Umeå BSKT lyckades få Balibrea att skriva på för ett år till och det var bra för nu får vi se om han kan leverera det andra året. Det var för mycket begärt att räkna med det under år ett.
Boris Balibra har med hjälp av fys coachen Marc Olmos lagt en annorlunda grund under 20/21 med både mer träning (25-30% tror jag) och hårdare träning (mer fys).
Man har dessutom helt ändrat spelstil till något som liknar det spanska sättet att spela basket både defensivt men framför allt offensivt.
Du som har varit med ett tag vet att det tar tid att ändra spelstil och tänkande och då särskilt med spelare som är ganska unga och orutinerade.
Spelare som är lite äldre och erfarna kan vara svåra att ”lära om”. Sådana spelare passar knappast in i Balibreas spelstil.
Jag tror att Cole Welle är en spelare som Balibrea vill behålla och det köper jag. Han är en lag orienterad stark forward som alltid ger sitt bästa. Bra defensivt och stark returtagare samt förmåga att ibland göra tvåsiffrigt i poäng.
Nathan Dawit var Balibreas go to guy när han var hel. Tyvärr missade han för många matcher pga skada. Han hade grönt ljus att skjuta när han ville och blev sällan utbytt även om han tog dåliga beslut eller gjorde turnovers. Troligtvis vill Balibrea ha kvar honom men jag känner hans agent och vet att han vill ut i Europa.
Emil Häglund är doktorand på UMU så han blir kvar i Umeå och med tanke på hans fina utveckling och stora framsteg under fjolåret så skulle det förvåna om inte han blir kvar i laget.
Dom unga killarna söderifrån Eddie Czerapowicz, Anton Lindqvist tror jag vill fortsätta att utvecklas med Balibrea som coach liksom de egna produkterna Melker Lindblom, Emanuel Lundmark, Nils Botold och Elias Andersson.
Jag får då ihop till åtta spelare från fjolårstruppen som kan bli kvar. Jag tror inte Exposito, Esteban och Johanson får nya kontrakt och Peleg är redan ute ur bilden.
Det innebär att truppen skall fyllas på med tre utländska spelare. Jag räknar kallt med tre amerikaner i position 1, 2, 4-5 dessutom räknar jag med minst tre nyförvärv varav alla tre bör vara spelare som kan leverera i SBL.
Lyssnade på senaste 3NOLL5 podden med rubriken ”Linder”. Jag blev extra nyfiken eftersom jag känner till Jocke Linder sedan tiden när han var i Ockelbo. Jag har dessutom läst hans kloka inlägg i basketens forum på Facebook.
Jag rekommenderar er alla att lyssna på Linder som sedan 14 år verkar som talangscout för det spanska topplaget Baskonia. Hans info om hur man arbetar i Spanien och hans åsikter om vad som krävs idag är intressant och borde vara tankeväckande.
Tyvärr så är det bara att konstatera att vi i Sverige har hamnat på efterkälken från i slutet av nittiotalet och analysen borde starta där. Vad var det som hände då. Varför har det gått utför sedan dess ? Alla säger ju att svensk basket började utvecklas när SBL startade 1992.
Om jag inte minns fel så var det 1997/1998 som basketligan bestämde sig för att ta in fler och fyra utländska spelare i SBL och det innebar att färre och färre svenska spelare kunde få värdefull speltid i SBL. Det innebar också att klubbarna hellre satsade sina pengar på utländska spelare i stället för de svenska. Många duktiga svenska spelare slutade i förtid.
Det blev bara värre för några år sedan då klubbarna kunde ha hela sex (6) utländska spelare i laget. Helt galet enligt mig. Den negativa utvecklingen för svenska spelare fortsatte. Några i toppen tänkte helt fel anser jag. ”Nu får svensk basket skörda det vi har sått” nämligen år efter år utan landslagsframgångar.
Den utvecklingen går knappast att ändra på snabbt. Däremot går det att börja träna mer, effektivare och bättre än vad som görs idag. Bevisligen så finns det ju idag lag som bara tränar kvällstid fem dagar i veckan både i dam och i herrligan och ändå galant hänger med i ligaspelet.
Salon Vilpas som vann finska herrligan i år gör en framtidssatsning och har förlängt med coach Sami Toivainen och till sin hjälp får han ytterligare fem (5) coacher bl a legenden Teemu Ranniko. Alla sex är heltidsanställda av föreningen.
Läser i lokaltidningen att fotboll föreningarna under de högsta ligorna grinar i media över att dom måste vänta till 1 juni innan dom får börja. Dessutom tycker dom att en dubbelserier blir för mycket för då måste dom spela två matcher i veckan och hinner bara träna en gång i veckan. My God.
Godmiddag.