Klara från klarhet till klarhet

Av Tapio Joulamo

Trots att Girona, med Klara Holm i laget, förlorade bronsmatchen i Euroleague, får det spanska laget vara nöjt med att ha tagit sig till de sista fyra, för den resan är inte lätt. Tredjeplatsen var dock inte långt borta. Under de sista tio sekunderna, med ledning 66 – 63 för Zaragoza, tog Girona två offensiva returer och missade tre skott. Girona hade oturen att stöta på ”omöjliga” Fenerbahce i semifinalen och att möta hemmalaget Zaragoza, som hade ett starkt publikstöd i ryggen i bronsmatchen, var förstås inte heller lätt.

Man måste imponeras av den insats som Klara Holm gjorde i turneringen. Trots att hon redan är 27 var det här slutspelet i Zaragoza hennes definitiva lyft upp på en högre nivå. Holm tycks fortfarande gå från klarhet till klarhet och är definitivt etablerad som en europeisk toppspelare. Välförtjänt blev hon också uttagen i All Star Team i Final Six. Snart närmar hon sig sin basketmässiga peak. De närmaste åren blir intressanta att följa. Just nu handla det nog om att hon måste välja att stanna i den spanska klubben, där hon verkar trivas som fisken i vattnet, eller falla för frestelsen att ta ett anbud från någon av de mest penningstinna klubbarna, företrädesvis någon av de turkiska.

Gironacoachen Iniguez ger Holm ett stort förtroende och matcher henne mest av alla i laget, och det är inte konstigt. Det har visat sig att hennes fysisk och snabbhet håller på hög europeisk nivå. Det enda problemet är att hennes relativa litenhet hämmar henne, speciellt i attackspelet. Det är kämpigt när spelare som är uppåt 200 cm står och väntar på henne under korgen. Man kan nog slå fast att med tio cm till i längd skulle hon ha kapacitet att bli bland de bästa i världen.

Fenerbahce fick kämpa ordentligt i finalen mot likaledes turkiska Galatasaray, men vann till slut med 13 poäng, trots att de inte hade sin absolut bästa dag. Men så bra är de ju, vilket inte är så märkligt, med tre spelare som är topp fem i Eurona: Iliana Rupert, Julie Allemand och Emma Meesseman. Lägg därtill Breanna Stewart och Gabby Williams, så skall det mycket till för att välta omkull dem. Stewart är i och för sig inte längre den dominant hon varit tidigare, men håller alla dagar i veckan i det här sällskapet.

Det blev hur som helst en solklar favoritseger i Euroleague, för övrigt Emma Meessemans sjunde titel, vilket gör att hon har flest bucklor av alla genom tiderna. Radarparet Allemand och Meesseman är en dynamisk duo som det inte finns många av i basketvärlden. De känner ju varandra utan och innan och Allemand vet exakt när hon skall ge bollen till Meeseman och när hon inte skall det. Och den här gången blev det faktiskt så att Meesseman inte blev MVP i Final Six, utan Allemand.

Det blev finsk representation i finalen genom Awak Kuier i Galatasaray. Det är häftigt att vi har två nordiska spelare i de här sammanhangen. Kuier är ju sedan tidigare en europeisk toppspelare och har också flera säsonger i WNBA bakom sig. Där har Holm ännu inte spelat, men man vet aldrig. Holm blev ju tingad av Washington Mystics redan 2021 och det kunde faktiskt ha blivit något redan då, men sjukdomar och annat satte stopp för det. För två år sedan övertog dock Phoenix rättigheterna till Holm i en bytesaffär. Om Holm skall till WNBA är det alltså Phoenix som det skall förhandlas med.

Jag nämnde ju i inledningen att Rupert, Allemand och Meesseman tillhör de fem bästa europeiska spelarna. Om man skall komplettera den femman så blir det fjärde namnet Dorka Juhasz, som spelar i Galatasaray och Minnesota i WNBA. Juhasz spelade i UConn under sin collegetid och har sedan haft en finfin proffskarriär. Höjdpunkten kom i år, när hon blev utsedd till MVP i Euroleague och tog sitt lag till final i turneringen. Tyvärr skadade hon sig i semifinalen mot Zaragoza och var tvungen att avstå finalmatchen. Vem vet om vi hade haft en annan vinnare än Fenerbahce om Juhasz hade kunnat spela?

Det är hårt om den femte platsen i den europeiska toppen, men jag väljer Leonie Fiebich. Den mångsidiga tyskan tillhör kärntruppen i New York Liberty, där hon också blivit WNBA mästare. På hemmaplan spelar Fiebich i Valencia, vars ledande spelare hon förstås är. Valencia har varit lite upp och ned den här säsongen, för flera av de ledande spelarna har varit borta stora delar av säsongen. Men ett fulltaligt Valencia är oerhört starkt och får de alla på benen så har de absolut möjlighet att vinna den spanska ligan. Och den spanska cupen har Valencia redan tagit hem den här säsongen.

Så var skulle vi placera Holm och Kuier om vi rankade alla de europeiska elitspelarna? Det är inte helt lätt, men jag skulle säga någonstans mellan 20 och 30, för det är många om det. Det finns t e x vid sidan av de fem nämnda drygt 35 europeiska spelare som tillhör olika WNBA-lag. De nordiska tjejerna i all ära, men man kan inte bortse från att det finns 15 – 20 spelare som är minst lika vassa.