Av Tapio Joulamo
Det skall spelas ett VM för damer i september. Det skall bli kul. Tyskland är värd och det är nu klart vilka de övriga 15 lagen blir. Halva startfältet är europeiskt: Italien, Ungern, Tjeckien, Spanien, Frankrike, Turkiet och Belgien. Resterande åtta länder är USA, Australien, Japan, Korea, Mali, Nigeria, Puerto Rico och Kina. Man kan undra vilka som tar silver och brons.
18 av 45 spelare i WNBA draften var icke amerikanskor. Sju av de 18 kom från Europa, av vilka tre valdes i första rundan: Awa Fam från Spanien (3), Iyana Martin Carrion från Spanien (7) och Nell Angloma från Frankrike (12).
Den stora överraskningen i draften var att Yarden Garzon från Israel inte blev vald. Hon hade tippats gå tidigt i den andra rundan, men får nu hoppas att någon klubb plockar upp henne så att hon får visa upp sig på träningslägret.
Över 30 europeiska spelare är aktuella för spel i WNBA i år. Några av dem kommer nog att försvinna efter träningslägren, men uppemot 25 lär ta en plats. Det är rekord.
Den här veckan spelas Final Six i damernas Euroleague. Vinnaren av Venezia och Girona skall möta Fenerbehce i semi. Vinnaren av Landes och Zarago möter Galatasaray. Bara en dåre skulle sätta en slant på någon annan än Fener. Å andra sidan har de förlorat en match i år, mot Landes i den andra rundan.
När Luleå förlorar i basket, i synnerhet stadens herrlag, är det alltid domarnas fel. Undantagslöst. Luleå har nämligen alltid det bästa laget och de bästa spelarna.
Efter att ha sett mycket matcher i SBL Herr den här säsongen har jag sällan sett så mycket fram emot att se finalserien den mellan Norrköping och Borås. Allt annat vore en sensation, för de är ju de två bästa svenska lagen.
Tittar man in på SBL Dams hemsida för att se hur det står i matcherna, så finns där ingenting. Det är inte så proffsigt, och ingen bra PR när man måste gå in på text tv för att se ställningen.
Jobbigast med herrligan är att se alla dessa amerikaner spela som deras förebilder i NBA, d v s en mot fem. Det är vedervärdigt att titta på. Kan de inte använda sin hjärncell till att spela för laget i stället?
Det är allmänt känt att Borås coachen inte ville ha Ludde Johansson när denne kom tillbaka från sitt utlandsäventyr, men blev påtvingad honom. Så bra som Johansson varit när han kommit in från bänken, skall Carlsson vara jäkligt glad att det blev som det blev.
En annan som kommer in från bänken är Pierre Hampton, en av ligans bästa spelare. Att han inte är starter i sitt lag är märkligt, men jag antar att det finns en vettig förklaring till att det är så.
Jonte Karlsson får mycket hejarop för sina insatser i Expressens sändningar, men också mycket spott och spe från allehanda klubbföreträdare när han uttrycker åsikter eller framför kritik. Fattar inte jönsarna att det är hans jobb är att tycka till?