”Sanning och konsekvens”

Jag har lovat en summering av EM och den ser ut så här.

Sverige får helt klart godkänt. Att gå vidare från gruppspelet var nog max vad ledningen hade räknat med och kanske tom hoppats. 

Stormatchen och segern mot Italien var fantastisk men kanske även avslappnande. Det hade kanske tom kunnat bli mer. Segern borde ha gett mer självförtroende men den var som bortblåst igen i den andra matchen mot Belarus. Var det orken som saknades eller var man för nöjda ?

Jag har följt alla svenska damlandslag sedan mitten av 80-talet då vi hade ett bättre landslag i EM och OS kval i Malaysia.

Tyvärr måste jag säga att vi står och stampar på samma plats år ut och år in samtidigt som vi ser länder som har varit efter oss för 10-15 år sedan passera oss. Sonia Petrovics/Vasic´s Serbien fick stryk av Sverige i U19 VM för 13 år sedan. Igår blev hon MVP och mästare.

Det är dags att sätta sig ner i en stor brainstorming med de som kan internationell dambasket och komma fram till vad som måste göras för att bli bättre, eller är det inte så viktigt att våra landslag blir bättre. Finns det en annan agenda,

Den enskilt största skillnaden som jag kan se är skyttet.  

Sverige har få hyfsade skyttar och absolut inga stabila skyttar. Har man någonsin ordentligt analyserat varför så är fallet. Kan det bero på att vi måste spela man man redan i koltåldern. Då lär man sig inte skjuta.

Kanske är det dags att börja spela man man en halvlek och zonförsvar den andra. Det är givetvis inte realistiskt men varför inte. Jag ser mycket basket och det spelas mycket zonförvar ute i basketvärlden.

Beror det på mellanmjölks taktik där ingen skall få dominera ? Bollen skall passas runt. Man skall dela bollen. 

Jag tror att det beror på att bl a coacher inte vågar ha en tydlig rollfördelning inom laget. I stället spelar man bara på och alla spelare har grönt ljus att skjuta och om man missar så är det ändå ett ”bra försök”. 

Sådan pedagogik hör hemma i ungdomsbasket men inte på elitnivå.

Några måste vara screenare, några måste vara passare och några måste få förtroendet att vara avslutare om vi skall hänga med i toppbasketen. Slutligen så måste man släppa fram dem som kliver fram. 

När Eurocup lagen från Turkiet, Ryssland, Frankrike och andra länder besöker Umeå för matcher mot Udominate/A3 då ser man hur stor skillnad det är mellan svenska lag och dem från uppvärmningens start  till matchens slut. Jag är glad att A3 spelar Eurocup även i år och hoppas att pandemin inte sätter stopp för matcher i Umeå i år.

De svenskar som vill bli bättre i basket borde åka till Umeå och kolla på Eurocup matcherna.

Alla toppnationer har utpräglade skyttar som tar skotten när dom behöver skytte och dom sätter dem ganska hyfsat eller men när taktik sätter stopp för deras spel då måste det finnas en plan B. Det saknas väldigt ofta hos fler än det svenska laget.

Det är inte ovanligt att en spelare som är het och sätter några trepoängare i rad och dominerar blir utbytt i SBL. Det anser i alla fall jag vara helt galet. En spelare som får flyt måste få förtroendet att spela till det att flytet försvinner. Om man blir utbytt mitt i flytet då försvinner det garanterat.

Eldebrinkarna, Fontaine, Johansson och Nyströmarna har gjort ett bra EM. Loyd, Drammeh och Lundqvist har inte alls levt upp till förväntningarna. Övriga har fått för lite minuter för att bedömas. Personligen hade jag spelat Visscher och Ekh mycket mer.

Hamilton-Carter sade i TV sändningen under matchen Sverige mot BIH att hon var imponerad över att Jones valde att spela för BIH i stället för att spela WNBA. Förklaringen är den att hon får helt enkelt mycket bättre betalt av Bosnien än det hon får för att spela i WNBA. 

Förresten Hamilton-Carter hade kunnat foula Jones fem ggr innan hon gör poäng.

Det är givetvis även Zahuis anledning till att spela i WNBA. I landslaget får man ingen lön utan enbart traktamente.

Godmiddag.