Tapio Joulamo bjuder oss på lite Gott & Blandat inför helgen.
Aldrig tidigare har det hänt att lilla Sverige har haft segrare i både herr- och damklassen i NCAA slutspelet: Christina Karamouzi i UCLA och Elliot Cadeau i Michigan. Den senare blev dessutom utsedd till ”Most Outstanding Player” i Final Four. Cadeaus framgång är oöverträffad vad gäller svenska spelare. Men faktum är att Sverige tidigare haft deltagare i Final Four och dessutom ett par finalister. Dock ingen vinnare förrän i år.
Först av alla och den enda svensk som har varit med i två finaler är Lotta Frenssen, som för övrigt är mamma till Eira Borgh, som spelat i SBL många säsonger och numera återfinns i Brahe. Lotta Frenssen spelade i Auburn, som var i final både 1988 och 1989. Båda gångerna förlorade dock Auburn, och faktum är att laget förlorade sin tredje raka final 1990, men då fanns inte längre Frenssen kvar i laget. Den stora stjärnan i Auburn under den här tiden var Ruthie Bolton, som kom till Sverige och Visby, där hon spelade säsongen 1990-91. Bolton blev sedan världsmästare och dubbel olympisk vinnare med det amerikanska landslaget.
Annars var 2004 det ”stora” året för svenskt vidkommande, då vi hade tre spelare i Final Four. Jim Nyström spelade det året final med Georgia Tech, där UConn blev för svårt. På damsidan hade vi samma år två svenskor i Final Four. Kadidja Andersson föll med Minnesota i sin semi och samma öde drabbade Hanna Bouldwin (tidigare Biernacka) som spelade i LSU. Bouldwin och LSU gick även 2005 till Final Four, men där tog det åter stopp i semifinalen.
En sak i NCAA som fått allt större betydelse de senaste åren är transferportalen. Det innebär att spelare av olika anledningar vill lämna sin skola och sätter upp sig på portalen i hopp om att en annan skola plockar upp dem. Alla transfers som sker kan få en väldigt stor betydelse för styrkeförhållandena mellan lagen. UCLA hade t e x knappast vunnit i år om de inte hade lyckats ta in Gianna Kneepkens och Charlisse Leger-Walker från portalen.
I år finns hela 1300 spelare i transferportalen. Och det kan förstås drabba vissa lag väldigt hårt. Åtta spelare från Tennesse är i år i uppsatta, vilket betyder att de inte har en enda återvändande spelare. En annan åderlåten skola är anrika Stanford, varifrån sex finns i portalen. En av spelarna som satt upp sig för transfer är Tilda Trygger, som tydligen vill bort från North Carolina State och hitta något bättre. Den mest omtalade i årets portal är annars Audi Crooks, kraftpaketet och insidespelaren från Iowa State. Crooks var tvåa i poänggörande i hela NCAA med snittet 25,8. Hon uppges snabbt ha plockats upp av Oklahoma, som är rankat som nummer 12.
Det var faktiskt riktigt nära att Athinaikos hade tagit hem Eurocup efter förlust på hemmaplan i den första matchen. Mersin vann då med fem poäng, men i matchen i Turkiet blev det andra bullar Athinaikos lyckades överraskande vinna, men bara med två poäng. Facit blev alltså två bortasegrar och seger för Mersin med sammanlagt tre poäng.
Nu är det full fart i WNBA efter förseningen med kollektivavtalet. När det slutligen blev färdigt blev det en väldig brådska att hinna med allt som måste göras innan säsongsstarten. Draften för de båda liganykomlingarna, Portland och Toronto, är redan avklarad. På måndag väntar den ordinarie draften och nu har även ”free agency” dragit i gång. Det innebär att spelare vars kontraktstid har gått ut är fria att skriva nya kontrakt med vilken klubb de vill. I år är det rejäl bunt av riktiga stjärnor som är ”free agents”. Där finna A’ja Wilson (Las Vegas Aces), Napheesa Collier (Minnesota Lynx), Alyssa Thomas (Phoenix Mercury) och Breanna Stewart (New York Liberty), men även Kahlea Copper (Phoenix Mercury, Skylar Diggins (Seattle Storm), Jonquel Jones (New York Liberty) med flera.
Om något lag gör ett par riktiga klipp bland de här spelarna kan det förstås ställa allt på ända i WNBA, precis som det gjorde 2022 då New York lyckades knyta till sig Breanna Stewart och Jonquel Jones. Det blev final 2023 och ligaseger 2024. Alla de nämnda spelarna kommer förstås inte att flytta på sig, men om några få av dem byter så kan mycket förändras.
De svenska ligorna är som bekant inne i semifinalerna. Som vanligt höjer domarna toleransnivån väsentligt när det är slutspel. Spelet, speciellt på herrsidan, är ofta över måttan hårt och inte sällan rent av fult. Spelarna anpassar sig förstås och vet att de ofta kommer undan med rena brottningstagen, ungefär så som det sker i straffområdet på hörnor när det spelas fotboll. Det är inte alltid så kul att titta på, men så länge det är lika för båda lagen tycks den typen av spel accepteras.
På damsidan gjorde Södertälje en blek insats på hemmaplan i den första semin mot Norrköping, och Östersund pressade Luleå ordentligt. Det kanske blir så att den tänkta finalen, Luleå – Södertälje, förvandlas till Östersund – Norrköping? Luleå kommer nog till slut att reda ut det, men i den andra får SBBK ta sig i kragen nu när Norrköping ”stal” en bortamatch. Skall Södertälje kunna vända matchserien är det mångåriga utlandsproffset Amanda Zahui som får rycka upp sig allra mest. I den första matchen spelade hon 20 minuter, satte tio poäng och var bara 30-procentig i sina avslut. Flåset kanske inte finns där, för annars skulle coachen matcha henne hårdare. Eller så är det skador som spökar. Zahui har spelat i alla de stora ligorna, så förväntningarna från klubben när hon värvades var förstås stora. Om det inte vänder för henne blir det nog Norrköping som tar finalplatsen.