Av Tapio Joulamo
Om man abonnerar på SBL Herr, så har man via tjänsten +Allt tillgång till en massa matcher i SBL Dam, eftersom många lokaltidningar sänder ”sina” lags matcher, både borta och hemma. Jag hade inte koll på det här innan en bekant tipsade om det, men det har gjort att jag sett avsevärt mer svenska damligabasket än de senaste två säsongerna. Det har dock inte gett anledning till upprymdhet.
Det man kan konstatera är att SBL Dam fortsätter att ”försvenskas”. Numera hittar vi t e x fyra svenskor bland topp tio i poängligan. Rent generellt är det här bra, men om man minskar antalet importer så är det viktigt att de håller en bra klass så att de svenska spelarna får möta bra spelare på träning och match, i synnerhet som de svenska klubbarna även fortsättningsvis undviker spel i de internationelle turneringarna. Men den situationen har vi inte idag. De utländska spelarna är riktigt svaga i historisk jämförelse.
Men det finns ett undantag: en danska landslagsspelaren Julliana Okosun i Malbas. Okosun är ligans klart bästa spelare och lika förvånad som man är över att hon inte spelar i en bra klubb nere i Europa, lika förvånande är det att just Malbas lyckades lägga beslag på henne, och dessutom hennes landslagskollega Anna Seilund. Närheten till Danmark spelade antagligen en roll, och troligen att pengarna är bättre i Sverige. Man får hur som helst gratulera ledningen i Malbas som lyckades knyta till sig Okosun.
Den klena nivån i ligan tackar förstås nykomlingarna Brahe och Malbas för. De båda lagen har tack vare det lyckats etablera sig i ligan efter sina återkomster. Mest överraskande är att Brahe, med sin helsvenska trupp och förmodligen en av de minsta budgetarna, redan har lyckats vinna tre av sina åtta första matcher och dessutom varit nära ytterligare två gånger. Malbas å sin sida har 4-4, medan den tredje nykomlingen, RIG Luleå, som väntat är hackmat i ligan. De tronar i botten av tabeller utan vinster, tillsammans med Visby, som alltid är som Visby är. Det är faktiskt imponerande att några eldsjälar på Gotland lyckas hålla liv i klubben, som år efter år trampar vatten i ligan.
Den usla nivån för också med sig att ligan är ganska jämn och oviss. Och kanhända får vi se några ”nya” lag gå långt i slutspelet, jämfört med de vi varit vana vid. Och det kan ju vara ganska kul. Om det i sig ökar intresset för dambasketen är dock mer tveksamt. I slutändan rycker nog Luleå upp sig och sopar hem det hela, men än så länge leder Uppsala, som har nio raka i ligan.
Just nu är det ligauppehåll eftersom det första kvalfönstret till EM 2027 skall spelas. Sverige har inte mycket att spela för, eftersom man är i en grupp med de andra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade. Några nyttiga matcher kan det dock bli och möjligheten att testa några nya spelare i landslaget. Och flera nya finns det i den svenska truppen. Stina Almqvist, som numera spelar i tyska Osnabrück var inte med i den ursprungliga truppen men nu finns hon med.
Louice Halvarsson är dock med, trots att hon, såvitt jag förstått, inte har någon klubbadress. Det måste vara väldigt ovanligt. Ett helt gäng saknas: Fontaine, Magarity, Elin Gustavsson, systrarna Eldebrink och inte minst Ellen Nyström, som numera huserar i isländska Grindavik, där hon för övrigt har Farhiya Abdi som lagkamrat. Intressant att Abdi har ”vaknat till liv” igen. Spelar på Island gör också Paulina Hersler (Njardvik), men Hersler tycks inte få några kallelser till landslaget längre. Att spela i den isländska ligan är knappast utvecklande för svenskorna eftersom den är ytterst svag. Föga förvånande har Nyström lekstuga på ön och levererar poäng på en nivå som man inte sett på länge, om någonsin.
De som i första hand skall bära landslaget är Klara Holm och Matilda Ekh, de två svenska spelarna i Euroleague. Båda har gjort riktigt bra ifrån sig i klubblagen, Girona respektive Gdynia. Särskilt Holm har visat upp framfötterna och fortsätter att utvecklas i Girona, som obesegrat leder sin grupp i Euroleague. Matilda Ekh gör sitt första proffsår och hamnade i polska Gdynia. Det går knackigt för laget, som har 3-2 i ligan och ännu inte vunnit i Euroleague. Ekh har hyfsat med speltid och gör en massa nytta, men precis om under collegetiden är poängproduktionen hennes akilleshäl. Och det är inte bra, med tanke på att anfallsspelet (och returtagningen) är landslagets stora bekymmer. Holm kan ju inte leverera alla poäng. Det är kanske tur att det blir rena träningsmatcher under kvalet. Sverige möter hur som helst Litauen hemma och Finland borta under det första kvalfönstret. Det blir intressant att se hur de svenska ungtupparna kan stå upp i matcherna.