Smått och gott av Tapio Joulamo

Södertälje slog i helgen som bekant Luleå på bortaplan i SBL Dam. Den första halvleken var nog den sämsta jag någonsin sett från ett Luleålag, oavsett årgång. Norrlänningarna lyckades bara åstadkomma 20 poäng efter häpnadsväckande 5/18 på tvåorna 1/19 på treorna. Det var en ineffektivitet som heter duga. Och det var inte bara skotten utifrån de missade. En och annan layup gav man också bort.

Det blev inga stora siffror i matchen, kanske för att båda lagen stötte på ett försvar man inte upplevt tidigare i år. Men det berodde också på att Södertälje gjorde sitt bästa för att spelet skulle spelas vid de båda korgarna, inte ute på planen. Det är ju så att skall man ha någon chans mot Luleå så måste man hindra dem från att springa.

Om vi beger oss till bottenregionerna av ligan så kan inte låta bli att tycka lite synd om den gode Fransisco Pinto, för han har inget lag att spela med i Brahe. Visserligen saknar han än så länge Elin Fredrikson, men hon kan ju knappast bära hela laget. Det är förmodligen finansiella muskler som saknas i Brahe. Inte ens en internationellt erfaren coach kan koka soppa på en spik. Det är ändå hedervärt att Brahe spelar med svenska tjejer, men att vara konkurrenskraftigt är man långt ifrån. En tröst i bedrövelsen är ändå att det finns flera andra kålsupare i ligan, vilkas spel sannerligen inte är något att hänga i julgranen och som verkar aspirera på jumboplatsen. Det blir spännande att se vilket av Brahe, Högsbo och Visby som ”vinner” den kampen. Om nu inte AIK blandar sig i den också.

Att blåsa för foul eller inte i en basketmatch är en ren bedömningssak. Titt som tätt blir det fel men det ingår på något sätt i spelets karaktär. Det som domarna sällan missar är situationer då spelaren med bollen är utanför banan, gör stegfel, dribblingsfel etc. Men det finns en sak som jag har lagt märke till och är lite fundersam över. Det handlar om bakåtspel.

När bollen tydligt spelas från den främre till bakre planhalvan är det i allmänhet inga problem. Den situation jag menar inträffar när det ena laget kommer upp med bollen från den egna planhalvan. När spelaren som dribblar upp bollen har satt fötterna på främre planhalvan kommer ofta en sidledspassning. Om passningsmottagaren hoppar från den bakre planhalvan och sedan får bollen i luften innan han satt fötterna på den främre planhalvan borde det vara bakåtspel eftersom han per definition är på den bakre planhalvan. Eller?  En spelare som är i luften är ju enligt reglerna på den plats där han sist satte ned foten:  ”While airborn, the player shall retain the same status as where that player last touched the floor”. Någon regelkunnig får väl rätta mig om jag har fel.

Nästa års WNBA draft har förutsättningar att bli ett riktigt spektakel om ligaledningen inte agerar. En som kommer att anmäla sig till draften är den välbekante NBA spelaren Enes Kanter. Han har pinsamt nog ”förklarat sig” som kvinna. Det vore något att se, d v s en skäggig sjufotare göra mos av sina motståndare i WNBA. Problemet är att statuterna i WNBA säger att det är en liga för kvinnor, inget mer. Inget om transpersoner, inget om acceptabla testosteronnivåer, etc.

Att Kanter, som numera kallar sig Enes Kanter Freedom, ger sig in i den här smeten är typiskt. Han har genom åren varit inblandad i en massa konstigheter som det skulle ta för mycket text att räkna upp. Främst är han dock känd för att vara en anhängare till ”Gülenrörelsen”, som är terrorförklarad i Turkiet och som fått skulden för kuppförsöket för några år sedan. Kanters frispråkighet i frågan har gjort att han inte längre vågar åka till Turkiet eftersom han förmodligen skulle bli arresterad omedelbums. Det sägs t o m att Turkiet satt ett pris på Kanters huvud.

Om ledningen i WNBA innan draften inte bestämmer vad som specificeras som kvinna riskerar de att göra sig till åtlöje. Den här frågan har delat det amerikanska basketsamfundet och inte minst spelarna i WNBA. Det finns märkligt nog många spelare och coacher som ”välkomnar” transpersoner i ligan, medan andra, med Sophie Cunningham i spetsen, har tagit motsatt ställning.

Cirkusen fortsätter tills vidare på ett sätt som t o m överträffar försöken att bilda regering i Sverige. Det skall bli intressant att se vad som kommer ut av det hela. Om Kanter trots allt skulle få delta i draften så får man hoppas att ligalagen har den goda smaken att inte drafta honom. Men så långt kommer det nog inte att gå, för annars skämmer ligan ut sig å det grövsta.

Medan Kanteraffären pågår är årets final i WNBA i full gång. Golden State lyckades, efter vissa besvär, ta hem den första matchen på hemmaplan. Det var ingen vacker kamp vi fick se, utan en typisk slutspelsmatch. Det smällde till både höger och vänster, mest från Atlantaspelarnas sida. Det fysiska spelet räckte dock inte, för GS är helt enkelt ett bättre lag. Men fortsätter serien på det sättet kan det bli en del skavanker på någon/några nyckelspelare och då vet man inte hur det  hela slutar. När det här skrivs är det några timmar kvar till den andra matchen, som också spelas i San Fransisco. Serien vänder sedan till Atlanta för match 3 och 4, och det avgörs som sagt i bäst av sju.