i Luleå Energi Arena. Det syns ju inte när bollen passerar nätet idag. Inte ens den minsta rörelse i nätet. Kolla på Borås, Södertälje och Umeå. ”Deras basketnät lever”.

Jag lyfter på kepsen för Fredrik Joulamo, som lämnar SBBF för jobbet som ny sportdirektörsom tf  för den Svenska Olympiska Kommittén. Lasse Johansson tar över GS på SBBF tills vidare. Jag blir inte förvånad om det blir han som får ta över permanent.

Godmiddag

Jag har skrivit det tidigare men gör det återigen. Jag hoppas att Umeå BSKT inser att efter 1 – 11 och 12 av 32 matcher spelade så kan inte laget avancera i tabellen mer än möjligtvis 1-2 platser.

Att tvingas spela mot Norrköping, Jämtland eller Borås i kvartsfinal är näst intill hopplöst och bara en stor utgift.

Det är kanske dags att dra i handbromsen för Umeå BSKT när det gäller kostnader.

Det är trist att säga det men man borde avsluta de kontrakt som kan avslutas och dessutom borde man kunna åka med mindre trupp eftersom bara 8 spelare får minuter i de flesta matcherna.

Det är inte klokt att tuta och köra när sponsorerna är för få och publik tappet är redan ett faktum som knappast kan vändas hur mkt man än pumpar ut i sociala medier.

Det gäller nu att vara rädd om det man har. Säkra ekonomin genom fasta beslut.

Det är av stor vikt att SBL laget lever vidare för det finns möjligheter att göra något mer kanske redan kommande säsong men då måste saneringen genomföras och nya resurser tillföras innan sommaren. Klubbledningen tog inte chansen att rida på fjolårets framgång under våren 2023.

I min senaste krönika skrev jag om Norrköpings damer som tydligen tvingades att åka till Östersund med 2 minibussar. Kan det verkligen stämma ?

Jag har största förståelse om en förening har ebb i kassan och måste spara men lite rim och reson borde det vara i alla fall.

Jag får ofta kommentaren att vi borde åka billigare och ta bussen som innebandylag gör men då har folk inte koll på vad bussar kostar att hyra idag.

Att åka med buss idag kostar lika mycket eller tom mer för ett basketlag än att flyga. Om man kan boka flyget långt i förväg kan det tom bli betydligt billigare.

Till saken hör också att ett basketlag består av 10+2. Ett innebandylag av 20+2.

Om 2 helger den 16 december skall tre av mina lag åka upp till Norrbotten för matcher i Luleå och Kalix. Det är 33.5 mil enkel väg och vi åker bara över dagen. Den chartrade bussen kostar dryga 18 000 kr för ca 70 mil och 12 timmar för chauffören.

Finns det någon förening söder om Dalälven som har en sådan resekostnad för 3 ungdomslag en lördag. Det är real life i Norrland. Kanske tycker man att vi borde lägga ner och bara åka skidor.

Samma dag spelar Umeå BSKT bortamatch mot Södertälje. Om dom skulle välja busstransport ner  på matchdagen, match och direkt hem efter matchen då kostar bara bussen över 30 000 kr. Det blir ofta billigare med flyg ner och nattåget hem.

BC Luleå vinner mot Norrköping i kväll om det gråa/gula laget inte släpper matchen till en dogfight för då vinner Norrköping. BC Luleå matchar idag Norrköping på alla positioner utom Ramstedt och nu har man kommit in i flow igen.

BSKT mot Uppsala imorgon. Det mesta talar för Uppsala som har spelat bättre och bättre ju färre man har i rotationen. BSKT spelar intensivt men verkar inte klara av det hela matcherna och det är normalt med en tunn trupp.

Man kan inte kompensera brist på kvalitet med att träna mer och spela med intensitet.

Kanske skulle även BSKT nöja sig med att bara spela 6 max 7 i den här matchen och med mindre intensitet och mer effektivt utnyttjande av några spelare.

Jag hoppas att man har tänkt till hur man skall få ut mer från Czerapowicz fina skytte och från Finkes starka insidespel. Peltier borde med bra attacker och starka avslut kunna sätta rejäl press på både Paige och Friberg. Jag hoppas även att man satsar på inside out till Butler.

Passa gärna in bollen till Butler rakt framifrån, men han bör passa ut den till öppen spelare i stället för att avsluta för det ger mer poäng till BSKT.

Om ovan nämnda spelare presterar på topp imorgon då kan BSKT ta sin andra vinst.

Jag ger BSKT en halvlek till att börja med. Om dom gör jobbet kanske jag ser hela matchen. Om dom inte gör jobbet då väljer jag att se mina favoriter Teneriffa som spelar i Champions League kl 20.00.

Godmiddag

Jag tittade på Östersund vs Norrköping igår och konstaterar att Östersund kanske kan vara med och tävla om en semifinalplats i slutet på säsongen men bara om amerikanskan som landar i veckan Natalie Chou är tillräckligt bra.

Den defensiva planen fungerade bra för Norrköping men Kelliher lämnades lite väl fri mitt i ”hjärtat” och hon satta nästan alla lägen och höll Östersund kvar i matchen.

Chanelle Molina är inte i toppform ännu men hon visade upp lite av samma kvalitet som vi har sett när hon spelade i Damligan senast. Mot A3 gjorde hon bara 4 resp 11 p när hon spelade i Södertälje säsongen 2021-2022.

Av ngn underlig anledning matchades hon sparsamt av dåvarande coach. Molina har väldigt hög kapacitet men då måste hon spela många minuter och få några bra back screens då blommar hon ut.

Östersunds vara eller icke vara hänger nog på om amerikanskan som kommer i veckan Natalie Chou håller tillräckligt bra nivå. Hon lär vara 185 cm och en poäng görare med över 20 p i snitt i Australien nu senast………men hon är ju guard och det är väl inte det som laget behöver.

Pelander som var i A3 två säsonger spelade riktigt bra för Norrköping. Det ser ut som om hon har utvecklats till en bättre spelare med bättre mowes. Finska landslagsledningen verkade inte ha noterat det för hon var inte med i senaste landslagssamlingen vad jag kunde se.

Kate Oliver är en suverän spelare som lyfter Norrköping till final tillsammans med Johnson och Hjern – tror jag.

Noterade även att Norrköping verkade ha rest med Minibussar till Östersund.

Det rör sig om 72 mil enkel och minst 8-9 timmar körning. Jag hoppas att jag tolkade texten fel för det verkar ju helt galet att damlaget skall tvingas till en sådan resa. Dom kan knappast ha valt alternativet själva.

Norrköpings herrar borde få ta minibussar när dom skall till Östersund eller Umeå nästa gång. Inte mer än rättvist om det skall råda ngn rättvisa.

På novembers sista dag dök det helt överraskande upp en lite ljusglimt i inkorgen.

I ett nyhetsbrev från Umeå BSKT inbjuder man till uppstartsträff för Umeå BSKT Supporterklubb torsdag den 7 december på Uman Hotel 19.00 – 21.00. Jag hoppas att man får napp från gamla och nya supportrar. Jag är nog en av de största stödjarna även om jag inte är med i organisationen.

Godmiddag

Om du vill se en bra, spännande och dramatisk basketmatch då letar du efter gårdagens match i Euroleague mellan Fenerbache och Real Madrid. Jag spoilar ingenting om du inte redan vet hur det gick. Om du älskar basket då tar du den tid det tar och ser hela matchen.

Jag orkade inte titta på hela andra halvlek mellan Borås och Umeå BSKT och anledningen till det var bristen på variation i taktiken. Om man pressar på samma sätt och spelar samma zonförsvar hela matchen och låter sig bli ut bollade av motståndarna då är det brist på taktik eller brist på beslutsfattande.

Det går alltid att göra något även om man inte har tränat på det i två veckor. Nu körde man bara på i samma hjulspår hela matchen.

I Borås var det bara Ibi Watson som var bra. Med lite Finke försvar på honom i stället för på Logan som inte är bra just nu hade det kunnat sett annorlunda ut men nej. Taktiken var Finke på Logan och det ändrade man inte.

Varför startade inte Peltier nu när han äntligen var tillbaka ? Han är väl lagets #1 etta och staben har ju pratat om hans frånvaro från laget i en månad men nu när han äntligen var fit for fight så startade han inte.

Czerapowicz var magisk i första halvlek och sänkte 16 poäng men hur kan det vara så lätt att få honom ur spel. Det lyckades ju inte BSKT med med Watson. Fanns det verkligen ingen möjlighet att göra någon justering i anfallet i andra halvlek för att få igång hans skytte igen ? Är coachingen så statisk ?

Finkes en mot en spel nära korgen är också riktigt bra. Det borde gå att utnyttja bättre. Butler & Chatham dom är inte bra just nu. Peltier drar ner tempot. Jag tycker att han borde pusha bollen i stället. Umeå BSKT spelar alldeles för långsamt med den spelartrupp man har tycker HOOPS.

I kväll gör Polite debut för BC Luleå. Undrar om dom kan lita på honom ?

Tycker att han såg lite tung ut på de bilder jag har sett om jag jämför med hur han såg ut i våras i Södertälje. Hoppas att han inte har hunnit deka ner sig som Sumbry hade gjort för Sumbry var en bra spelare tidigare.

Köping har sett bättre och bättre ut den senaste tiden så dom kan definitivt stöka till det för BC Luleå i kväll men jag tycker att dom kastar bort för mycket bollinnehav på felval. Det spelar ju ingen roll om man har bra spelare i ett lag om dom gång på gång tar fel beslut.

If you can´t shoot you can´t play är en devis som jag tror att många håller med om, men om man väljer skott för det mesta i stället för att passa eller attackera då har man problem i vår älskade sport. 

Funderar också på omställningen för Gustav Hansson. I fjol höjd till skyarna av alla som #1 i SBL. Nu var Gustav inte ens påtänkt när Rajacic tog ut de tre bästa i SBL just nu.

När han kom till Luleå då var förväntningarna höga. Att döma av medias sätt att skriva om honom numera så har man inte samma krav på honom längre. Han är numera en man i rotationen.

Jag gav matchen mellan Södertälje och Norrköping några minuter men den var alldeles för dålig när jag hade Fenerbache vs Real Madrid i färskt minne från tidigare på kvällen. Skillnaden mellan basketen som spelas och domarnas agerande och publiktrycket är så gigantisk.

Godmiddag

Med så utspridda matcher så blir det som härom dagen. Jag hade gärna tittat på Uppsala vs Norrköping live, men jag hade inte koll på att matchen spelades på måndag. Ingen annan idrott spelar väl på måndagar. Absolut inte internationell basket. mer än i något undantagsfall.

Jag skall ärligt säga att om inte jag har koll när matcher i SBL herr spelas då är det garanterat många fler som inte heller har det. Jag vill iaf helst se en match LIVE. 

Jag har i ett flertal krönikor torgfört att det är dags att börja spela matcherna på helger.

SBL s spektakulära herr basket borde ha en stor möjlighet att bli det nya lördagsnöjet för barnfamiljer om matcherna spela kl 15.00.

Jag är 100% säker på att här i Umeå skulle det vara en publikvändare.

Fredagsmys med familjen efter en arbetsvecka skulle kunna följas av basketgodis på lördag. Kollidera för guds skull inte med heliga söndag eftermiddag.

Jag tycker att det projektet borde vara värt ett försök under kommande säsong.

Jag upptäckte faktiskt nyss att Umeå BSKT spelar i Borås imorgon torsdag. Även den kunde jag ha missat om jag inte råkade ramla över den nu när jag kollade i spelordningen. Jag har inte satt larmet i mobilen på när BSKT spelar.

SBL på helgerna och internationella matcher mitt i veckan skulle innebära att fler svenska lag deltar internationellt – tror jag.

Det skulle även innebära att SBL kan fastställa spelprogrammet redan i början på juni, ha ett spelprogram som inte påverkas av europaspel, lag kunde resa & bo så mycket billigare och domarna skulle kosta mycket mycket mindre.

På SBL´s hemsida så skriver den sakkunnige Jonte Karlsson att vi, som nämner restaurang klubbarna skall sluta med det och i stället ta tag i det och följa dem och ha Norrköping som måttstock.

Jag kan utan att ljuga konstatera följande och det är att det inte finns en basketledare i varken Luleå, Östersund eller Norrköping som skulle lyckas med att få till det dom har åstadkommit där i Umeå Kommun.

I Umeå ser man inte seriöst på basketsporten trots 50 år av stor tradition. /se Hoops igår/

Jag tackar Jonte Karlsson för hans avslutande ord i krönikan:

”Och till sist, hatten av för Nässjö, Köping och Umeå som envetet fortsätter och bygger basketintresse, för det gör ni. Ni har min största respekt och jag kan många gånger se er som viktigare än de klubbar som benämns topp. Dessutom är jag övertygad om att även ni kommer få sportslig framgång. Umeå fick det förra året och varför inte Nässjö denna säsong. Och de sistnämnda har dessutom lyckats gneta till sig en ny hall som är klar 2025 om allt stämmer. Så allt går, om du arbetar, har målsättningar samt vilja och dessutom att du kan acceptera att inte alltid vara bäst”.

Godmiddag

Jag tycker att hans ranking i stort är korrekt men om man gräver lite så tror jag nog att det är motiverat att placera Umeå före Nässjö och enligt mig även före Östersund.

Umeås damlag har 30 säsonger i högsta ligan från 80 talet och framåt. Få föreningar i landet slår det.

Umeås herrlag har 13 säsonger i högsta serie från 70 talet och framåt. Både herrlag och damlag har det funnits i div 1 i nästan alla år från 70 talet.

Våra i Umeå fostrade damspelare har 227 A-landskamper (hoppar över J, & U) Nässjö och Östersund har ju inget sådant alls. Alla är födda mellan 1963 – 1977.

Ulrika Plogner 74 A kamper

Pia Edvinsson 57

Angelica Gabrielsson 30

Anna Oscarsson 48

Eva Söderberg 3

Liselott Andersson 2

Ann Ågren 8

Erika Åström 5

Våra herrspelare har 52 A-landskamper (hoppar över J, & U)

Jerry Selberg 31

Jan Brändström 17

Johan Pierre 4

Jag har varit huvudansvarig för att arrangera tre landskamper på seniorsidan i Umeå.

1981 Damer Sverige – Holland – vänkapsmatch 800 åskådare

2007 Damer Sverige – Slovakien EM Kval 1200 åskådare

2008 Herrar Sverige – Georgien EM Kval 1600 åskådare

Både Nordiska Mästerskap 80 talet och Svenska Junior Mästerskap 90 talet har spelats i Umeå

98/99 då Umeå Nordics spelade i Basketligan var vi i topp när det gäller publiksiffror, 2200 i premiären mot M7, 2100 i match 2 mot Dragons, stadigt runt 13-1500 fram till jul men då svek publiken pga att resultaten blev sämre. 

Överbevisa mig med fakta om du kan. Är Östersund och Nässjö före Umeå ?

Igår lottades OS kvalet för herrar och Finland hade flyt och hamnade med Polen och Bahamas och dessutom spelas kvalet i Spanien. Vi kommer att få se Finland i OS. Det måste svida för Sverige. Det som också måste svida rejält för Sverige det är följande.

Det är dags att börja planera resor till Finland för basketälskare

Finland har tilldelats U 18 EM 2024

En EM grupp för herrar 2025

Damernas EM 2027 tillsammans med Litauen

I ranking har Finland gått på herrsidan från 83 till 20 och på damsidan från 50 till 15 på kort tid.

Antalet finska coacher och både herr och damspelare ute i bra europeiska lag är många fler än de svenska. På college har vi massor av svenska pojkar och flickor men få på bra NCAA Div 1 nivå.  Finland har åtta herrar på hög NCAA nivå.

Jag ställer än en gång frågan. Varför hänger inte Sverige med i utvecklingen. Det krävs en oberoende analys tycker jag.

Vi är inte så bra och duktiga som man försöker framhäva.

Vi har hamnat på efterkälken mot Finland och övriga Europa. Tack och lov att vi har ett tiotal herrspelare på hög nivå. Kan dom fixa en plats i EM.

Godmiddag

slår man sig för bröstet över ökade publiksiffror i ligan. Man menar att produkten har blivit bättre och det är produkten som drar men de flesta lag har ju minussiffror. Det går att ljuga med statistik.

Man menar att ligaspelarna har det bättre och att dom kan satsa mer på att träna och på så sätt bli bättre. Sanningen är ju en annan.

Basket produkten är tyvärr inte bättre. Det är några lag som lyckas få publik och det är dom som kan erbjuda pilsner och käk.

Spelet är inte bra. Mig kan ni inte lura. SBL är för närvarande ganska svag med svaga importer och alla de bästa spelarna ute i Europa eller på skola i USA.

På grund av för tight veckoprogram så hinner dessutom inte spelare träna upprätthållande fys utan bara på taktik.

Är det någon fler än de som sitter i toppen som tror på det man skriver ?

Publikökningen beror på restaurang koncept och inte på något annat och hur kan man veta att streamandet har ökat 3 ggr när det aldrig har varit transparent för allmänheten hur många som köpte abonnemang tidigare.

Jag vet att man tidigare räknade med att tre (3) personer tittar på varje abonnemang men så borde man inte få räkna. När jag hade abonnemang så var det bara jag som tittade. Det är bara antal sålda stream abonnemang som borde räknas.

När det är match då bör det bara vara det antal personer inne i hallen som räknas som publik. Inte de som tittar på stream eller har säsongskort och inte kom på matchen.

Jag är fullständigt övertygad om att de som styr SBL kommer att tvingas att tänka om när det gäller upplägget av matcherna i SBL och hela serieträdet.

Vi måste börja spela på helgerna så att inte grundserie programmet påverkas av spel i Europa. De 2-3 veckor långa uppehållen för en del lag har samma effekt som covid hade. Man vänjer sig att inte gå på match.

Max 2 utländska spelare borde få spela om SM tecknet – inte fler. Det var parodi för några år sedan när t ex Norrköping och A3 vann guld med 6 utländska spelare och Luleå dam håvar in guld med 3-4 utländska spelare år efter år.

Det är dags att få till en rimliga kostnad för att genomföra grundserien.

Släpp på prestigen – en hemma och en match borta i grundserien i alla serier och bara på helger, som ute i Europa. Efter det slutspel och fortsättningsserie, nedflyttning & uppflyttning borde vara självklart.

Kanske kan fler svenska lag få råd att spela internationellt.

Jag tittade på Södertälje mot Luleå BBK och konstaterar att det var en riktigt dålig match. Södertälje hade Lundqvist, Eldebrink & Halvarsson i bra form och det räcker långt mot dagens LBBK. Utländskorna Graham & Arsenic var svaga och även Jespersson förvånansvärt svag. Luleå bjöd på ”högstadiespel” när man missade layups och närskott i var och varannat anfall.

Undrar vart Södertälje spelarna Ellen Åström och Matilda Claesson har tagit vägen.

Båda var ju landslags aktuella bara för ett år sedan men nu borta från SBL. Båda skulle ju kunna hjälpa Luleå. Båda är bra pressande guards. Om dom gör 15-18 poäng tillsammans då skulle det räcka långt.

Jag är förvånad att inte dom platsar i Södertälje. Jag skulle iaf ringa dem och kolla läget. Båda är bra svenska erfarna guards.

Luleå hade lagt om sin spelstil en del. Lite mer strukturerat var det och knappast till lagets fördel. Det såg tveksamt ut. Undrar om Luleå inte har lite ebb i kassan trots allt när man inte fyller på luckorna. 

Godmiddag

Oj så glad jag blev att rättvisa till slut skipades i matchen mellan Jämtland och Uppsala.

Uppsala hade verkligen inte domarna med sig. Jag tycker att det är starkt av coach Pavlidis att klara av att hålla humöret och coachningen på topp trots att det ena domslutet efter det andra icke domslutet går emot honom.

Det syns så tydligt hur svårt domarna har det i Östersund med deras extremt partiska gaphalsar på läktaren. Jag vet att domarna tycker att dom är jobbiga att ha i sitt öra. Även Borås gaphalsar på golvplatserna på kortsidan är jobbiga.

För att inte tala om det ständiga tryck som Chuck sätter på domarna. Alla ser väl att ingen annan coach kan snacka och diskutera med domarna så mycket som Chuck. Han får en extremt stor respekt från domarna och aldrig ett T.

När Paige attackerade i slutsekunden vid likaläge under ordinarie tid borde domaran ha blåst och gett honom två kast. Då hade matchen varit över direkt, men no call by the refs och overtime. Pinsamt.

Pinsam var även Fribergs femte foul. Holder drev rakt in i Friberg som i och för sig inte var blixt stilla men han var i rörelse bakåt och Holder stod utan tvekan för kontakten.

Varningarna för flopping börjar bli tröttsamma.

Sluta varna olika spelare det ser ju rent ut sagt löjligt ut. Varna en gång därefter ett T om du är säker på filmning.

Innan du gör det så borde du kunna se att vissa spelare väljer att inte landa och ta emot med fötterna för man är rädd att stuka fötterna så man väljer att falla bakåt i stället. Paige m fl gör så och tar emot landningen med armarna.

Har inte domarna insett att det är så det fungerar även internationellt. Det är inget problem att falla bakåt och sätta sig i golvet med dagens specialskydd under shortsen.

Om man faller bakåt och inte klagar då är det inte flopping. 

Det såg länge ut som domarna såg till att ”rätt lag skulle vinna” men tack och lov så schabblade Jämtland själva bort matchen. Jag tyckte att man sysslade med rena högstadie rotationerna. Holder dribblade dessutom nästan sönder skinnet på bollen. 

Till slut fick Uppsala trots allt lite tur med sig och det förtjänade dom verkligen. Om jag hade varit coach för Uppsala då hade jag bjudit laget runt på en lättöl efter matchen.

Jämtland förtjänade ombyte och direkt ut i naturen för lite snö pulsning.

Kul att se Jens Tillman tillbaka nu som ast coach med Uppsala. Han har gjort sina personliga misstag men förtjänar att vara med om han har fått stabilitet i livet igen. En personlig, kunnig och bra ledare.

Godmiddag​

har tappat i kvalitet i år och det beroende av att många amerikanskor valde att inte välja Europa i år. Kan man tjäna miljoner hemma i USA så är borta bra men hemma bäst.

Fenerbache och DVTK Miscolc från Ungern är än så länga obesegrade och har 6 – 0, men i nästa match den 29/11 kl 18.00 spelar DVTK hemma mot Fenerbache. Jag skulle bli förvånad om inte Fener vinner ganska lätt. Messemann dominerar i ett överlägset lag.

Lite synd tycker jag om Elin Gustavssons lag Lublin som var nära att välta jättarna Lyon på deras hemmaplan. Lyon lyckades skramla in den avgörande poängen till 73 – 72 i matchens slutsekund. Gustavsson levererade 24 p och 9 returer. Hon har ögonen på sig nu från de stora klubbarna.

Cukurova från Mersin sparkade den lite väl hetsige spanska coachen Inigues och tog in en lokal förmåga samt värvade in poänggöraren Mabrey för ngn miljon. Efter det har man vunnit alla matcher. Mersin hade bra lag redan innan kicken men han skällde mer än coachade och det fungerar ju inte.

Den mest uppmärksammade matchen i onsdags var mötet mellan Zaragoza och Schio. Italienskorna körde över Zaragoza och hade 9 – 29, men när matchen var slut stod det otroliga  56 – 51 på tavlan och årets vändning var ett faktum. Italienskorna slappnade av och då vände det.

Jag följer de svenska och de finska lagen i Euro Cup mest för att kolla om något lag kan hävda sig. I fjol var finska Karhu lyckosamma och tog sig ända till semifinal mycket pga att dom hade lyckats med de amerikanska spelarna och att guarderna Kaukkainen och Kankonen var så bra.

Efter säsongen köptes laget sönder. Alla jänkare försvann till högre nivå liksom både finska guarderna.

Karhu har bra lag även i år men det blir nog svårt att tom vinna den finska ligan i år. I fjol blev det en överraskande förlust i finalen mot Helsinki Seagulls. Nu ligger man 7:a efter senaste förlusten mot Kobrorna från Lapua smed 77 – 68.

Norrköping spelade sin sista match i Eurocup igår hemma mot Bakken Bears. Det blev förlust med 82 – 88 och 1 – 5 i sluttabellen. Det ser inte bra ut men alla skall veta att lagen som man möter är starka även om det är div 4 av internationella matcher.

Varken jänkarna eller de svenska spelarna i Norrköping håller måttet ens på den här nivån. 

Tittade på Södertälje mot Köping i tisdags, men jag stod inte ut mer än 15-20 minuter sedan fick det vara för det var så gräsligt dålig basket från båda lagen. Lagen kastade bort bollen på löpande band genom galna skott i dåligt läge och genom dåliga passningar. Om domarna dessutom hade beivrat alla stegfel då hade det sett ännu värre ut.

Svensk basket står verkligen kvar på perrongen och stampar för närvarande. Jag hävdar återigen att en total makeover behövs.

Förändrade tävlingsbestämmelser, ett helt nytänk när det gäller serieträdet och genomförandet av serierna. Domarnas arbete måste bli striktare. Som det är nu så fuskar spelare och coacher hela tiden utan åtgärd. Det kommer att spåra ur fullständigt om SBBF inte gör något åt det.

Övrigt att notera är att Månsson dömde Euro Cup matchen mellan TTT Riga och Olympiakos och att Jovan Scundric var kommisarie i Joensuu när Kataja spelade Euro Cup mot Levice.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Med lika delar ironi och allvar klagade nyligen journalisten och bloggaren från Luleå, Peter Lindvall, över att inte han inte fått mer 578 klick på sin blogg, när han berättade att BC Luleå hade värvat en ny amerikan. Till saken hör att hans blogg är väletablerad och en sådan som alla genuint basketintresserade har koll på. Lindvall tolkade det relativt sett låga antalet klick som att basketfolket i allmänhet är ointresserade av de svenska basketligorna. Den slutsatsen kan man ha lite olika åsikter om, inte minst för att nyheten i fråga var Luleåspecifik, vilka Lindvalls inlägg allt som oftast är. Många höjer nog inte ögonbrynen över att Luleå har tagit in ännu en amerikan, en av alla dessa basketarbetare som kommer och går. Fast Luleås fans var förmodligen intresserade, och svarade nog för den överväldigande majoriteten av klicken. Och så tror jag att det i hög grad fungerar, d v s klubbarnas fans är intresserade av vad som händer i det egna laget, men bryr sig föga om de andra klubbarna eller om ligan i allmänhet.

Ett problem i sammanhanget är att det skrivna ordet inte upplever sin glansperiod just nu. Läsandet minskar radikalt och förändringen är starkast hos de yngre. Vill man nå dem finns inga andra alternativ än att vara aktiv på Instagram, Tiktok och allt vad det heter. Den unga generationen står inte ut med att läsa texter och bloggar om basket, när det finns sociala medier och poddar. Det är på något sätt ”minsta ansträngningens lag”, men icke desto mindre en realitet.

Men det finns förstås en krets av genuint basketintresserade människor, som slukar allt som har med SBL att göra. Problemet är att de är ganska få. När bloggarna toppar på 2000 klick så är det ju inte så mycket att skryta över, men gissningsvis ökar kretsen sakta men säkert, när ”ordet” sprids allt mer, genom att alla ligamatcher numera kan streamas, genom alla sociala medier och genom poddarna, som tycks ha en ganska stor publik.

Men i grund och botten håller jag förstås med Peter Lindvall. Intresset för SBL är ännu inte så stort som man skulle önska. Det har jag själv upplevt under lång tid. Under en mängd av år skrev jag spaltkilometrar om SBL Dam, av den enkla anledningen att jag tyckte den förtjänade mer uppmärksamhet, när nästan allt medialt ljus kastades över herrarnas liga. Den som tror att det gav någon respons eller tilldrog sig någon uppmärksamhet tror fel. Det var faktiskt som att år ut och år in stå och hälla vatten på en gås.

Att det genuina basket-och SBL-intresset inte är särskilt högt kan låta märkligt när det finns cirka 35 000 aktiva, men många fler som är direkt eller indirekt involverade. Med bara föräldrarna till de aktiva torde det handla om minst 100 000. Men, precis som när det handlar om klubbarnas fans, så vill, kan eller orkar inte de inblandade engagera sig i mer än den egna kretsen. Man är inblandad i basketen för att man tycker om att träna och spela, eller för att de egna barnen eller anhöriga sysslar med sporten. Men där tar intresset slut. Liga- eller landslagsbasket ligger långt ned på ”att göra” listan.

Om intresset vore större skulle också den nyligen utkomna basketboken ”Timeout”, skriven av Jonas Autio, sälja i stora upplagor. Men så lär det tyvärr inte bli.  ”Jag räknar inte med någon bestseller., för det kan man inte göra med ett så smalt ämne”, säger författaren. För den inbitna basketkretsen är dock Autios bok en stor händelse, för ”Timeout” är den första i sitt slag som skrivits om och i Sverige. I det stora landet i väster finns otaliga, bland dem ”A season on the brink”, skriven av John Feinstein, som följer coachen Bobby Knight och hans collegelag, Indiana, under säsongen 1985–86. ”A season on the brink” är den enda basketboken som har toppat New York Times bestsellerlista och anses i vida kretsar vara den bästa i sitt slag.

Autios bok kan inte nå samma försäljningsframgång, men står sig, såvitt jag kan bedöma, väldigt väl i den svenska floran av idrottslitteratur och lär få kultstatus på basketens område. I handlingens epicentrum står finalserien i SBL mellan New Wave och Södertälje år 1996 och i synnerhet matchen mellan lagens coacher, Freddy Mravec och Jonte Karlsson. Men vi får också inblick i spelet bakom kulisserna, i basketligans uppkomst och utveckling, och vi får följa landslagets förehavanden och klubbarnas deltagande i Europaspel. Dessutom får vi oss till livs ett antal intressanta porträtt på personer som förekommer i handlingen. ”Timeout” är i sin egen rätt ett gediget tidsdokument över en spännande tid i den svenska basketens historia.

Personligen gladde jag mig åt att läsa ”Timeout” eftersom just 90-talet råkade bli en blank period för mig vad gäller basket. Man får mer perspektiv på dagens situation när man förstår vad som hänt tidigare. Extra kul var också att vännen Jonte har en så stor roll i boken. Jag kan inte annat än småle över det som han brukar säga när vi pratar basket och särskilt hur dagens coacher uppträder: ”jag var precis lika galen på min tid”. Och det var han ju onekligen. Det skildras i boken, som samtidigt ger en ärlig beskrivning av Jontes engagemang, kompetens och betydelse för svensk basket.

”Timeout” är i motsats till Jonas Autios tidigare basketböcker inte personlig. Den här gången har han valt att ställa sig vid sidan av, beskriva ett skeende som han inte var delaktig i och låta andra komma till tals. Det blir ett helt annat sätt att skriva och berätta, och en väldig skillnad i det arbete som måste göras. Den research som krävs för en bok som ”Timeout” är av det värre slaget. Det tog 1,5 år att färdigställa boken, efter oavbrutet arbetande på kvällar, helger, nätter och semestrar. Att skriva basketböcker går inte att leva på, så allt jobb måste ske på fritiden. Den arbetsinsatsen är imponerande.

Så varför ger man sig in i ett sådant projekt? Ja, inte är det för pengarna. Jonas säger att han skulle behöva sälja flera tusen exemplar av boken för att det skulle bli någon förtjänst att tala om. Och dit är det en bit kvar, för i detta nu har 4–500 sålts. Det är nog snarare så att anledningen till att han åtar sig uppgifter som att skriva ”Timeout” är en kombination av hans kall som författare och kärleken till sporten. ”Jag tycker det behövs alster av den här typen om vår sport”, säger han.

Alla basketnördar har anledning att vara tacksamma för att Autio gett oss det här tidsdokumentet. Boken är lätt att läsa och ta till sig och det enda jag hade lite svårt för, var att hänga med i alla omkastningar mellan tidsperioderna. Boken är under alla omständigheter ett måste för alla de som är det minsta intresserade av basket och den svenska basketligan. Vem vet när det kommer något liknande? Och händer det, så kommer det nog från Jonas Autios penna. Han berättade för mig att en bok till blir det nog hur som helst, oavsett var försäljningssiffrorna för ”Timeout” kommer att landa. Vi tackar på förhand.

Den 13 november skrev jag i HOOPS under rubriken ”funderingar efter domarträffen”.

Det är bara att konstatera att det var ett hett ämne. Expressens citat tidigare från min blogg måste ha spridit sig på sociala medier runt om i landet för den 13-14 var det all time high med besök på bloggen. Runt 1800 läste krönikan på mrbasket/Hoops den 13:e och 1300 den 14:e.

Det borde vara ett ännu hetare ämne med tanke på hur ett flertal matcher har sett ut framförallt i slutet på den senaste tiden. Det har varit alldeles för många ICKE avblåsningar. Uppsala – Köping, Jämtland – Borås var riktigt svaga domarinsatser och det är inte säkert att det var rätt lag som vann.

Jag tycker att en del kommentatorer som kan basket är fega när dom inte vågar säga vad dom säkert ser. Deras trovärdighet som sakkunnig sjunker i alla fall i mina ögon när dom inte vågar ha en åsikt om en horribel foul eller en horribel icke avblåsning.

Dom har kanske fått direktiv att inte kommentera domarnas missar trots att en del är ganska hårresande. Kanske har dom även fått direktiv att prata positivt om produkten som tyvärr för närvarande inte är bra – tycker jag.

Jag lyssnade på sportradion igår. En fd spelare menade att anledningen till svensk fotbolls tillbakagång på klubb och landslagssidan beror på att klubbar och förbund har lagt all focus på att få mkt folk på matcherna och det har inneburit att den sportsliga kvalitén har sjunkit.

Jag vet inte om det stämmer men det känns som att det påståendet är jämförbart med SBL herr för det som förbundsfolk, kommentatorer, experter och mediafolk nu pratar mest om det är hur viktigt det är att fylla hallarna.

Självklart är det viktigt att få folk på matcherna men det går inte att lura folk. Man blir snabbt genomskådad om man bygger upp kulisser. Basketen borde passa sig från att falla i den fallgropen.

Numera är alla lag och coacher 100% seriösa och man försöker spela taktisk och kontrollerad basket och eftersom domarna inte blåser på otillåten kontakt så genomsyrar det nu vår vår sport. Till och med hockeypubliken gillar basket. Är det verkligen så vi vill ha det.

Om man vill bjuda på show då måste man nog tänka om när det gäller mycket.

I mina ögon borde SBL ledningen göra om SBL så att lagen i stället blir så jämna som möjligt.

Det skulle bli en viss utjämning om man bara fick ha 1 max 2 utländska spelare för då skulle alla lag ha råd att ha två ganska bra spelare som dessutom vore så bra så att dom drog folk till matcherna. Om man skulle spela matcherna på helgerna då skulle även den svenska spelartruppen bli avsevärt mycket billigare.

Godmiddag

Finska coacher i fyra lag i herrarnas Bundesliga i Tyskland och en ast coach i Strasbourg i franska ligan dessutom Lassi Tuovi nu ast coach till Luca Banchi i Virtus Bologna i Euroleague. Sverige har halkat efter Finland även här.

Finlands herrlandslag spelade nyligen VM, Lauri Markkanen är framträdande i Utah i NBA. Det är bara en tidsfråga när Sverige åker på torsk mot det finska damlandslaget.

Våra ungdomslandslag har svårt att vinna mot Finland. Vad är det som vi gör fel i Sverige för närvarande. Borde analyseras av utomstående.

Snart hör kanske någon av sig till mig och frågar vad jag håller på med.

Allt är ju så bra i svensk basket. Vi har ju så många duktiga herrspelare ute i bra lag i Europa och även några damer är i bra lag. Alla skall tydligen vara positiva och nöjda och glada och enbart tala positivt om svensk basket – verkar det.

Sanningen är att SBL herr och dam är sämre än på många år om vi bortser från några enstaka lag. Många av de bästa svenska unga talangerna väljer spel på skola i USA i stället för att få sitta på bänken i SBL eller Superettan. 

Jag hoppas att jag innan jag gör min sista timme för basketsporten får uppleva att SBBF gör om seriesystemet så att det blir bredare och anpassat så att fler duktiga basketspelare kan få möjligheten att spela längre upp i åren. Som det nu är så lägger många av för tidigt.

Förändringar som borde göras enligt HOOPS är att alla lag spelar sina matcher på helger (fr-sö). De logistiska och ekonomiska fördelarna är så stora så att det borde inte vara någon tvekan längre.

Det innebär dessutom att alla har mer möjlighet till både bra träning och återhämtning.

SBL herr och dam bör ha 12 lag där man spelar hemma/borta, som följs av ett slutspel för 6 lag och en fortsättningsserie för övriga 6.

Besluta om max två utländska spelare då fyller ni serierna direkt.

En Allsvensk herr & dam serie under SBL med 12 lag från hela landet med slutspel och direkt uppflyttning till SBL för för segraren. Max en utländsk spelar/lag. Sista laget i SBL fortsättningsserien flyttas ner till Div 2.

Gör om div 1 serierna till div 2 serier så att vi kan får basketbredden att växa. Vi får kvalitativa div 2 och tom div 3 serier över hela landet som konsekvens av detta. Bredden blir bättre. 

”I have a dream” , men det lär knappast bli något i den stilen. Jag fortsätter att drömma och hoppas att någon av alla de unga som idag sitter i planerings grupper kan se tjusningen med detta upplägg. Dagens upplägg är enbart anpassat ”för de som redan har det mesta”.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Stjärnorna stod onekligen rätt på himlen för det svenska landslaget under det första EM-kvalfönstret. En rad lyckliga omständigheter, plus 80 minuter av slit på planen, gjorde att det blev två segrar för det rejält decimerade laget. Så är det ju ibland, att man har kantbollarna på sin sida. Den här gången var det Sveriges tur och det är bara att tacka och ta emot. Nästa gång kan det svänga åt andra hållet, men den dagen den sorgen. Vinsterna mot Storbritannien och Danmark har bäddat fint för fortsättningen.

Jag har läst och hört en hel del superlativer om det svenska lagets prestationer under de två matcherna, allt från ”imponerande” till ”ett försvar i världsklass”, uttalanden som enligt min mening är att betrakta som rejäla överdrifter. Så himlastormande var inte det spel som vi fick se i Manchester och Norrköping. Det som imponerade var att Sverige, trots att förutsättningarna var långt ifrån de bästa, klarade av att rädda vinster i båda matcherna. Lyckan stod Sverige bi, men det kunde inte heller ha skett om inte spelarna stått upp för varandra och jobbat tillsammans på ett sätt som man inte sett på länge. Intrycket man fick var att allt det tjafs som hörts om dålig stämning och missförhållanden i landslaget, var som bortblåst. Om mina observationer stämmer är det verkligen något att ta med sig in i framtiden.

Den rättfärdige blir belönad, och möjligen var det just det som inträffade under det första kvalfönstret. För alla bitar föll på plats, även om det var med nöd och näppe. En omständighet var att Storbritanniens lag kom till spel lika decimerat som det svenska. Robin Sandberg kunde inte, innan matchen, dölja sin förtjusning när han fick veta vilka brittiska spelare som saknades. Och med all rätt, för vi förstod ju alla att spelartbortfallen var svårare att bära för GB än för Sverige.

En annan omständighet var att den brittiska coachen, Buceta, sannerligen inte hade en av sina bästa dagar på jobbet. Det kom en rad märkliga beslut från hans sida. Ett av dem var att han bänkade sin bästa spelare, Temi Fagbenle, större delen av den första halvleken, just den spelare som hade största möjligheterna att orsaka skada för Sverige där det skulle ha störst effekt, d v s inside. Sådana bjudningar tackar man inte nej till.

För de allra flesta utvecklade sig matchen mot Danmark på ett oväntat sett. Danmark har ju länge varit lillasyster till Sverige och även om man t e x tog en seger mot Montenegro borta i det förra EM-kvalet fanns det inte mycket som talade för att Danmark skulle ha den minsta chans mot Sverige. Men där blev det tji, även om utklassningen av Estland i torsdags borde ha gett en fingervisning om vad som väntade.

Om man jämför den svenska startfemman med den danska, så är det ljusår av skillnad när det gäller erfarenhet och framgångar. Svenskorna är t e x överlägsna när det gäller spelår i bättre europeiska klubbar, deltagande i Eurocup, Euroleague och EM-slutspel, och vunna titlar utomlands. På förhand såg allt ut att vara uppdukat för en klar svensk seger, men det är inte alltid verkligheten gestaltar sig som man tänkt på förhand. Danmark, numera ledda av Alva Stark, bjöd upp till riktig dans ända till slutminuterna. Danskorna fick dock stora darren när de ledde med mindre än fyra minuter kvar, och när det svenska laget under den återstående tiden, som en skänk från ovan sänkte fyra raka treor, dessutom från fyra olika spelare, var matchen avgjord. Allt föll på plats på slutet, och tack och lov för det.

Danmark lyckades hålla jämna steg med Sverige genom att slå till hårdast där det sved som mest, för i normalfallet skulle Sverige ha kontroll på tresekundersområdet. Men inte den här gången, när två stora spelare saknades. Danmark vann returtagningen med överlägsna 46–29 och satte 38 poäng i det färgade området, mot bara 16 för Sverige! Det är talande siffror. Det ledde också till att danskorna fick 29 poäng från sin bänk, Sverige bara sju. Av de 29 poängen svarade unga Okosun för 18. Att hon skulle komma in och dominera inside var högst oväntat, och ingen bra signal för Sverige. Det är bara att hoppas att Regan Magarity kan vara med i kvalmatcherna nästa vinter.

Trots att danskorna föll får man ge dem all heder för prestationen i matchen. Danmark kan, med Stark vid rodret, vara på väg mot en fin framtid och är definitivt med i kvalet. Det enda de inte lyckades med mot Sverige, förutom minuterna i slutet, då de inte lyckades knyta ihop säcken, var att hålla Klara Lundquist i schack, trots att man gjorde vad man kunde. Lundquist var den klart bästa svenska spelaren i de två matcherna och ligger fyra med poängsnittet 23 i kvalets skytteliga. Men som någon konstaterade: ”Det är orimligt att allt skall gå genom Klara”. Men den här gången fungerade det. Polletterna föll, med lite gammaldags flyt, ned på rätt ställen för Sverige i de två första matcherna. Det kan vi knappast räkna med i fortsättningen av kvalet.

Tisdagen den 7 november i samband med SBL matchen BSKT mot Nässjö genomförde Västerbottens BDF en clinic för lokala domare.

Goniband, Mehmedovic och Bardagji som var kvällens SBL domare svarade för informationen. Informationen var bra och rak.

Focus områden i år är handkontakt, rörliga screens, osportsliga foul och uppträdande. Ingen närmare förklaring om hur man bedömer de olika områdena kom fram men helt klart är det att man inte följer regelboken slaviskt utan att varje situation bedöms eller avvaktas som det nu kallas.

Jag påpekade på mötet att jag och flera med mig anser att man släpper för mycket utan avblåsning. Svaret jag fick var att man inte vill att matcherna skall bli en straffkast tävling.

Man vill att spelet skall flyta på utan ständiga avbrott för publiken. Jag häpnar varje gång jag får höra det argumentet. Inte är det väl domarna som skall bestämma vad som är rätt eller fel eller………..

Det är coacherna och spelarnas uppgift att försöka spela så bra och publikfriande basket som möjligt för att locka publik till matcherna. Domarna är där för att hålla ordning och skipa rättvisa.

Domarna sade att man är där för att se till att rätt lag vinner matchen. Ett uttalande som förvånar iaf mig. Det är ibland inte det som anses vara ”rätt lag” som vinner matchen.

Som det är idag så styr man matcherna genom att släppa/avvakta så mycket som man gör. De som är fräckast och mest förslagna vinner mest på detta.

Min personliga reflektion över det är att spelarna numera väldigt sällan tilldelas straffkast.

Det kanske är dags att dra ner på straffkast träningen och ägna mer tid till att överdriva kontakt situationer så att det iaf utlöser en avblåsning.

Det stod också helt klart att om man är beredd att ”offra en del” för att bli SBL domare så är det helt klart värt det rent ekonomiskt. Ett flertal av SBL domarna dömer enligt dem minst 10-12 kvällar i månaden bara i SBL dessutom tillkommer Superettan m.m

Domarna intygade att det nog stämmer att dom tjänar bättre än de flesta spelarna i SBL fn.

Min högst personliga gissning är att de domare som satsar mycket tid på att döma i SBL och är beredda att resa över hela landet (ca 15 st) tjänar runt 40+ tkr/månad enbart i arvoden.

Jag var ej med på mötet som hölls efter SBL matchen så jag kan inte kommentera de synpunkter som där framfördes. Personligen så tyckte jag att domarna dömde ganska bra under första halvlek. Några missar fanns så klart men de noterade säker kommissarie Öhrman.

I andra halvlek åkte BSKT coachen på en teknisk foul. Kontrasten blir stor med en helt tyst Nässjö coach och en Umeå coach som ropar taktik & kommentarer under hela matchen och ofta är utanför boxen. Till sist blir det för mycket och då åker man dit. 

Nässjö kom i tredje perioden undan med en goaltending vilket inte var bra. Ska det verkligen vara så svårt för de två bakre domarna att hänga med på den. Jag valde därefter Champions League hemma i TV soffan så ytterligare kommentarer blir det inte.

Jag kom att tänka på ”Gråt inga tårar mer för min skull” låten från 70 talet när jag läser VK´s krönika om fotbollen i Umeå idag måndag. Snacka om en så överreklamerad, över bevakad och överskattad dålig produkt som dagens Umeå fotboll är.

Kom inte och säg till mig att jag inte vet vad jag snackar om för jag har sett 50% av UIKs och 60% av Umeå FC´s matcher i år.

Godmiddag

Grattis Sverige som lyckades vinna borta mot Storbritannien igår. Det var definitivt pga en bra defensiv insats, men den var inte ”av världsklass” som kommentatorerna klämde ur sig.

Vi får glädjas över segern men det är förvånande att se att Svenska lag år efter år ”får brunt i brallan” när motståndarlag sätter upp ett zonförsvar. Vi kan inte skjuta sönder en zon så vi envisas med att ”gå inside”. det funkar sällan.

Mot man man fungerade det svenska spelet bra förutom att man bränner lay ups i tid och otid. Så har det varit i varje match de senaste åren.

I pausen hade Sverige ritat upp ett spel som tack och lov gav några poäng och GB bytte till man man igen. När GB senare kom tillbaka till zonen höll matchen på att förloras.

Coacherna matchade det svenska laget bra och guarderna Lundqvist, Eldebrink och Hjern var bra. Jag tycker att Hjerns försvar var vassast.

Gustavsson stabil, Nyström satte till sist några viktiga bollar och Allis tog tunga returer som vanligt. Halvarsson äntligen bra i landslaget men bara sista 12 minuterna.

Danmark är ganska bra så det blir nog ingen enkel seger men seger blir det om Sverige spelar lika bra försvar igen. Jag är ganska säker på att coach Stark i DK har klart för sig att Sveriges svaga punkt är spel mot zonförsvar.

Nässjö vs Umeå BSKT i kväll är inte matchen man ser fram emot direkt med tanke på BSKT spelare som fick stanna hemma. I kväll är det Barcelona vs Crevna Zvezda kl 20.30 som får min uppmärksamhet.

Trist att det inte finns en större ungdomsturnering i Norra Norrland längre.

Barents Basketball Games i Luleå var hyfsat stora för 25 år sedan. Jag kan tycka att Luleå BasketCentrum med alla deras klubbar och stadens hallar borde kunna fixa en stor turnering igen.

Jag blir så avundsjuk när jag tänker på Göteborg Basketfestival och läser lite fakta om Södertälje Open som spelades nyligen. Ni fattar vilka intäkter de har från en sådan turnering.

310 lag från Sverige, Norge och Danmark.
1 300 deltagare övernattade i Södertälje i tre dagar.
5 000 deltagare och besökare per dag.
6 000 luncher och mer än 2500 frukostar serverades.
24 matchhallar.
744 basketmatcher.
450 funktionärer.
4 500 ideella funktionärstimmar.

En gång i tiden på 90-talet arrangerade jag Björkstaden Basket Cup här i Umeå. Vi hade runt 50 deltagande lag från Djursholm i söder till Östersund i väst, Vasa i öst och Gällivare i norr. Det var otroligt mycket jobb att fixa genomförandet men det var lyckat och uppskattat av alla deltagande lagen.

Umeå BSKT har slirat i några år med planer på en större ungdomsturnering men har inte kommit till skott. En ordentlig samordning krävs mellan Umeås basket föreningar om det skall kunna bli verklighet. En förutsättning för att man skall lägga ner så mycket arbete som krävs är att arbetet genererar en rejäl inkomst till de samarbetande föreningarna.

Godmiddag

BSKT åker på avstängning av importerna i morgon borta mot Nässjö eftersom dom inte har gjort rätt för sig mot SBBF. Lite svårt att förstå att man inte sköter sådana betalningar om det fanns pengar i kassan.

Arbetsrättsligt tycker jag att det är tveksamt att SBBF har rätt att hindra anställda spelare från att arbeta. Normal bestraffning borde vara ett vitesföreläggande.

Ännu en anledning till hur galet det är att svenska lag ”är så beroende av utländsk arbetskraft”. Det finns gott om spelare i landet. Låt dom få jobben från alla mediokra importer.

Jag har redan skrivit i HOOPS vad jag tycker att Umeå BSKT borde göra.

Till jul bör man avsluta avtalen med importerna och spela av säsongen med övriga spelare. Om någon av övriga spelare vill lämna truppen då kan man släppa dem.

Jag tycker att de svenska spelarna som finns i truppen idag redan har visat att dom kan spela vidare i SBL utan jänkare och göra bra ifrån sig. Jag tror att flera av dem skulle växa ytterligare och prestera mycket bättre i fortsättningen.

Eftersom inget lag åker ur i år så kan BSKT dra ner maximalt på kostnaderna och redan nu börja att sanera sin dåliga ekonomi. Coach staben kan skäras ner. Res med få och med billigaste färdsätt. Genomföra ekonomiska aktiviteter som är lag relaterade. Om man inte gör detta så tror jag att föreningen går mot sin egen A3.

Från den ena krisen övergår jag till den andra och det är min andra klubb nämligen BC Luleå. Det är dags för Håkan Larsson att bestämma sig för vilka som är hans första femma och börja att matcha den. Nu tycker jag att Larsson velar med bytena för att göra alla glada. Det håller inte.

Jag skulle utan att tveka välja Gustav Hansson, Daniel Hansson, Smith, Mucius och Sumbry och dom skulle få många minuter för att spela ihop sig och visa vad dom går för.

En skytt som Daniel Hansson måste servas med de rätta passningarna så fort som han är öppen. Smith är också en vass skytt och han måste få liknande uppbackning. Nu irrar dom omkring och är ganska lätta att hålla fast.

Sumbry är nog en hyfsad amerikan men han måste få starta för att motivationen ska finnas där. Det syns tydligt att killen är ”ganska trött just nu” och nog helst vill åka hem. Fingertoppskänsla behövs här.

Arvidsson får bli backup till Gustav, George till Smith, Wickström-Stümer till Mucius  och Sjöberg till Sumbry. Där har dom sin niomanna rotation. Om man hellre vill starta Sjöberg då är det bara att skicka hem Sumbry för inte kan man ha en import som inte platsar i startfemman.

Läste i Norrköpings Tidningar en intervju med coach Jesper Sundberg om varför han fick sparken från Södertälje dam i fjol. Jag tycker att Elias Desport som driver podden ”Between The Lines” borde intervjua Sundberg för han berättar inte vad som verkligen hände.

Lägg korten på bordet eller har han tvingats att skriva på ett papper om tystnadsplikt.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Häromdagen kom beskedet om att inte heller Nathalie Fontaine kommer att spela för Sverige under det första EM-kvalfönstret. När Amanda Zahui berättade att hon inte längre ställer upp i landslaget, fick jag en föraning om att även Fontaine skulle avstå. Det visade sig stämma, även om jag inte hört något definitivt skäl till hennes avhopp. Synd är det i alla fall. Fontaine, som skulle varit en viktig pjäs i landslaget, har varit utomlands i flera år och är van vid internationellt spel. Den här säsongen är hon i turkiska Cankaya, laget där Brooke McCarthy-Williams, är stor stjärna. Cankaya har inte gått så bra, är 1–7 i matcher i ligan, men Fontaine får stort förtroende och spelar 33 minuter per match.

Tidigare har jag skrivit om att Sverige och Storbritannien märkligt nog är lagen i det första fönstret, som saknar flest spelare. Matchen mellan dem på torsdag kan därför bli spännande, för innan alla avhopp var GB solklar favorit i Manchester. Men det finns en och annan saknad spelare även i de andra landslagen. Litauens unga stjärns Juste Jocyte är t e x skadad, och Marine johannes kommer inte att spela för Frankrike. Johannes skall efter överenskommelse vila upp sig efter WNBA-säsongen, men återkommer i landslaget till OS-kvalet i februari.

En annan skadad spelare är Greklands insidestjärna Maria Fassoula, som de senaste åren klivit fram ordentligt i rampljuset i sin spanska klubb Avenida. Det blir ett stort avbräck för Grekland, men lyckligtvis slipper Grekland all kvalångest, eftersom de spelar i en grupp med de redan direktkvalificerade arrangörsländerna: Italien, Tyskland och Tjeckien. Saknas gör också lettiska centern Kristine Vitola, som av någon orsak inte spelat i landslaget på flera år. Och Hind Ben Abdelkader, hon som omväxlande saknas och är med i Belgien, har också valt att avstå.

De naturaliserade spelarna är färre än vanligt under det här fönstret. Bara 6–7 finns med och av dem är det ytterst få som kan göra någon skillnad. Jonquel Jones har gjort sitt i Bosnien och likadant är det med DeWanna Bonner i Nordmakedonien. Antagligen har de perioder de fått betalt för i sina ”nya hemländer” gått ut. Yvonne Anderson blir som vanligt nyttig för Serbien och en som åter är med i truppen (Turkiet) är stora amerikanskan Teaira McCowan. Vi får se om McCowan dyker upp. Den här säsongen spelar hon i den kinesiska ligan, där man betalar stort för WNBA-stjärnor. Nyligen fick t e x Liz Cambage ett tremånaderskontrakt med en kinesisk klubb, värt en miljon dollar.

Debut på den europeiska landslagsnivån gör Megan Gustafson, som Spanien, av alla länder, har naturaliserat. Det känns lite si och så att ett starkt basketland, som Spanien, måste/känner sig tvunget att vidta sådana åtgärder. Hur som helst är Gustafson en duglig spelare, välmeriterad i WNBA och som den här vintern spelar i London Lions. Ytterst glädjande är att Satou och Nyara Sabally är tillbaka i det tyska linnet efter några års frånvaro.  Båda är numera WNBA-spelare och Satou t o m en av de ledande spelarna i den amerikanska ligan. De här ”förstärkningarna” är massiva för Tyskland, till den milda grad att FIBA rankar Tyskland som det femte bästa laget i kvalet, t o m före Serbien. Ett möjligt OS nästa år och ett EM på hemmaplan 2025 har möjligen gjort att systrarna nu bestämt sig för landslagsspel igen

En intressant bekantskap för många blir Dorka Juhasz, Ungern, som nu är med i landslaget. Den 196 cm stora ungerskan gick ut UConn i våras, och hade en framgångsrik debutsäsong i Minnesota i WNBA och röstades in i ligans ”all rookie team”. Juhasz spelar i år i italienska Schio, och kommer att bidra till det redan starka ungerska laget, som av FIBA rankas fyra av alla kvallag. En annan spelare att hålla ögonen på är Dominique Malonga i Frankrike, bara 18 år gammal. Malonga, som mäter 198 och spelar i Tarbes, spås bli något utöver det vanliga. Andra ungdomar som är redo att ta för sig internationellt är italienskan Matilde Villa, född -05, och Faith Etute, Luxemburg. Den senare är ett 183 stort kraftpaket, men ännu en oslipad diamant.

I det här kvalet såg allting städat och välordnat ut, med åtta grupper om fyra lag, där gruppvinnarna och de fyra bästa tvåorna skulle ta sig till EM-slutspelet 2025. Men nu har det stökat till sig lite, eftersom Israel, på grund av det pågående kriget, inte kan delta i det första fönstret. FIBA har flyttat Israels två första matcher till februari, med hopp om att läget i landet då har lugnat ned sig. Frågan är dock vad som händer om oroligheterna fortsätter. Det går kanske att flytta matcherna ännu längre fram, eftersom nästa kvalfönster inte skall spelas förrän november 2024. Men skulle det värsta inträffa, att kriget blir långvarigt, och Israel inte kan delta över huvud taget, vad händer då?

Det finns bara två möjliga svar på den frågan. Det ena är att göra som i det förra EM-kvalet, då Ryssland och Belarus, utestängdes: FIBA bestämde då att från de grupper där Ryssland och Belarus skulle ha varit med, gick bara ett lag vidare. Det andra alternativet är att göra som tidigare, när kvalet bestått av tre- och fyralagsgrupper: för att jämföra de bästa grupptvåorna tar man bort resultaten som lagen i fyralagsgrupperna gjort mot det sämst placerade laget i gruppen.

Båda de här metoderna har sina om och men. I det första fallet skulle t e x Lettland riskera att drabbas hårt. Deras kvalgrupp innehåller ju Israel, Frankrike och Irland. Lettland skulle med stor säkerhet elimineras om bara ett lag från gruppen tillåts gå vidare eftersom de har starka Frankrike i gruppen. I det andra fallet skulle Lettland förmodligen gynnas, även om det skulle bli två förluster mot Frankrike. Lettland borde då ha alla chanser att skaffa sig en god målskillnad mot svaga Irland, som är klart sämre än Israel. Men i det här alternativet skulle även alla de andra grupptvåorna påverkas, eftersom förutsättningarna skulle komma att ändras jämfört med det som man varit inställd på. 

Eftersom de fyra arrangörsländerna, som alla ryms inom topp elva på den europeiska rankingen, redan är klara, blir kvalet en behaglig resa för flera av topplagen. Länder som Belgien, Frankrike, Spanien, Ungern, Serbien och Turkiet, torde segla ganska enkelt igenom kvalet och bli gruppettor. Den allra enklaste lottningen har dock Montenegro fått. Med ett Bosnien utan Jonquel Jones, Schweiz och Luxemburg i grupp H, har MNE dragit vinstlotten i kvalet. Sju av gruppvinnarna borde därmed vara solklara. Återstår att se om det blir Sverige eller GB som tar direktplatsen i grupp D. Annars är nog den ovissaste gruppen C, med Belgien, Litauen, Polen och Azerbajdzjan. Det sistnämnda laget blir förstås slagpåsen, men varken Litauen eller Polen har varit i slutspel sedan 2015. Något av dem kommer tyvärr att missa femte raka mästerskapet.

Av Tapio Joulamo

Den andra matchen i EM-kvalet för det svenska landslaget blir intressant på flera sätt. Dels är matchen, som spelas mot Danmark i Norrköping söndagen 12 november, en definitiv måstematch för Sverige. Att tappa en match mot Danmark, eller för den delen Estland, kan bli ödesdigert för Sverige. Coach matchen blir också speciell, eftersom Alva Stark i år blivit dansk förbundskapten, en värvning som förmodligen sportchefen i det danska förbundet, den välbekante Jörgen Fastberg, legat bakom. Stark gör nu gör sina första tävlingsmatcher med Danmark, men har ändå hunnit bekanta sig med landslaget en smula, då man i somras åkte och spelade ett par matcher i Japan.

Danmark har inte varit i EM-slutspel på 50 år, senast var 1974. Över huvud taget har det varit si och så med deltagande i EM-kval, men efter segern i ”B-EM” 2018, det som FIBA kallar ”European Championship For Small Countries”, har Danmark ställt upp i kvalen till EM både 2021 och 2023, och nu är det alltså dags igen. Det är kul att Danmark är tillbaka på den europeiska scenen igen, efter ett antal svåra år, då man inte kunnat unna sig det som satsningen på ett damlandslag kräver. För några år sedan var det t o m så att spelarna startade egen penninginsamling för att kunna delta i EM-kvalet. Men nu tycks det alltså vara annat ljud i skällan. Danmark ser ut att satsa seriöst på sina damspelare.

Danskorna har dock en lång väg att vandra och kan i dagsläget inte mäta sig med t e x Sverige. Det danska damlandslaget är rankat på plats 56 i världen och 26 i Europa, men ett steg i taget är nog det som gäller. Man får hoppas att det danska förbundets satsning är långsiktig, gissningsvis med målet att åter kvalificera sig till ett EM-slutspel. I kvalet till EM 2021 vann Danmark bara en match i sin fyralagsgrupp, mot Rumänien hemma. Inför 2023 gick det bättre, med en seger mot Montenegro och en mot Österrike. Danmark kom tvåa i gruppen, efter Montenegro, med 2–2 i matcher och +27 i målskillnad, vilket skulle ha räckt för att kvalificera sig som en av de bästa grupptvåorna. FIFA bestämde dock att bara ett av lagen i Danmarks grupp skulle gå vidare, eftersom Belarus skulle ha varit med i den, men av kända skäl uteslöts.

Danmark möter Estland i sin första match i EM-kvalet, samma dag som Sverige spelar mot Storbritannien i Manchester, nu på torsdag. Danskorna spelar på hemmaplan, i Gentofte och vi får nog utnämna dem till knappa favoriter mot Estland, som är rankat som 32 i Europa. Estlands lag är inte särskilt namnkunnigt och en av de mest erfarna, Annika Köster, har dessutom avslutat landslagskarriären. I stället man tagit in en amerikanska med estniskt pass, Tea Adams, som spelar i Leverkusen i tyska ligan. Adams är en guard som gick ut college (Oregon) 2022 och förra säsongen spelade i engelska Caledonia. Adams är ingen superstjärna, men kan nog bli en förstärkning för Estland, som brukar vara svaga på bortaplan men desto bättre hemma. I förra kvalet gjorde Estland t e x ett par bra matcher i Tallinn, när man besegrade Storbritannien och föll med bara två poäng mot Grekland.

I den danska kvaltruppen på 14 spelare som Alva Stark har tagit ut, tycks hon ha fått med alla som är tillgängliga. Åtta av dem spelar på hemmaplan och alla ligalag är representerade. Det är inte så konstigt eftersom den danska damligan sedan flera år består av bara fem lag. De som inte finns att tillgå för Stark är ett antal collegespelare, av vilka flera hade kunnat ta en plats, t e x Laura Ziegler (St.Joseph´s), som vi känner igen från Eoslinnet, Frida Formann, stjärna i Colorado, och Alberte Rimdal (Florida).

Danmark har, i motsats till Sverige, inga representanter i bättre europeiska lag, men en och annan har spelat utomlands och gör det även idag. Den som varit mest framgångsrik är Danmarks största stjärna, Maria Jespersen, som den här säsongen spelar i Södertälje med stor framgång. Jespersen, med sitt patenterade pull up skott, är för Danmark ungefär det som Emma Meesseman är för Belgien, d v s centralfiguren i laget som det mesta kretsar kring.

Runt sig kommer Jespersen att ha ett par andra Sverigebekantingar, point guarden Anna Seilund, som spelar i Amager, och forwarden Emilie Hesseldahl, den här säsongen i isländska Njardvik. Givna i laget och rotationen är också Elisabeth Brynaa Hansen, guarden som i våras blev ligamästare och finalernas MVP i Falcon, Sofie Tryggedsson (Melilla, Spanien), som är 183, och forwarden i Aabyhöj, Caroline Wich (185). De nämnda spelarna utgör Danmarks erfarna garde, av vilka merparten är runt 30 år. Med i det slutliga laget blir nog också Hesseldahls lagkamrat i Njardvik, guarden Ena Viso, som startar ligasäsongen på ett bra sätt, Enna Pennhadzic (Alcobendas, Spanien), point guarden Nikoline Sandbäck (Falcon) och Ellen Iversen från Herlev. Vi får se om det även blir en plats för unga Olivia Lutterodt, SISU, född -05 och 186 lång. Och så skulle jag bli förvånad om inte Stark tar ut 194 cm stora Juliana Okosun, född -01, som hör hemma i mästarlaget Falcon och hittills haft en bra säsong i klubblaget.

De ledande spelarna i Danmark har varit med på landslagsnivån ett bra tag och är förstås samspelta, men har ännu inte kvaliteten som gör att laget kan konkurrera på en bra europeisk nivå. Och ofta blir det höga berg och djupa dalar. Vi minns t e x ett par matcher i det förra EM-kvalet. Först kom en plattmatch och förlust mot Österrike, 63–66. Den följdes upp med en seger mot Montenegro på bortaplan, 84–81, efter en heroisk insats. Seilund satte då 32 poäng och Jespersen 25. Montenegro spelade visserligen utan Dubljevic och Ivanovic, och var redan EM-klara, men det var ändå en storartad prestation av danskorna. Vi får se om Alva Stark lyckas etablera en större stabilitet.

Skall man jämföra Danmark med Sverige, så är det klart att den individuella kvaliteten i det svenska laget är avsevärt högre än i det danska, även i ett läge där flera svenska spelare saknas. Spelare som Lundqvist, Eldebrink, Halvarsson, Nyström och Gustavsson håller en lika hög eller högre nivå än Danmarks bästa. Om inget går riktigt snett skall Sverige inte kunna förlora matchen i Norrköping på söndag. Det vore närmast ett fiasko. Möjligen finns det anledning att känna större oro inför bortamatchen mot Danmark senare i kvalet.

Härom dagen fick jag tips om att det finns en podd som heter Between The Lines, med Elias Desport som värd.

Jag blev särskilt nyfiken på Martina Stålvant del 1 och del 2 eftersom hon spelade i Umeå med Udominate 2016 – 2017.

Det var lite chokerande att få höra henne berätta om hur det hade varit att spela som proffs i Gran Canaria och i Bourgonge. Jag tänker inte berätta något av det som hon hade att avslöja utan ta dig tid och lyssna och förundras.

Jag lyssnade även på avsnittet där Gustav Hansson är gäst och även det var intressant lyssning t ex att det var han som tog kontakt med Balibrea och frågade om det fanns en plats för honom i BSKT.

Att lyssna på Stefan Jovanovic fd spelare i Akropol, Solna Vikings, White Eagles och nu som framgångsrik ledare i AIK Basket visar på att även om vi lever i ett litet land så är det helt skilda världar i övriga landet jämfört med stor Stockholm.

Min högst personliga reflektion är efter att ha lyssnat på Jovanovic och även Desport är att jag tycker att talangfulla spelare i Mälardalen borde lämna storstan och ta chansen i Luleå, Umeå, Östersund och självklart även i Köping, Nässjö, Göteborg, Malmö. Det blir inget i Stockholm.

Gör som Gustav Hansson. Ta direktkontakt med någon coach och visa ditt intresse till att satsa 100%. Jag tror att det är rätt väg att gå. Kontakta inte klubbledningen. Om coachen vet att du vill spela för hen då går allt så mycket lättare. Du får chansen.

Det är säkert många fler avsnitt i den podden som är intressanta men jag nöjer mig med att lyssna på dem som jag har följt ganska nära under 1-2 år. Jag var nyfiken på Jovanovic. Jag ger Elias Desport ett gott betyg för hans podd.

Desport & Jovanovic anser att de svenska talangerna drar utomlands eftersom spelare anseratt man inte får chansen att spela i SBL. Jag förstår dem så väl.

Förr var det sex utländska spelare i SBL, fortfarande är det fyra. Hur skall man kunna ta plats med de förutsättningarna. Ett steg i rätt riktning borde vara att snarast gå ner till max två. Det skulle utveckla svensk basket ett snäpp direkt.

Svensk Basket skulle även direkt få fler föreningar som börjar att snegla på att ta steget upp i SBL. Jag är absolut 100 på att jag har rätt i detta.

BC Luleå är nog inne i en kris. Rollerna verkar otydliga, spelet är väldigt ojämnt, bytena och matchningen virrig för en utomstående, misstagen i försvar och långa stunder bristen på samspel förvånar.

Det ser ut som att man inte har klart för sig hur man skall spela försvar i ett flertal situationer. Jag hoppas att Larsson och Enbom har den kunskap som krävs idag för att hänga med på SBL nivån för annars blir säsongen en stor besvikelse.

Nya amerikanen Sumbry är inte bra. Han är BC Luleås Chatham.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Man kan säga att den kvinnliga collegebasketen upplever ett rejält uppsving. Den är hetare än någonsin, med ett intresse och en publiktillströmning som är enastående. Många skolor har redan sålt ut sina hemmamatcher inför en säsong som många förväntar sig kommer att bli något utöver det vanliga. I spetsen går ett antal hög profilerade och populära spelare, som tycks poppa upp år efter år. Onekligen innehåller den här säsongen ett antal unga stjärnor som är ”extra allt”. Om alla som har möjlighet att ställa upp i WNBA-draften, verkligen gör det, väntas t e x WNBA-draften bli bland det bästa som skådats. Det här spännande collegeåret är det dessutom extra kul att vi har svenska intressen att bevaka bland de absoluta topplagen.

Collegesäsongen börjar 6 november, men det har redan spelats ett antal uppvisningsmatcher. En av dem gick av stapeln för par veckor sedan, då det sattes ett präktigt publikrekord inom den kvinnliga collegebasketen, och förmodligen för dambasket över huvud taget. University of Iowa hade då bokat en utomhusarena, Kinnick Stadium, där skolans footballag normalt huserar, och mötte De Paul. 55 646 åskådare såg matchen på plats och slog därmed publikrekordet med råge. Den förra toppnoteringen var på drygt 29 000, som uppnåddes under en match i collegebasketens Final Four år 2002.

Iowa vann matchen 94–71 efter 34 poäng av lagets, och collegebasketens fixstjärna, Caitlin Clark, som dessutom hade elva returer och tio assister. Clark, som ledde sitt lag till collegebasketens final i våras, har nästan på egen hand skapat en mäktig baskethausse i Iowa och på vägen dragit in kolossala summor NIL-pengar till sig själv. Frågan alla ställer sig är om Clark kommer att ställa upp i draften i april 2024, eller om hon återkommer till Iowa för ett femte år. Man kan tänka sig att den unga kvinnan vill vinna collegemästerskapet innan hon blir proffs, men det blir nog inte så lätt. Efter finalen i våras rankas Iowa visserligen i topp fyra inför denna säsong, men kan som lag knappast mäta sig med de två favorittippade lagen: Louisiana State och UConn.

Det regerande mästarlaget, LSU, kommer att ha en riktigt oerhört stark uppställning. Stommen från finalvinsten i våras, med Angel Reese i spetsen, är kvar. LSU har också plockat de två topprankade namnen i transferportalen, d v s spelare som vill byta skola: Hailey Van Lith och Aneesah Morrow. Som om det inte vore nog har LSU rekryterat bättre än någon annan från high school: guarden Mikaylah Williams, guard, rankad etta bland alla prospects, insidespelaren Aalyah Del Rosario, rankad fyra, och Angelica Velez., en guard, rankad 21. 

Men UConn går heller inte av för hackor. Kvar från förra säsongens lag är spelare som Aaliyah Edwards, Nika Mühl och Aubrey Griffin. Återvänder gör också Azzi Fudd, som kom tillbaka efter en skada och inte hann spela mer än 15 matcher säsongen 22/23. Framför allt är nu storstjärnan Paige Bueckers frisk efter att ha missat hela fjolårssäsongen. Även UConn har, som alltid, rekryterat bra från high school, framför allt point guarden Kamorea Arnold, rankad sexa, och guarden Ashlynn Slade (nr.15).

Förutom LSU, UConn och Iowa, förväntas också UCLA, Utah och South Carolina tillhöra topplagen den här säsongen. Och i de omröstningar som genomförts inför säsongsstarten kan vi notera att två lag med svenskt deltagande, Ohio State och Virginia Tech, rankas bland åtta starkaste lagen. Sajten ESPN rankar t o m Ohio State som fyra och i omröstningen bland coacherna hamnar Virginia Tech som femma. Mycket talar för att det kan bli en riktigt kul ”svensk” säsong i collegebasketen. Sällan har vi haft svensklag rankade så högt inför säsongsstarten. Senast har jag för mig att det var Miami under Stefanie Yderströms tid på den skolan. Men nu har vi t o m två spelare bland topplagen.

Diana Collins gör sitt första år på Ohio State, där hon blir lagkompis med en annan Sverigebekanting, Karla Vres. Ohio State lyckades förra säsongen besegrade UConn i slutspelet och tog sig till de sista 8. Där det blev det dock förlust mot just Virginia Tech. Och i den senare skolan har vi från och med i år Matilda Ekh, som sina första två collegeår spelade i Michigan State. Virginia Tech slogs i Final Four ut av blivande mästarlaget Louisiana State. Innan hade VT vunnit slutspelet i ACC efter seger mot Louisville i finalen.

Det blir intressant att se hur mycket plats Collins och Ekh kan ta i sina högt rankade lag. Diana Collins är en exceptionell talang, som var rankad som nr.70 bland alla ”college prospects” i år, och topp tio bland point guards. Men vi kan nog inte förvänta oss tunga minuter av henne under den första säsongen. Konkurrensen på bakplanen i Ohio State är mördande, med främst Celeste Taylor, som anslöt i år från Duke, och australiensiska point guarden Jacy Sheldon. Med de två anses Ohio State ha en av de allra bästa bakplanerna inom collegebasketen. I år blir det nog att känna en del på hetluften för Collins, vars tid garanterat kommer de tre följande åren.

För Ekh kan det förhoppningsvis bli lite annorlunda. Hon har redan två framgångsrika år bakom sig i Michigan State, där hon var en ledande spelare. Det är helt rätt av svenskan att ta steget till en vass skola, där hon t o m kan vara med och tävla om stora titlar. Ekh förväntas bidra redan från början i VT, och blir hon inte starter så lär hon få en fast plats i rotationen på 7–8 spelare. Jag tror att Ekh kan passa in bra i VT, som komplement till lagets dynamiska duo, point guarden Georgia Amoore och stjärncentern Liz Kitley, 199, som väntas gå tidigt i första rundan i den kommande WNBA-draften.

Vad kan vi för övrigt vänta oss av de svenska collegespelarna den här säsongen? De är många, som vanligt. Just i år har jag inte riktigt koll på alla, men en som är värd att hålla ögonen på är förstås Emma Johansson. Hon gör sitt andra år på South Florida, som är rankat på plats 39. Om jag inte missat någon så är South Florida det tredje högst rankade ”svensklaget” i år. Johansson, som för övrigt är lagkamrat med finskan Jeanette Aarnio, fick under sin första säsong kämpa för speltiden. Hon snittade 8,6 minuter och det finns anledning att tro att det blir mer i år. Vi får se hur det går för Emma Johansson och South Florida. Laget är i alla fall förhands tippat att vinna sin conference, AAC, vilket skulle innebära en direktplats till det nationella slutspelet.

Vi kunde ha haft ytterligare en svenska i ett topp 40 lag, men Sanna Ström, som spelat sina första två år i Kansas (rankat 35), har bytt till Colorado State. Den forna svenskskolan, som spelar i Mountain West conference, är rankad 89. Möjligen bytte Ström för att få mer speltid än de 16 minuter hon hade i Kansas förra säsongen. Och högst troligt får hon det också.

I övrigt är vi förstås nyfikna på spelare som Helen Haegerstrand (Albany), som återvänder för ett femte år, andraårsspelaren Tilda Sjökvist (Presbyterian), samt Stina Almqvist (Penn) och Freja Werth (USF), som börjar sina tredje år. Men det finns som sagt ett fler ingen nämnd, ingen glömd. På måndag, 6 november, sparkar i alla fall den stort emotsedda collegesäsongen i gång.