Coaching är inte längre någon konst.

Torsdag 9 januari, 2020

Jag brukar som du vet komma med en del kontroversiella åsikter då och då och här kommer den senaste i raden.

Jag anser att det är mycket lättare att coacha på elitnivå idag än för 20-30 år sedan.

För det första så tränade inte spelarna mer än hälften så mycket så det fanns inte tid för lagen att lägga massor av timmar på motståndarnas sätt att spela på samma sätt som idag. I stället ägnade vi oss åt att effektivt utnyttja tiden i hallen till skott träning och spelträning.

I stort sett varje träningspass var ett intervallträningspass. Spelarna hade helt enkelt en kondition som var mycket bättre än idag.

Jag anser att vi var på rätt väg redan på 70 och 80 talet och att det var anledningen till att basketen var så bra och så populär på den tiden.

Det är intressant att se att i SBBF`s nya revolutionerande manifest eller ”ramverk för spelarutveckling”. Där har man kommit fram till just det som vi gjorde förr i tiden nämligen såg till att träningen var så matchliknande som möjligt.

På elitserie eller som det nu heter liganivå fanns inte samma möjligheter till analys av motståndarna. Matcherna streamades inte och ytterst få filmade matcherna förrän från 1995 och framåt. Visst fanns det VHS video men det utnyttjades inte särskilt mycket mer än hos de största klubbarna.

Givetvis förekom scouting men det var på en helt annan simplare nivå. Coacher reste runt i Mälardalen och ritade ner allt som de såg och tipsare fanns i varje stad med ett elitlag. Det var först en bit in på 90 talet som videon började sätta större avtryck i lagens förberedelser inför match.

I slutet på 90 talet började en del lag träna två gånger om dagen, men det var inte spelträningen som ökade utan framförallt styrketräningen och den taktiska delen.

Den som var coach på 70-80 och långt in på 90 talet var oftast tvungen att utan större förberedelser fatta viktiga beslut under matcherna. Det var vanligt med att man testade taktik som laget aldrig hade tränat på och det kunde bli succé eller fiasko.

Motståndarnas taktik var ofta ganska okänd och det kunde vara mycket svårt att ”sätta käppar i hjulet” på ett välsmort maskineri under matchens gång om man inte hade någon koll på vad man skulle möta för typ av spel.

Den coach som hade ett bra öga och kunde se vad som hände på plan och hade spelare som kunde anpassa taktiken under matchens gång blev framgångsrika.

Idag är varje lag sönderscoutat. Jag tror att alla coacher i BLH känner till i minsta detalj varje motståndares samtliga spelmönster. Varje spelare i motståndarlagen analyserade dessutom in i minsta detalj.

Jag håller med om det som en basket bekant sade till mig. ”Coacherna vet mer om motståndarna än de vet om sitt eget lag”.

Jag tror att det är ett misstag att lägga ner så mycket tid på motståndarnas taktik. Det är helt i sin ordning att coachen studerar motståndarna i minsta detalj men jag tror inte att det är rätt taktik att plantera allt i sitt eget lags skallar.

Det borde vara varje tränares viktigaste uppgift att försöka utveckla det egna spelarmaterialet och givetvis vinna matcher men bara på elitnivå.

Godmiddag