”Det vackra spelet finns inte längre”

”The Perfect game” av BC Luleå blev det borta mot Jämtland. Alla i laget gjorde en näst intill perfekt insats och man dominerade faktiskt mot Jämtland.

HOOPS analys är att Jämtlands komplicerade anfallsspel fick grus i maskineriet pga BC Luleås taktik, som varierade mellan man man och zon.

Den direkta dubblingen av låg postspelare och deny till de närmaste spelarna blev mycket lyckosam. Jämtlands spel blev stillastående.

Nyckeln till seger anses alltid vara försvarsspelet men i den här matchen var det enligt mig 3 poängs skyttet som blir mer och mer viktigt för varje år som går.

Jämtland vann returtagningen men förlorade i alla fall pga BC Luleås hög procentiga (56 %) trepoäng skytte.

På fredag skall BSKT upp till Luleå.

Inför den matchen trodde jag att BSKT har en stor chans till vinst eftersom BC Luleå skickade hem guarden Evans. Efter att ha sett lördagens BC Luleå så minskade vinstchanserna kraftigt.

Jämtland försökte störa Arvidsson men då var det George eller Bailey som skötte guard spelet bra.

Jag har coachat i många år på elitnivå så är det inte så svårt att tippa att BSKT kommer att göra allt som står i deras makt att försöka pressa BC Luleås guards i speluppbyggnaden. 

Öquist & Larsson hade bra taktik i lördags och Chuck lyckades inte med något motdrag.

Jag är säker på att de rutinerade Luleå coacherna inte underskattar BSKT. Jag tippar att de bjuder de unga BSKT coacherna på en överraskning. Frågan är om BSKT har en plan B och C klar för de kommer att behövas.

Domarna såg mellan fingrarna när det gäller mycket i matchen men i slutänden så blev det rättvist trots allt och det är ju det viktigaste.

Den osportsliga foul som dom delade ut till BC Luleå spelaren i matchens slutminut, det var osportsligt AV domarna.

Det var en ganska trevlig basketmatch trots allt. Det enda som inte känns riktigt bra det är att Nils Botold, som valde att lämna BSKT sitter och nöter bänk mest hela tiden och när han får spela så är det inte i den roll som passar honom. 

Ida Myllyoja och Mika Vågström borgar för en bra säsong för KFUM Umeås damlag i basketettan. Fryshuset hade ingen chans alls när de bästa i KFUM var på banan. Coacherna i Umeå valde att ge bänken mycket speltid och därför kunde Fryshuset hänga med en bit in i tredje.

Segern mot Blackeberg var inte helt oväntad.

KFUM föll ju bara med en poäng mot dem på bortaplan nyligen. Myllyoja dominerade på banan. Tänk vad en (1) bra spelare betyder för ett basketlag.

Myllyoja hade platsat i startfemman i fjolårets A3. Hon har bra statistik från finska ligan med ToPo 20-21. Hon spelade i fjol i klubbens andra lag. Jag vet inte om det berodde på rehab eller pga satsning på studier.

Nu är den 180 cm starka och väl skolade forwarden i KFUM och tillsammans med Mika Vågström lyfter dom laget till toppen av serien.

Jag hoppas att KFUM vinner det mesta från och med nu och tar steget upp i SBL med en ny frisk balanserad satsning på alla plan med ansvarstagande ledning som ger plats för lokala förmågor på plan och inte bara i laguppställningen.

Hoops gubben är bara negativ är det en del som menar.

Hur skall jag kunna vara positiv när jag bjuds på så mycket som inte beivras ?

Min sport – det vackra spelet finns inte längre. Jag håller på att tappa sugen. Går inte längre på alla matcher. Domarna gör inte rätt för arvodet.

Att döma av de senaste matcherna som jag har sett live och streamade så har domarna ingen konsekvent linje än så länge.

För mycket hand kontakt, cylinder kontakt samt rörliga screenar och kramande fasthållningar vid pick och rull, för att inte tala om alla stegfel.

Den enda klara linje jag kan se är att man släpper igenom det mesta. Det är ingen vacker herr basket som spelas i Sverige. 

Sättet att döma i SBL herr leder till att coacherna fuskar mer och mer med försvarsspelet.

Studera själv alla knuffar från både anfallare och försvarare just i samband med pick and roll spelet. Patetiskt.

Godmiddag