”Ingen framgång utan bra guards” det är mitt mantra

BSKT´s sista match för säsongen blev en riktigt väl genomför match förutom de sista sex minuterna då man spårade ur totalt.

Så blir det ofta när man inte har en riktig playmaker som kan hålla i spelet och se till att laget gör rätt saker när en jämn match skall till att avgöras.

Det var en jämn match 75-80 med 6 minuter kvar men då hände det något. Jag vet inte vad för jag tycker att coachningen helt plötsligt blev sämre. Det var inte bensinen som tog slut.

Korta spelare mot Södertäljes långa. Snabba avslut i pressade lägen. Chansningar i försvar. Inget sådant fungerar mot ett erfaret och taktiskt Södertälje. 

Degernäs fick laget att göra dom rätta sakerna under den sista perioden. När Gaddefors behövde vila efter att ha pumpat in 3- 4 anfall då fick Pita vara den som attackerade 3-4 ggr och det med samma effektivitet. Klass slår motivation för det mesta och inte tvärt om – kom ihåg det.

Det är bara att önska Sköna Gröna lycka till i slutspelet. Hoppas att Parks tandskada och V Gaddefors handskada snabbt är läkta. Snyggt av Södertälje att ha sportchefen Strömvall på plats i Umeå igen.

Domarna skall vi inte glömma idag heller. Eriksson, Nasrollah och Mehmedovic hade en ganska bra match men fattas bara annat av tre så erfarna domare. Det blev på det stora hela rättvist men……

……Tyvärr kan jag inte dela ut mer än en 4.0 eftersom dom släppte alldeles för många icke reglementsenliga kontakter mot Dawit och Exposito. Det var Palmblad och Pita som hade uppgiften att nöta ut och trötta ut dessa BSKT spelare och det lyckades dom med utan att bli utfoulade. Dom borde ha blivit det.

Å andra sidan så släppte dom även en del liknande kontakter av BSKT men det som skiljer det är att dom kontakterna hade inte samma påverkan på spelet. Det är skillnad på äpplen och päron. 

Jag kan hålla med expert bloggare Hegethorn om att ”det inte går att begära mer av detta lag”.

Flåt mitt tjat men jag saknar en riktig playmaker. Tänk om ändå Krayem hade fått vara kvar. Då hade vi dessutom med stor säkerhet även haft Jordan kvar. Det skulle ha gjort stor skillnad.

Varken Exposito eller Czerapovicz är några ”riktiga playmakers” och absolut inte Dawit heller.

Peleg kom till Umeå med en gammal skada som ingen tydligen kände till. Det höll inte hela säsongen. Det är jättesynd eftersom en frisk Peleg hade varit en stor tillgång för laget. Han missade alldeles för många matcher.

Munachiso Kiaito-King var en jättelik felrekrytering som är absolut omöjlig att förstå. Jag fick se filmen innan kontraktet skrevs och jag sade blankt NEJ.  

Gehrke var ett utmärkt namn och en spelare som säkert skulle ha passat bra in i spelet men jag skulle aldrig ha vågat satsa på en spelare som precis kommer ur lång svår knä rehab. Det var en chansning som inte gick hem eftersom oturen var framme som så ofta. Mitt måtto är ”Värva inte en spelare som nyligen har haft en korsbandsskada”.

Nu är det dags att vaska om igen och börja att bygga ett nytt lag. Allting är givetvis en fråga om resurser hela vägen från coach och till den den sista spelaren i truppen.

Jag skulle personligen gärna se fyra amerikanska spelare som kan spela tillsammans varav två bra guards, en forward och en power forward och som kompletteras med de 2-3 bästa lokala förmågorna. Några hitflyttade spelare som har spelat med i år blir säkert kvar från årets trupp. 

Kom ihåg: Utan bra guards får du ingen framgång.

En sådan lösning som jag skissar ovan vill knappast nuvarande coach stab jobba med så det lär finnas frågetecken som måste rätas ut innan man kan komma till skott igen.

Godmiddag