Av Tapio Joulamo
Jag kikade in på sbldam.se och det var ingen uppmuntrande läsning. Där fanns inget av intresse. Det som fanns var vecka efter vecka ”inför omgång x” och ”veckans lag”. Det skall förstås sägas att uppgiften inte är helt enkel. Intresset för damernas liga är ju väldigt svagt, men det hjälper inte mycket när man har en hemsida av den kalibern. Den är faktiskt riktigt usel när det gäller redaktionellt material. Man får intrycket av att ledningen för ligan är lika ointresserad som allmänheten.
Tittar man på herrligans hemsida så är det i alla fall lite drag, med allehanda texter, krönikor och annat. På damernas hemsida hittade jag en enda krönika. Den var från september och där gavs löften om återkommande texter under säsongen. Det har inte blivit något mer, men tanken kanske var att krönikorna skulle återkomma var tredje månad?
Möjligen finns det inget spännande att skriva om på damsidan. Det mest uppseendeväckande den här säsongen har väl varit att Robin Edbom surnade till och hoppade av landslaget. Men som sagt, det är inte så lätt. En sak är att profilerna saknas. Det finns t e x ingen Janel McCarville-typ som kunde svinga åt både höger och vänster, och ingen Jens Tillman-typ, som kastade ur sig oneliners som fick folk att sätta kaffet i vrångstrupen.
”Skriv själv då, din besserwisser”, kanske någon tänker. Faktum är att det har jag gjort, men jag fick sparken. Det hann bli några krönikor på sbldam.se innan den stackars Söderberg fick uppdraget att meddela mig att mina tjänster inte längre var önskvärda. Motiveringen var att ”vi skall sköta det där själva i fortsättningen”. Och det har de sannerligen gjort, med känt resultat. Överraskad över beskedet var jag dock inte, för det här hände lite efter att den nuvarande ordföranden hade tillträtt som boss för damligan. Jag förstod att hon skulle göra processen kort med mig.
Annat är det i USA. Där blomstrar dambasketen, och då menar jag WNBA. Collegebasketen har det ju alltid var ett jätteintresse kring. Snart blir det nya kollektivavtalet i WNBA, CBA, klart. I den regleras spelarnas löner och arbetsvillkor, och den här gången förväntas lönenivåerna stiga rejält. Det ryktas om dryga miljonen (dollar) som topplöner. Och det är nog nödvändigt, för ligan och intresset ökar hela tiden. Dessutom vill ju ägarna att spelarna skall stanna i USA i stället för att slita ut sig med spel i Europa under vintrarna.
Och som sagt, ligan fortsätter att växa, inte bara vad gäller publik- och tittarintresset. Årets säsong blev ju rekordartad i det avseendet. Antalet lag fortsätter också att öka. Förra säsongen gjorde ju Golden State Valkyries entré (för övrigt med den äran), och nästa år är det dags för Toronto Tempo och Portland Fire. 2028 kliver Cleveland in, 2029 Detroit och året därpå Philadelphia. Om fem år har alltså WNBA 18 lag. Där kan man tala om tillväxt.
Fler lag betyder också fler spelare, något som diskuterats väldigt mycket under de senaste åren. Med för närvarande bara 156 tillgängliga platser har helt enkelt många högklassiga spelare inte fått plats. Att arbetstillfällena ökar är förstås mycket positivt och vi kan lugnt räkna med att Europa kommer att dammsugas på ett annat sätt än tidigare.
Många europeiska spelare har ju de senaste åren varit väldigt framgångsrika i WNBA, sådana som systrana Sabally, Marine Johannes, Emma Meesseman, Leonie Fiebich och nu senast fransyskan Dominique Malonga, Hon valdes som tvåa i året draft och har gjort succé i Seattle Storm. Nästa år är det dags för en annan ”big” från Europa. Awa Fam från Spanien kommer att väljas tidigt. Många tror att hon kommer att gå som etta. Men lägst trea blir det garanterat. Det beror lite på vilka spelartyper som lagen behöver. Draftordningen i toppen är Dallas, Minnesota och Seattle. Lauren Betts, centern från UCLA och Azzi Fudd, sg från UConn blir högst sannolikt de som kommer att bli topp tre i draften.
Och nu blir det nog också en rejäl hype kring det amerikanska landslaget, eftersom dambasketens största namn, Caitlin Clark, för första gången är uttagen till seniorlandslaget och dess träningsläger 12-14 december. Clark skapar ju hausse var hon än dyker upp, och likadant lär det bli den här gången.
Lägret är första steget i uttagningen av laget som skall representera USA i nästa års VM och Men det är inte bara Clark som fått första landslagskallelsen. Hela tio av de 14 spelarna som kallats till träningslägret är debutanter. Bland namnen hittar vi Paige Bueckers, Angel Reese, Cameron Brink, Sonia Citron och Lauren Betts. USA håller alltså på att genomföra en generationsväxling, men när vi når nästa års EM är förstås inte alla nykomlingarna med. På det första träningslägret saknas landslagets klippor, Breanna Stewart, Napheesa Collier och A´Ja Wilson, men med bland de 14 finns rutinerade rävar som Brittney Griner, Kelsey Plum och Chelsea Gray. Man får anta att USA kommer att säkerställa att man vinner VM med ett gäng veteraner som bas och slussar in 4-5 nya i landslaget.