Svenska framgångar i Spanien

Av Tapio Joulamo tapioj@telia.com

Den amerikanska landslagscoachen, Kara Lawson, fick mycket på skallen för sitt sätt att matcha laget i VM, i synnerhet för att de yngre hölls på bänken för mycket. Lawson startade varje match med fem veteraner, och visserligen vann de mästerskapet, men det visade sig att ”ungdomarna”, främst Caitlin Clark, Paige Bueckers, Aliyah Boston och Angel Reese, hade statistiskt bättre siffror än de äldre.

När det sker generationsskiften i landslag brukar det bli hack i framgångarna, men risken för att det händer i USA är avsevärt mycket mindre än på andra håll. Skälet är förstås att de yngre i i det amerikanska landslaget redan är av högsta internationella klass. Lawson tog dock det säkra före det osäkra och satsade på sina erfarna spelare, förmodligen lite skraj för att bli den första amerikanska coachen att förlora ett VM på tjugo år. Och på det sättet kan man förstå henne.

Till OS i Los Angeles 2028 lär vi dock få se ett helt annat USA. Då blir det de yngre från VM-laget som kommer att spela förstafiolerna. Och högst troligt är att sådana som Bueckers, Clark och Reese kommer att styra och ställa i landslaget under många år framöver.

Lawson är i till vardags coach på Duke, som är ett topp fem lag inom collegebasketen. Nyligen pratade hon om en intressant sak. När Duke spelar på träningarna får det besegrade laget springa ett antal längder. Det Lawson noterade var att förlorarna sprang på avsevärt längre tid än när hela laget springer samma sträcka. Lawson blev skogstokig när det hände eftersom det tyder på spelarna resignerat av förlusten, i stället för att ta i ordentligt och till varje pris ta revansch och vinna nästa match.

Och det har hon alldeles rätt i. De idrottare som lyckas bäst har en förmåga att lära av sina tillkortakommanden, för sådana har alla. Förlusterna får dem att träna ännu hårdare för att nå toppen. Det finns många exempel på det. Usain Bolt gick t e x inte ens till final i sitt första stora mästerskap, men gav sig den på att lyckas nästa gång, och samma sak var det med Michael Jordan, som hade mycket motgångar i början av sin NBA karriär. Han var fast besluten att lyckas och alla vet vi vad som hände sedan. Sens moralen är alltså att när du får på nöten och upplever motgångar, så måste du lära av dem och ta i för kung och fosterland för att göra framsteg. Alla kommer inte att lyckas nå toppen på det sättet, men du kan heller inte nå dit om du låter bli.

I den spanska ligans första omgång tog nykomlingen Azul Marino från Mallorca en rejäl skalp när man besegrade det regerande mästarlaget Valencia på hemmaplan med 88–71. Klara Holm hade en lysande match, med 20 poäng, åtta returer och sju assister. Det var en av ligapremiärens allra bästa prestationer. Att Azul Marino slår Valencia ger eko och man kan absolut tro att laget blir att räkna med den här säsongen.

Det skall sägas att Holm har stor hjälp av några duktiga lagkamrater. Där finns erfarna spelare som Kayla Alexander och Alba Torrens, liksom unga Bianca Millan och den nigerianska landslagsspelaren Alima Dembele. Azul Marino gör onekligen en rejäl satsning under sitt första år i ligan. Nästa test kommer på fredagen, då Girona väntar på bortaplan.

Lika glädjande är att Emma Johansson, som i år värvats till Perfumerias Avenida, har klivit rakt in i det spanska lagets förstafemma. I premiäromgången och segern mot Cadi le Seu gjorde hon tolv poäng och tog därtill nio returer. I sin andra match föll Avenida mot nämnda Valencia. Då fick Johansson med sig bara två poäng, men det är fint att Emma får gott om speltid mot bra motstånd. Spanien är den här säsongen ett populärt land för de svenska utlandsspelarna. Förutom Holm och Johansson finns Matilda Ekh i Ensino och Tova Sabel i Celta Vigo. Båda två fick 20–25 minuter i sina första matcher. Det bådar gott.

Bland några andra svenskor som spelar utomlands finns tre på Island: Ellen Nyström och Farhiya Abdi i Grindavik och Stina Almqvist Stjärnan. I Italien hittar vi Tilda Sjökvist (San Martino) och Precious Johnson i Ragusa. Freja Werth och Lovisa Hjern återfinns i Tyskland, i Keltern respektive Hannover.

För att återgå till USA spelas just nu semifinalerna i WNBA och vi får säga att vi har två skrällar på gång. Golden State har 2–0 mot Las Vegas och Dallas 2–0 mot New York. Semifinalerna spelas i bäst av fem. De tredje matcherna spelas natten till lördag, då lagen som ligger under spelar hemma och alltså har sista chansen att vända matchserierna.

Visserligen kom GS tvåa i grundserien, men det vore ett riktigt utropstecken om de skulle slå Vegas och ta sig till finalen. Noterbart från den andra matchen lagen emellan var att Kiah Stokes spelade nästan 30 minuter i Golden State utan att göra en enda poäng. Hon är ju vanligtvis ingen någon poänggörare utan har försvaret som sin specialitet. Anledningen till att Stokes spelade så mycket var att hon behövs mot Las Vegas största stjärna, A´Ja Wilson. Om man lyckas hålla Wilson på 20–25 poäng så ger man sig chansen att vinna mot dem. Det lyckades Stokes och GS med. Det är lite Bill Russel vibbar över Stokes.

Det vore inte en lika stor skräll om Atlanta besegrar New York, men onekligen överraskande. NY är visserligen stjärntyngt, men Atlanta gjorde en bra grundserie, då de kom fyra, och innehåller många hungriga spelare. Atlanta lever högt på sin startfemma, med Jordin Canada, Reese, Naz Hillmon, Rhyne Howard och DeWanna Bonner, som verkligen vaknat till liv efter några tuffa år och flera klubbyten. Det spelade ingen roll att Breanna Stewart satte 35 poäng. Atlanta vann matchen med tre. NY har ju en spelare i stil med Stokes, tyskan Leonie Fiebich. Hon gör visserligen hyfsat med poäng, klart mer än Stokes, och är så allsidig och defensivt bra att hennes närvaro på planen är viktig. Fiebich spela 42 minuter i den andra semin, som gick till förlängning, men lyckades bara fixa fyra poäng.

Jag skulle säga att Atlanta har den bästa chansen av de två ”uppstickarna” att vinna semifinalen. Las Vegas rutinerade och slutspelsvana gäng går inte att räkna bort och kan mycket väl vända sin matchserie. Men det är klart, en final mellan Golden State och Atlanta vore riktigt häftigt.