Här kommer en rykande färsk kommentar från Jonte Karlsson efter helgens landslagsfönster.
Hur är det möjligt? Sitter här som så kallad ”expert” och försöker förstå hur Sverige kan spela jämnt med ett bra Slovenien med megastjärnan Doncic? Och sedan att samma kväll få vara med om att Finland, i Kroatien, besegrar ett klassiskt basketland på deras egen hemmaplan i Rijeka. Och än mer underligt i det här sammanhanget är att det beror på en spelare som gjort åtta säsonger i NBA (med en väldigt meriterad statistikrad) som i slutsekunden väljer att hjälpa defensivt på bollsidan och därmed lämna en spelare som Lauri Markkanen fri i hörnet.
Allt det här var mycket svårt att förutse (förutom för dem de som vet allt när facit finns) för någon vettig basketanalytiker. Det är väl det som gör idrotten och i mitt fall då basketen så underbar. Hade börjat på en annan krönika direkt efter matchen som jag var tvungen att skriva om på grund av det resultat som ingen trodde skulle hända. Den handlade om varför det så sällan går Sveriges väg i avgörande matcher samt att vi alltför sällan har fått resultat ”med oss” genom tiderna. Och så händer allt ovanstående på en och samma gång. Märkligt men ack så kul må jag säga.
Men låt oss börja med Sveriges insats. Som vanligt så var det många som sade att detta var Sveriges bästa landskamp någonsin. Jag vet inte hur de tänker när de säger så men någonstans i idrottens DNA finns något som heter att det är viktigt att vinna. Och speciellt då på elitnivå. I mina ögon är det då ett märkligt resonemang att prata om det bästa någonsin när vi faktiskt förlorar. Jag tycker även att det finns andra stora segrar historiskt som faktiskt var det bästa och jag hävdar alltid att det är svårt att jämföra mellan olika epoker.
Det hindrar mig inte att ge allt beröm som finns till det svenska landslaget för deras insatser i det här VM kvalet. Det innefattar alla som på något sätt varit delaktiga i det här arbetet. Jag imponerades mest av den mentala styrkan att kunna komma tillbaka efter den slätstrukna andra halvleken mot Finland och sen kunna prestera mot ett lag som är avsevärt bättre än våra grannar från öster. Ser vi totalt på det här kvalet så har Sverige gjort det riktigt bra om vi undantar nämnda halvlek i Finland samt det bedrövliga dåliga avslutet i Kroatien matchen i Norrköping.
Om vi kikar på Sveriges offensiva spel så finns det dessutom en del som kan bli bättre nu när vi gått vidare till den andra kvalrundan. Ludde Håkansson har växt till en mycket stark europeisk spelare de senaste åren och utan honom skulle vi stå oss slätt. Det blir dock lite mycket Håkansson stundtals med den höga screenen på toppen, speciellt med tanke på att han kanske är den spelare som motståndarna lagt mest fokus på i sin scouting. Vi tappar då rörligheten och kan bli väldigt stillastående och statiska uppe på toppen. När vi kan få ned bollen på djupet, till spelare som postar alternativt finns i hörnen så blir det större ytor som ger oss enklare skott.
I den förra krönikan var jag inne på att Sverige var ett ”litet” lag. Jag tycker därför även att vi kan springa lite mer upp i anfall och våga öppna upp spelet. Mot Slovenien var det bättre men i förlusten dagarna innan hade vi väldigt dålig fart upp i anfall och det gör oss ganska enkla att hantera defensivt. Vi är inte heller, som det påvisas när jag lyssnar på olika sändningar, så dåliga på defensiva returer. Vi står oss ganska väl där oavsett om vi är mindre storleksmässigt mot våra motståndare. Så vi bör kunna springa mer.
Den tredje punkten där vi kan utvecklas är den där Simon Birgander, framförallt, gör den korta rullen mot straffkastlinjen där det oftast är öppet med tanke på vad motståndarna väljer för försvar på den höga screenen. Där finns det ofta skott alternativt möjligheter att passa ned bollen till skyttar.
Och på tal om Birgander, förstår vi verkligen hur bra han har blivit? Där kan vi verkligen prata om nyckelpjäs i det svenska laget. Jag är mäkta imponerad och då framför allt av hans allsidighet. Han har ett väldigt fint skott från den positionen men söker det inte allt fullt ut alla gånger. Hans passningar inifrån boxen ut till skyttar håller även de hög klass.
Defensivt tycker jag att det varit bra prestationer som lag i hela kvalet utom i vissa svaga perioder, men vilka lag har inte det. Det är oftast väl scoutat och vi har en strategi som vi försöker hålla oss till och för detta skall våra coacher ha beröm.
Rent individuellt så har jag redan nämnt Ludde Håkansson samt Simon Birgander som är våra viktigaste pjäser. Gladde mig även väldigt mycket åt Melwin Pantzar som i mina ögon måste gjort en av sina absolut bästa landskamper mot Slovenien. Det blev en bra mix för Sverige när Pantzar skötte spelat och Håkansson fick bli mer av en skjutande guard. Melwins försvar var dessutom på en hög nivå där han gjorde ett gediget arbete med att sätta press i det svenska försvaret.
Och så har vi ju givetvis Pelle Larsson som var en frisk fläkt där han visade prov på många kvaliteter vilket fick många att återigen prata om en ny ”världstjärna”. Pelle är en av de mer intressanta spelare vi haft men för er som kan er baskethistoria så vet ni att det funnits en del bra svenska spelare på den positionen tidigare. Och just den att vara small forward kanske är den tuffaste av dem alla konkurrensmässigt så jag vet inte om vi bör ta i så vi kräks för det gynnar ingen. Felix Terins farbror Martin samt Christer Sabel från Nässjö är två andra historiska spelare på den positionen som var liknande typer. De blev duktiga internationella spelare och det räckte fint det också. Så låt oss inte sätta för mycket tryck på Pelle utan inse att han har stora möjligheter men att det fortfarande finns utrymme för många förbättringar innan han når dit. Nu gjorde han i alla fall en mycket stark insats.
Noterar att avancemanget är bra för oss på många sätt. Om vi skall prata nutid så blir grupp J som vi kommer tillhöra väldigt passande när vi tittar på kommande motstånd. Vare sig Tyskland (som kommer att bli av med den dominerande Schröder eftersom han troligen spelar i NBA) Israel och Estland imponerar inte på mig. Det finns andra grupper som hade blivit avsevärt mycket tuffare för Sveriges del. Och vi kommer ju även att ha med oss en vinst i bagaget då vi besegrade Finland i den första kvalmatchen och den kan visa sig bli viktig.
Så jag ser verkligen fram mot fortsättning för Sverige har verkligen chansen att vinna fler matcher och möjligheten att gå till ett historiskt VM (det blir svårt) finns där.
Och alla som tackar Lauri Markkanen gör det med rätta. Personligen så är Bojan Bogdanovic i Kroatien min ”hjälte”. Åtta imponerande år i NBA och han hjälper från bollsida och lämnar Markkanen, det är en tavla i beslutsfattande som sent kommer glömmas.
Och den där krönikan som jag hade börjat på den får vi väl ta den dagen då Sverige förlorar en sådan där möjlighets match igen. Jag hoppas att det inte händer men spar krönikan ändå.
Idag lämnar vi sådant åt sidan och ser fram mot nästa VM kvalfönster med en positiv känsla.
Jonte Karlsson